Filmrecension: Taran och den magiska kitteln

Originaltitel: The black cauldron
År: 1985
Regi: Ted Berman, Richard Rich
Med bland annat: Grant Bardsley, Susan Sheridan, Freddie Jones, Nigel Hawtorne

Handlingen utspelar sig i England, antar jag, under vad som borde vara keltisk-tid eller medeltiden. Taran är en ung man eller en pojke beroende på hur man ser på det, som vill ut och kriga, men istället jobbar han som grisskötare, åt världens sötaste gris, Hen Wen. Han klagar på att hans tillvaro är tråkig och längtar efter äventyr. Men det han inte vet är att Hen Wen är magisk och hon kan visa framtiden, nutiden och även det förflutna. En dag visar hon att den onda kungen har återvänt till tronen och Taran måste ta henne och fly för att kungen inte ska missbruka hennes krafter för sina egna, onda, syften.

Det här är en animerad Disneyklassiker som inte så många känner till. Jag kommer ihåg att jag såg den för första gången när jag var sex eller sju år gammal och blev livrädd. Det är faktiskt en riktigt läskig film och inget man ska visa riktigt små barn. Den är dock väldigt spännande och har faktiskt med en riktigt bra kvinnlig karaktär, Eilonwy. Vilket nog kan vara bland det bästa med hela filmen, att den faktiskt har en stark kvinnlig karaktär som inte bara är en man med en extra X kromosom, som ju "starka" kvinnliga karaktärer brukar vara. Eilonwy är både snäll, förstående, modig, uppfinnigsrik och intelligent. Taran är å andra sidan en ganska platt karaktär från början men han växer faktiskt under filmens gång och blir till sist en ganska sympatisk karaktär. Det finns även med en ganska irriterande side-kick grej som inte tillför något till handlingen eller karaktärerna, men eftersom det här en barnfilm kommer jag låta det passera.



Aaah!



Den onda kungen är dock något i en egen klass. Han är ett skelett som bär en hjälm med horn, låter det inte läskigt? Det är det! Alla som kommer ihåg den här filmen kommer ihåg honom och jag antar att det var hans rena ondska som faktiskt lyfte hela historien. Många skurkar i tecknade filmer blir ofta endimensionella, stereotypa och väldigt arketypa. De brukar dessutom ofta fungera som någon slags "comic relief" då de ofta får göra bort sig eller på andra sätt lätta upp stämningen. Kungen i den här är endimensionell, i det att han är ren och skär ondska. Det är som att filmskaprna har tagit barns mardrömmar och rädslor och sedan personifierat det. Han har verkligen alla kvalitéer som krävs för att skrämma skiten ur någon.

Den här filmen har många bra ingredienser, en relaterbar huvudperson, spännande handling, intressanta bikaraktärer som faktiskt tillför något, en mörk obehaglig stämning och framför allt en verkligt läskig antagonist. Den är dessutom väldigt bra animerad, kanske inte i samma klass som många andra Disney-klassiker, men ändå har den ett bildspråk som funkar i den här sortens berättelse. Jag tycker att det här är en bra film, inte på ett nostalgiskt sätt, utan att den är riktigt bra, på riktigt. Därför får Taran och den magiska kitteln fyra av fem i slutbetyg.

4 av 5 till "Taran och den magiska kitteln"