Hollywoods ungdomsideal och min oförmåga

Jag har innan både skrivit om både min och jehovasvittnes-tantens oförmåga att se folks ålder. Men det verkar inte bara vara vi två som lider av detta. Hollywood verkar ha samma syndrom. När jag var cirka fjorton år och började inse att det finns en skillnad mellan åldrarna och att alla vuxna inte var densamma började jag också lägga märke till en konstig trend, nämligen att de som skulle spela tonåringar, det vill säga min åldersgrupp, sällan faktiskt var tonåringar. De allra flesta tonåringar porträtterades av skådespelare i 20-30-års åldern. Bara för att nämna några exempel: Olivia Newton John var 29 år när hon var med i "Grease", James Dean var 23 när han var med i "Ung rebell", Adam Brody var 24 när han började i "O.C", Freddie Prinze Jr. var 23 när han var med i "She's all that" och nu kanske senast i "The inbetweeners movie" där en av filmens huvudpersoner "Simon Bird" var 27 år när filmen spelades in.

Det här är i sig själv inget dåligt egentligen, det kan vara ganska svårt att hitta en ung skådespelare i rätt ålder som dessutom är rätt för rollen. Det är dessutom lättare att ta skådespelare som redan är kända sedan tidigare om man vill sälja in en film hos publiken. Problematiken uppstår när man frågar sig varför de gör det. Det finns säkert flera förklaringar till varför detta är, en kan vara att när hjärnan inte är färdigvuxen kan det vara väldigt svårt med skådespelet eftersom mycket i det går ut på att härma andra människors ansiktsuttryck och för detta måste man kunna läsa av dem rätt. Som sagt kan det finnas flera förklaringar och jag säger inte att alla produktioner gör detta av samma anledning. Men när produktionsbolag tar in något äldre skådespelare finns det alltid en risk för att de använder sig av dem för att kunna sexualisera deras karaktärer utan att bryta mot regler eller tabun. Det här är ganska vanligt inom skräckgenren där tonåringar ofta porträtteras som promiskuösa. Detta är självklart i sig inget fel, problemet kommer när bolagen ska sprida sin konservativa propaganda om att man ska vänta på "den rätta", det här är knappast bra för unga människors självbild eller uppfattning av deras egna sexualitet. Därför vill jag bara säga att det alltid är viktigt att fråga sig vilken moral filmen porträtterar och om den sprider något budskap. För visst en film om att avhållsamhet är något fint kommer knappast göra någon större skillnad, det är när vi bombarderas av detta budskap som vi måste se upp och ställa oss frågan om detta verkligen är vad vi vill tro på 2012?

p.s nej, jag säger självklart inte att det är något fel med att vilja spara sig eller vänta på den rätta, jag anser bara inte att det ska finnas ett ideal där de som väljer att inte göra det anses vara fula, äckliga eller fel d.s