Fangirls och patriarkatet.

"The male gaze" är något som ofta tas upp när man pratar om populärkultur. Det är en teori som introducerades av Laura Mulvey år 1975 och är en analys av hur publiken förväntas se filmen ur ett typiskt västerländskt manligt perspektiv. Detta innebär att även om en film handlar om en kvinna ser publiken det ändå ur en mans perspektiv, genom kameravinklar, narrativ och så vidare. Rent praktiskt betyder det att publiken lär sig att se kvinnor och män på ett visst sätt när de ser på film. Kvinnan ska vara passiv i sitt agerande och inte vara det drivande i en handling och kvinnan ska dessutom fungera som ett objekt i filmen, hon ska dessutom vara omedveten om detta och inte kolla in i kameran utan låta betraktaren se henne utan att hon kan se tillbaka. Detta brukar finnas med medvetet eller omedvetet i de flesta filmer som är riktade åt en vuxen publik som inte uteslutande består av kvinnor. Rent konkreta exempel är tillexempel när kameran följer en kvinnas kropp när hon går, eller zoomar in på hennes bröst eller för den delen alla de gånger man endast får se kvinnan i en sexscen. Detta kan även ses i andra medier förutom film, så som litteratur, fotografi, poesi och även till viss del musik.

Den här bilden kom upp
när jag sökte på the male gaze,
jag förstår inte heller.

I sin uppsats skriver även Mulvey att det inte finns någon kvinnlig motsvarighet till detta och att varje gång en man blir objektifierad eller sexualiserad i vår populärkultur är det på hans egna villkor och det är inte riktigt en kvinnlig motsvarighet eftersom det endast innebär att heterosexuella kvinnor efterliknar samma beteende som den manliga strukturen redan har visat. Kvinnor som beter sig på detta sätt härmar alltså endast ett manligt beteende och vänder på rollerna.

Uppsatsen publicerades alltså 1975 och jag tror att vi alla kan hålla med om att det har hänt en del sedan dess men underligt nog kan man fortfarande se "The male gaze" praktiseras inom populärkulturen (Quentin Tarantino någon?). Men i den mer "obskyra" delen av kulturen verkar något ha hänt. Jag pratar självklart om den bespottade fangirl kulturen, unga tjejer som är intresserade av vissa populärkulturella fenomen har ofta setts som fanatiska, besatta och något fåniga. När en för stor skala av unga kvinnor har gillat något har det ofta skrivits av som fulkulturellt och det de gör har inte ansetts ha någon större inverkan på kulturen. Men trots detta har det nu vaknat en rörelse inom "fangirl-området" som kan förändra vår syn på "the male gaze".

Jag pratar förstås om fanfiction. En del av kulturen som inte bara anses vara ful för att den inte är tillräckligt "originell" för kulturpamparna, det krävs inte heller någon utbildning för att hålla på med det och det är främst kvinnor som ägnar sig åt det. Faktum är att ett väldigt stort antal tjejer (för det är för de mesta dem vi pratar om i det här sammanhanget) världen över varje dag både läser och skriver fan fiction. För er som inte är bekanta med begreppet är fan fiction när man skriver en slags "spin off" baserad på redan existerande karaktärer eller historier. Det är tillexempel ganska vanligt att man skriver om karaktärers vardagsliv eller skriver kärlekshistorier mellan två karaktärer som i originalverket inte är tillsammans. Det finns tillexempel ganska mycket fan fiction om Harry Potter och karaktärerna i de böckerna.

Vad är det då som gör det här "nyskapande" och vad har det att göra med patriarkatet eller "the male gaze" för den delen? Jo, för det första är detta framför allt en rörelse som till största delen består av unga kvinnor det som skrivs i dessa berättelser är därmed skrivet ur en kvinnas perspektiv och efter att bara ha läst ett fåtal kan jag säga att hollywood inte har en susning om vad unga kvinnor vill ha. Det finns en väldig variation inom dessa berättelser: det är tjejer som mår dåligt som skriver för att få ut sin ångest genom att skriva om sina demoner på ett mer anonymt sätt som är både mindre utlämnande och som gör att fler människor kan känna igen sig och relatera. Det finns tjejer som har vardagsproblem som de hanterar genom att låta sin favorit karaktär gå igenom samma prövningar och kanske de allra kändaste: tjejer som anser att vår kultur inte förstår deras sexuella begär och därför själva skriver om vad de själva anser är önskvärda drag hos en karaktär.

Grejen med fanfiction är alltså inte att det bara är en "kul grej" eftersom det är roligt att skriva. Det är också ett slags andningshål för en stor del av de människor som vår kultur så ofta glömmer bort och inte förstår sig på: nämligen unga tjejer / kvinnor. Och för er som har läst fan fiction tror jag ni kan hålla med om att dessa tjejers begär inte endast är grundade i vad kulturen tror, nästan tvärtom. På samma sätt kan man se att när en kvinna själv får skriva om vilka män hon anser vara attraktiva är det helt andra ideal som visas. Det kan låta stereotypt men när kvinnor skriver är det mer inre egenskaper som är representerade som attraktiva, detta finns inte med i "the male gaze" vilket innebär att kvinnligt begär inte endast är en förlängning av detta. Med detta sagt blir männen inom fan fiction ofta sexualiserade och objektifierade men på helt andra villkor än vad kvinnor blir inom kulturen.




Chris Hemsworth,
en fangirl favorit


Hollywood är fortfarande en gubbmaskin där få kvinnor får verka kreativt och "the male gaze" är konstant närvarande, detsamma gäller resten av den större kulturen, ibland dyker det upp auteurer som bryter normen, som tillexempel Joyce Carol Oates men det är fortfarande ganska ovanligt. Kvinnor är alltså inte representerade inom den stora kulturen men detta innebär inte att vi inte verkar kulturellt för det. Vi hittar bara nya medel för att nå varandra, fanfiction är ett av de sätten.

ps. ni får gärna lämna en kommentar eller höra av er personligen och säga vad ni tycker om detta, jag funderar nämligen på att skriva min c-uppsats om detta ämne d.s