Tanter och pojkar

För någon månad sedan gick "The deep blue sea" upp på svenska biografer. En kärlekshistoria om en destruktiv romans mellan två människor som borde vara ämnade för varandra, men allt annat kommer i vägen. Paret i filmen spelas av Rachel Weisz och min och syrrans nya favorit, Tom Hiddleston.

Jag har faktiskt inte sett filmen än men det är inte viktigt just nu eftersom i de flesta recensionerna är det åldersskillnaden mellan karaktärerna (och även skådespelarna) som är det viktiga. Kvinnan i förhållandet är ju faktiskt ÄLDRE än mannen. Jag är sämst på att se folks ålder så jag hade gissat på att Rachel Weisz är typ 36 och han kanske är 29? men det var större skillnad än så visar det sig. Hur som helst så blir jag ganska trött på vår kulturs besatthet av ålder och speciellt kvinnors ålder. I vår kultur är det så självklart att en man ska vara äldre än sin kvinnliga partner att det blir sensationellt så fort en kvinna har en manlig partner som är ens ett år yngre än henne själv. Det finns även flera dåliga förklaringar till varför det är så här, här är de vanligaste och hur jag ser på det:

Argument ett: Kvinnor mognar snabbare än män.
Jag säger: Kvinnor tvingas i vårt sociala system att mogna tidigare än män. Kvinnor får snabbare lära sig ta ansvar för både sig själva och de som är runt omkring dem. Rent biologiskt är det dessutom så att män är de som mognar snabbast, män är färdigutvecklade och färdigväxta redan vid nitton års ålder. Kvinnor är färdigutvecklade vid tjugotre års ålder.

Argument två: Det är naturligt för män att vara tillsammans med någon som är yngre eftersom män är fertila hela livet och kvinnor bara är det upp till en viss ålder.
Jag säger: Man kan vara sexuellt aktiv även om man inte är fertil.

Argument tre som ofta följer argument två: Om en man kommer vilja ha barn då?
Jag säger: Tanken om att ens partner är någon slags avelsmaskin är väl ändå ganska föråldrat? Dessutom pratar vi här om vuxna människor som själva kontrollerar och gör val i sina liv. Jag tror att om någon verkligen vill ha barn kan de tänka sig andra alternativ förutom att skaffa biologiska barn med sin partner. Dessutom kan de flesta fertila kvinnor få barn upp till 45 kanske femtio års ålder. Och tvärtemot vad alla kvinnor har fått höra sedan tonåren: Ja, man kan få helt friska barn även om man skaffar dem i högre ålder. Med dagens teknik kan man ganska lätt hålla koll på fostrets utveckling. Det är faktiskt inte bara kvinnans livmoder eller äggceller som bestämmer om ett barn kommer bli friskt eller inte. Det finns flera variabler som avgör detta, såsom har hon fött barn förut? livsstil såsom om man röker, motionerar, äter nyttigt och så vidare. Det har dessutom med mannens spermieproduktion att göra. Och den blir ju faktiskt sämre efter det nittonde levnadsåret. Så en kvinna har alltså större chans att få ett friskt barn om hon har en yngre partner. Utöver detta kan inte alltid två unga personer få biologiska barn heller, så det är ett ganska dåligt argument.

Vår kultur gillar dock verkligen att bestämma vilka partners vi ska välja. Jag har tillexempel vetat sedan banrsben att min framtida partner kommer vara en man som är ett till nio år äldre än mig, starkare än mig, cirka en decimeter längre än mig och han ska dessutom komma från samma sociala och kulturella bakgrund men han ska dock vara något högre utbildad och i slutändan tjäna bättre än vad jag gör. Vi kommer ha ett monogamt förhållande och han kommer vara förälder till mina eventuella framtida barn. Nej, detta är inte något personligt för er som har valt att ha ett sådant förhållande, tänk bara efter, varför har jag valt det här och kan jag verkligen döma någon som har valt något annat?