Men vad är det då som gör att vissa historier blir klassiker medan andra glöms bort och känns föråldrade redan efter några år? Det handlar för det första om temat i berättelsen och för det andra handlar det om utförandet, är det gripande och intresseväckande eller är det tråkigt och alldagligt? Under 1960-talet gick det en stor filmvåg genom Europa där "socialrealism" var huvudbegreppet. En handfull unga Italienska filmskapare blev dock trötta på dessa historiers förgänglighet, de ville ha episka, klassiska historier om mod och vänskap men var skulle man vända sig för att bäst berätta dessa? Till drömmarnas land förstås: USA!
Västerngenren höll på att dö ut i Amerika, filmerna ansågs inte längre vara politiskt korrekta (med rätta!) och studiorna hade inte längre råd att producera denna sortens filmer. Det är dock nu som det underliga händer, dessa unga Italienare tar den mest Amerikanska av alla genrer och gör den till sin egen, de tar in nya unga Amerikanska skådespelare och berättar sina egna versioner av "vilda västern".
Vad är det då som gör dessa filmer till klassiker? För det första är det viktigt att förstå att de Italienska västern-filmerna skilde sig markant från sina Amerikanska föregångare. De Amerikanska hade ofta handlat om konflikter mellan urinvånarna och de vita bosättarna, filmerna var därmed ofta djupt rasistiska och kolonialistiska eftersom de alltid var berättade ur de vitas synvinkel. I de Italienska filmerna finns det dock i princip ingen representation av urinvånarna överhuvudtaget och om det gör det är det sällan dem som är skurkarna, bovarna i dessa filmer var istället ofta någon slags överhet eller auktoritet med för mycket makt. Vår hjälte blev därmed den lilla mannen som måste kämpa för sin överlevnad och slåss för sina rättigheter.
 | |||
| Den har inte så mycket med Spaghettivästern att göra men det är en fin bild |
Istället för att visa Amerikansk historia vill dessa filmer berätta tidlösa historier, anledningen till att de utspelar sig under "vilda västern" har med tid att göra, precis som alla bra berättelser ska dessa historier utspela sig under en svunnen, enklare tid, detta gör att de inte åldras lika mycket som de skulle gjort om de utspelade sig under sin egen nutid. Vilda västern är därmed en perfekt bakgrund för att berätta denna sortens historier, det fanns stora klasskillnader, många svalt, det var hög brottslighet och många kunde varken läsa eller skriva då de var tvungna att jobba redan från tidig ålder istället för att utbilda sig. Dessa filmer är som sagt inte historiskt korrekta, men det var inte meningen heller, precis som att romantiska historier ofta utspelade sig under medeltiden romantiserar man här över enkelheten hos nybyggarna i USA. Det blir väldigt lätt att berätta moraliska historier om rätt och fel i en tid med så mycket nöd. Det är dessutom en så pass känd tid att den inte kräver någon förklaring för tittarna utan alla är helt med på noterna vad man menar när man säger "västern".
Den Italienska "Spaghettivästern" har dessvärre ofta skrivits av som en kitschig subkultur som bara var en motreaktion mot resten av Europas nya-vågen filmer. Detta gör dem dock inte mindre sevärda, tvärtom, filmerna är välskrivna, med bra karaktärer även om jag måste göra en liten invändning mot deras inte helt moderna kvinnosyn. Men trots detta har filmerna alla kvalitéer man kan önska: spänning, drama, lite romans och ett tidlöst tema. Jag måste speciellt ge ett hedersomnämnande till Sergio Leones "Den gode den onde och den fule" eftersom det möjligtvis kan vara en av filmhistoriens största klassiker, den här filmen har allt, en spännande handling med ett snabbt tempo, riktigt välskrivna, utvecklade karaktärer, bra skådespelare, ett fantastiskt manus, ett riktigt bra soundtrack och självklart en riktigt spännande avslutning. Har du inte sett den så måste du se den! Du kommer inte bli besviken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar