När jag gick i högstadiet sa statistiken att var fjärde tjej i åldrarna tretton till sjutton skadade sig själva. Vissa visade upp sina ärr, röda märken på armarna som sedan bleknade. Andra dolde sina genom att skära sig i låren, duschade inte efter gympan och väntade till alla hade lämnat omklädningsrummen för att sedan klä på sig så snabbt som möjligt. Andra gjorde mindre permanenta saker, som att slå eller bita sig själva. Sättet att straffa sig själv på verkade variera i all oändlighet. Då trodde jag att detta endast var vardag, att det var så här det alltid hade varit och att det var "naturligt" att tjejer som var lite mer än barn tyckte livet var så överjävligt att de såg en tröst i att ge sig själva smärta.
Numera blir jag väldigt arg över det här. På den tiden var självskadebeteende ett så pass stort fenomen att de flesta kände till det och stora ärr på en trettonårings arm borde därmed inte vara "nonsens" eller "en modegrej". Flera tjejer var helt sönder skurna vid sextonårs ålder, och det jag främst undrar är: vart var de vuxna? Ja, det är lätt att skylla på dem. Det är lätt att skylla ifrån sig. Men jag undrar bara vad är skolans ansvar? Det var mycket prat och lite verkstad på den fronten men mycket av pratet var dessvärre: "det är en fluga, de kommer över det" "de gör det för att deras kompisar gör det" och: "de är bortskämda" "vill bara ha uppmärksamhet". Det är så fint när kostymnissar säger sådana saker. Är det ett brott att vilja synas? Det är väl bara mänskligt? Och du som är en vit välbargad man har väl aldrig blivit ignorerad eller illa behandlad under hela ditt liv?
Självskade debatten har dessvärre glömts bort, trots detta visar rädda barnens rapport från förra året att självskadeproblematiken knappast har blivit mindre. Unga har fortfarande självmordstankar och statistiken visar att den vanligaste dödsorsaken bland unga mellan femton och tjugofem är just självmord. Det är något som drabbar så många familjer och ändå är det ganska tyst om det. Och när någon väl hoppar från en bro eller skär sönder pulsådern är det bara för att de "vill ha uppmärksamhet".
Därför går veckans låt till alla de som lider av det här, ni ska veta att ni inte är ensamma, att det finns de som bryr sig och förstår att ert lidande inte bara handlar om ett sjukligt bekräftelsebehov. Låten blir By a thread med witch hunt (alltså det här är en ganska skränig låt så till alla pensionärer som läser vill jag bara varna så här i förväg att ni inte kommer gilla den, jag är HELT säker)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar