Skönhet 101

Jag hade egentligen tänkt skriva ett analytiskt och uttömmande inlägg om vår kulturs definition av skönhet och hur fel jag tycker den är men på grund av allt som har hänt får det vänta. Jag anser mig vara relativt klarsynt och kritisk men sanningen är att jag helt enkelt inte vet bättre än någon annan, och det är okej. Idag känner jag att det jag kan säga som är viktigt om skönhet är detta: När allt känns för jävligt, när årstiderna skiftar och du inte hänger med, när det känns som om världen är emot dig, det som trots allt fortfarande gör dig lycklig och får dig att le, det är skönhet. Visst kan man analysera, ifrågasätta och problematisera hur mycket man vill men i grund och botten är skönhet det som gör dig glad och det kan ingen ta ifrån dig.

Sorry, jag vet att det har varit dåligt med mer substantiella inlägg på sistone och det var inte meningen att jag skulle låta så mega-emo-pretto.

Bully

På SVT gick för några dagar sedan dokumentären "Bully" som handlar om olika barn och ungdomar i USA som blir mobbade i skolan. Den visar hur det är att vara mobbad och den visar också konsekvenserna. Det har redan skrivits så mycket om den här dokumentären att det känns onödigt för mig att dra en massa fakta men dock kan jag säga att den är väldigt bra och att alla borde se den. De flesta vet nog redan att jag anser barn och ungas psykiska hälsa vara ett stort problem och något som vi alla borde arbeta för att förbättra, det här är ett bra steg på vägen, vill ni se dokumentären finns den här och det är verkligen sista chansen nu eftersom den tas bort snart!

Torsdagstoppen: skurkar

En ny vecka och en helt ny torsdagstopp, denna vecka är temat topp fem: skurkar. Skurkar i det här fallet menas med medvetna antagonister som dessutom måste ha någon slags vilja eller eget medvetande, det vill säga inte saker eller händelser. Ni som har följt min blogg vet att jag redan har gjort en topp fem: bad boys och en topp tre: antagonister i spel. Den här listan kommer dock bli annorlunda eftersom att det inte finns några krav på var karaktären måste vara hämtad ifrån och inte heller att vederbörande måste vara snygg eller ha några andra kvalitéer, vi får alltså hämta karaktärer var i från vi vill vad det gäller kultur. Med detta sagt drar jag igång listan!


5. Loke / Loki från "Thor / The Avengers" jag vet att han var med på min "Bad Boy" lista men han är en väldigt bra karaktär. Han har en väldigt udda syn på moral och styre, han gör saker för att han tycker det är kul att skapa kaos och han vill även göra sin bror avundsjuk. Visst kan man säga att han ofta gör saker och ting för att det ska bli bättre men han är ingen god karaktär, han vet att mycket av det han gör är fel. Han är självklart också snygg!

4. Mr. Scratch, från "Alan Wake / Alan Wake's American nightmare" har redan nämnt honom ett antal gånger och det börjar kännas lite tråkigt. Men dock är han ändå en av de bästa karaktärerna i ett TV-spel någonsin. Mr. Scratch är en helt ond karaktär som inte bryr sig om andras liv eller känslor. Han använder sin charm och sin sexualitet (ärligt hur ofta gör manliga karaktärer det?) för att manipulera dem i sin omgivning.Jag gillar't

3. NegaDuck från "Darkwing Duck", jag har ganska få minnen från den här serien som barn eftersom den inte fick visas i SVT efter 1992 därmed kunde jag endast se den på ett fåtal söndertittade VHS-kassetter. Jag kommer dock ihåg att min granne hade en kassett med båda delarna av "just us justice ducks", där just NegaDuck är med. I vuxen ålder har jag även sett Darkwing Duck på sitt originalspråk, och jag måste säga att NegaDuck är en av de skurkarna som fortfarande håller måttet. Han är väl vad man skulle kunna kalla för en sociopat och det är alltid som mest våldsamt när han är med, men han är också den som är roligast eftersom han inte har en gimmick. Han är dessutom möjligtvis nekrofil eller kannibal eller liknande, det är inte ofta sånt hamnar i barnserier.

Han använder inte motorsågen för att
kapa träd

2. Mårran från "i Mumindalen", Mårran är en varelse som är så kall att var hon än går lämnar hon ett spår av is och frost.  Ingen kan komma nära eller röra henne utan att förvandlas till is, hon är därför väldigt ledsen och ensam och vill egentligen bara ha kärlek. Jag vet att jag sa att karaktären var tvungen att ha gjort ett aktivt val att vara ond men Mårran är så pass läskig att hon var tvungen att hamna på listan. Hon ska dessutom symbolisera det nordiska vemodet och det är verkligen en bra porträttering av denna företeelse.

1.Moriarty från "Sherlock", det finns självklart lika många olika versioner av Moriarty som det finns versioner av Sherlock Holmes, men jag valde så som han porträtteras i "Sherlock" eftersom jag tycker att Andrew Scott gör ett bra jobb i att skapa en karaktär som är en riktig psykopat, han är verkligen obehaglig och otillräknelig. Han är så som man alltid har velat att han ska vara och alla andra versioner bleknar i jämförelse. Han är kaxig, självsäker och alltid lugn, vilket gör att han är den perfekta motparten till den lite mer aspiga Sherlock.

Tack för att ni har läst veckans lista, nästa vecka blir det som vanligt en ny lista på ett nytt tema, tills dess kan ni läsa mina syrrors listor och dessa hittar ni som vanligt på: enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se

Bubblare:
Spike från "Buffy the vampire slayer" en vampyr som innan har dödat två stycken vampyrmördare, men som sedan blir god och allt det där. 

Tomi och lodjuret!! Var är du?

Jag kommer ihåg en film som jämt (och med jämt menar jag att det kändes som att den gick hela tiden men helt ärligt såg jag den nog tre gånger under ett år) gick på SVT, detta var den finska filmen "Tomi och lodjuret" eller Poika ja ilves som den heter på originalspråk eller Tommy and the wildcat som den hette på engelska. Hur som helst så har jag under en tid nu försökt se om den här förbannade filmen som jag kommer ihåg var så bra. Men utan tur, har försökt med allt men det finns inte ens en fjuttig VHS/DVD-utgåva av den kvar i omlopp. Har verkligen försökt allt! Därför försöker jag nu organisera någon slags uppmaning till SVT om att de ska visa den igen. Kan vi inte alla bara mailbomba SVT och kräva att de ska visa den? Om du läser det här inlägget och kommer ihåg kan du ju vara med i kampen för att de ska visa den! Vill verkligen se den! Eller ännu bättre om någon har en kopia som ligger hemma och skräpar? Kom igen nu alla!

Någon som känner igen?

Höst (Inte veckans låt)

Efter att ha förnekat det en tid nu måste jag dessvärre inse faktum, det är höst. Jag är nästan alltid sist med att acceptera att hösten är här och nu har jag gett upp. Inte för att jag på något sätt ogillar årstiden, tvärt-om tycker jag det är trevligt när det blir lite mörkare och kallare och man får dra en varm tröja över huvudet, men tyvärr följs ju hösten av den förbannade vintern. Men vi är inte där än, därför tänkte jag välkomna hösten med en av de finaste låtarna om just höst som jag vet, nämligen "höstvisa" av Tove Jansson. Självklart sjungen av den förträffliga Bo Andersson.

(Ja, jag vet att jag sa att det inte skulle bli någon mer veckans låt, dels för att jag aldrig uppdaterade någon, dels för att det inte var ett särskilt populärt inslag, därför är det här inte veckans låt, det är en låt till hösten, en engångsföreteelse.)

För att visa att det här INTE är veckans låt, får ni texten här:

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött
Nu blir kvällarna kyliga och sena 
kom, trösta mig en smula för nu är jag ganska trött
Och med det så förfärligt allena
Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort
Går och tänker på allt det där man borde
Det fanns så mycket saker jag skulle sagt och gjort
Och det blev så väldigt lite jag gjorde

Skynda dig älskade, skynda att älska
dagarna mörknar minut för minut
tänd våra ljus det är nära till natten
Snart är den blommande sommaren slut'

Jag letar efter någonting som jag kanske glömde bort
Och som du kunde hjälpa mig att finna
En sommar går förbi den är alltid lika kort
Den är drömmen om det man kunnat vinna
Du kommer kanske någon gång före skymningen blir blå
Innan ängarna är torra och tomma
Kanske hittar vi varann
Kanske hittar vi då på, något sätt att få allting att blomma

Skynda dig älskade, skynda att älska
Dagarna mörknar minut för minut
Tänd våra ljus, det är när till natten
Snart är den blommande sommaren slut

Nu blåser storm där ute och stänger sommarens dörr
Det är för sent för att undra och leta
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
Men mer än du någonsin får veta
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
Och hör vågorna vilsamma vandra
En enda sak är viktig och det är hjärtans lust
Och att få vara tillsammans med varandra

Skynda dig älskade, skynda att älska
Dagarna mörknar minut för minut 
Tänd våra ljus det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut

Det fick ni då aldrig när det var veckans låt!

Vithet, svenskhet och rasism

För några dagar sedan skrev jag om att det ibland kunde vara svårt att hitta och analysera yttringar av rasism och att ha ett riktigt förhållningssätt till det. På svenska dagbladet hittade jag idag en mycket bra krönika om just ämnet rasism och dess yttringar inom kulturen. "Den svenska vithetens blinda fläck" är en utmärkt text som belyser olika rasistiska sammanhang inom media, ni kan läsa den här och jag skulle definitivt rekommendera detta, även om den kan verka lite lång. Ett riktigt bra initiativ till att få igång en riktig debatt om rasism, nidbilder och stereotyper!

Opium för folket

För några dagar sedan hade jag oturen att kasta ett getöga på de olika tidskrifter som finns på Ica-butiken nära mig. På hyllan som dessvärre råkade hamna i mitt blickfång fanns tyvärr "Cosmopolitan" även känd som "västvärldens ondska i koncentrerad form", bara genom att se på det förbannade omslaget kunde jag se att de hemska människorna som jobbar på just detta magasin från helvetet ville ge mig en guide till att "tolka hans SMS", helt ärligt! Jag kan föreställa mig vad det står, saker som: han skriver: jag är trött orkar inte ses ikväll. De flesta normalintelligenta människorna hade nog tolkat detta som just: Han är trött och orkar inte hänga med mig ikväll. Men genierna på Cosmopolitan har genomskådat detta och lär skriva något i stil med: Detta betyder att han helt säkert är så sjukt trött på dig, dina feta lår, ditt fula hår och ditt irriterande skratt att han vilken sekund som helst kommer göra slut och du kommer DÖ ensam, oattraktiv, barnlös och ogift och ingen kommer någonsin mer att älska dig!!!! Jag har så många gånger haft oturen att läsa den här sortens skit att jag känner att en hemsk smärtsam död nog vore ett bättre alternativ till att läsa en mening till. I dessa stunder har jag dock haft det stora nöjet att kunna lägga skiten ifrån mig, jag kan dock inte tvätta bort deras unkna moral och människosyn, hur fint bålet än blir av "tidningen". Enligt cosmopolitan och deras hemska agenda är jag inte värd något om jag inte har en man, skitsamma om vi är kära, förälskade eller ens gillar varandra, en partner måste man ju ha som kvinna. Jag vet att jag inte måste läsa det, jag vet att det är så enkelt som "men köp den inte då", men det är faktiskt inte riktigt så lätt. Cosmopolitan är för det första inte ett isolerat fall och det har dessutom kallats "alla kvinnors bibel", ja, ni läste rätt, alla kvinnors BIBEL!  Det vill säga en helig skrift som man ska följa för att göra rätt för sig här i världen. Och de skriver inte bara saker utifrån sitt egna perspektiv, de skriver om saker som de tycker är allmängiltiga för vårt samhälle. De kan endast skriva sådana här saker om det finns en marknad för det och om det de skriver kan anses som vettigt. Det de skriver är alltså vida ansett vara normalt eller till och med önskvärt beteende för just deras demografiska grupp.

 Jag vet att jag inte borde bli upprörd för det är ju knappast någon Marie Curie eller Emma Goldman som jobbar på den skitblaskan, men problemet är att de mycket väl hade kunnat bli det! Om de inte hade vuxit upp med skit som "Det betyder hans SMS". Kan ni inte sluta mystifiera män till några slags mytiska varelser som till hälften är logiska varelser som endast vill ligga och som till den andra hälften är dolda bakom ett dunkel av mysterier? Herregud har ni som jobbar där ens någon gång försökt läsa er skit som en helhet? På den ena sidan står det att man ska vara nöjd med sig själv och inte göra sig till och på nästa står det tips för hur man ska gå ner i vikt och dölja ens "fula" kroppsdelar. Ni skickar ut två helt olika budskap och hur man än gör gör man ALLTID fel! Jag menade inte att låta så arg / passiv-aggressiv / irriterad men det här är inte en enkel fråga, det är en fråga om hur vi som samhälle skapar individer utifrån vissa kriterier och därmed också bryter ner människor inifrån, vi dödar deras självkänsla och identitet.

Torsdagstoppen: Musikvideor

Nu är det återigen dags för torsdagstoppen, efter förra veckans uppehåll kommer vi tillbaka med topp fem: Musikvideor. Just musikvideor är ju ett ämne som jag inte är jätte-bra på. Jag är inte riktigt rätt generation eftersom MTV slutade visa musikvideor när jag var i mina tidiga tonår, senaste gången jag såg en musikvideo som jag inte letade upp själv var väl i gymnasiet och redan då hade musikvideon börjat dö ut. Därför kanske inte det här blir en helt fantastisk lista men jag ska göra mitt bästa, jag har ju ändå sett en del musikvideor och jag vet ju vad jag tycker om. Den här listan kommer dessutom inte bli så där extremt mega up-to-date eftersom de flesta band jag lyssnar på nu för tiden är för små för att göra musikvideor så länge de inte gör sunkiga live-videor där de bara lägger till musik eller liknande. Därför blir det här mest en kompott av olika musikvideor från tidigt 2000-tal och det är väl inte alltid det sämsta. Den här veckan har jag faktiskt ingen aning om hur lika eller olika våra listor kommer vara, jag antar att de kommer vara väldigt olika eftersom det ändå finns en generationsklyfta mellan oss och att vi dessutom har olika smak. Så det ska bli spännande att se vad syrrorna har på sina listor, för jag har ingen aning. Här kommer hur som helst listan och jag måste återigen understryka att detta är min personliga topplista för tillfället, om ni frågar om en vecka kommer den troligen se helt annorlunda ut.

5. HIM-Funeral of hearts. Nu hör jag folk säga: äru gäj elle? Men lyssna här, HIM var ett band som jag gillade när jag var cirka 11 till 15 år, har knappt hört dem sedan dess. Jag tänkte på den här videon eftersom jag kommer ihåg första gången jag såg den. Jag var elva eller tolv år, gick i mellanstadiet, det bästa TV-programmet som gick var självklart Spinn, musikvideoprogrammet som sändes i SVT. Jag älskade den här sortens program när jag var yngre. Hur som helst så kommer jag ihåg att den här låten var en bubblare till den tio-i-topp lista som de hade varje vecka, där man fick rösta på den musikvideo man tyckte bäst om för tillfället. Och lilla jag gick självklart och röstade på den här låten, den enda gången jag vet att jag har röstat på något sådant här program. Utöver att jag tyckte att låten var fantastiskt bra (något som jag kanske inte tycker nu) så tyckte jag självklart att sångaren var ur-snygg! (Jag har ju redan nämnt att det var i denna ålder som jag upptäckte att bärare av Y-kromosomen besitter vissa estetiska egenskaper.)  Hur eller hur så kom den inte vidare särskilt långt (låg bara på listan någon vecka tror jag, på en ganska låg placering dessutom) men därför får den komma med här. Dessutom så är jag fortfarande inte den som är den vad det gäller snygga androgyna karlar med för mycket smink som poserar (för helt ärligt, den här musikvideon handlar bara om hur snygg han är, de försöker dölja det med lite arty-farty bilder på gamlingar och hästar, men det är ganska genomskinligt)

4. P!nk- Stupid Girls, den här videon kom nog när jag var cirka 14 år, tyckte den var svin-rolig och gillade redan då dess feministiska budskap. Det är ett roligt sätt att ta upp ett så pass allvarligt problem som köning av individer faktiskt är och dessutom hur kvinnor representeras och uppmuntras att bete sig. Jag tycker det är kul att en så pass stor kvinnlig artist som P!nk faktiskt vågar stå på sig för sina åsikter och vågar ta tag i en sådan här fråga som kanske inte alltid är den mest populära. Gillar dessutom den läskiga Barbie-tanten i slutet.

3. Take that- Pray, såg den här videon på VH1 när jag gick i högstadiet tror jag, kommer inte ihåg vad jag tyckte om den, tyckte nog den var rätt dassig eftersom det här inte är riktigt min musiksmak, och det var det definitivt inte på den tiden. Senare återupptäckte min syrra den och jag insåg genialiteten i den, fasiken vad bra den är. Den är snygg, enkel och allt det där sen är det en massa halvnakna män i den. Kanske ska sluta skriva om den här videon innan det blir läskigt, men den är sjukt bra, det är fantastiskt att någon vänder på könsrollerna och att det är män som är objekt. Vad mer kan jag säga? Jag gillar't!

2. Radiohead- There there, nu börjar vi komma in på territorium där saker och ting faktiskt är bra, på riktigt. Radiohead är ett av de där verkligt ikoniska banden, allt de gör blir älskat och uppskattat och så även deras musikvideor. När det dessutom är ett band där så många har utbildningar inom konst måste de ju göra rätt ibland och de har verkligen träffat rätt vad det gäller den här. Låten blandat med bilderna skapar en mystisk, nästan mytisk känsla och framför oss utspelar det sig en slags saga. Bildspråket med de vildvuxna träden, söta djuren och udda ljussättningen gör att vi träder in i en magisk värld där allt inte är som det verkar. Man kan tycka att låten och videon egentligen inte hör ihop, men grejen med radiohead är just att man själv får tolka deras musik, med denna videon skapas det dessutom ett stort antal möjligheter för vad låten kan handla om. För mig har det här blivit en slags kortfilm snarare än en musikvideo, en film om att vara vilsen och träda på främmande mark, att vara nyfiken och göra misstag. Thom Yorkes röst är ju dessutom så otroligt vacker att man får rysningar.

1. Sigur ros- Untitled, en av nutidens bästa videokonstnärer har gjort denna musikvideo, nämligen Floria Sigismondi. Denna video börjar ganska normalt, trots att det finns en del ledtrådar om att allt inte står rätt till kan man inte förbereda sig på vad som kommer visas, den utspelar sig nämligen i ett post-apokalyptiskt landskap, vi får se detta ur några barns synvinkel och vi får aldrig veta varför det är så här. Fotot och ljussättningen är ur-tjusigt och det skapar en viss känsla av att allt är nersmutsat, förlorat och borta för alltid. Historien som utspelar sig är ganska sorglig och man blir ganska nedstämd. Det är helt enkelt en svinbra video med en riktigt fin låt till, precis som det ska vara. Det här är dessvärre en nerkortad version men ni borde försöka hitta den riktiga långa versionen, väl värt det!

Sådär, det var veckans torsdagstopp, kanske inte den bästa någonsin men som sagt, det är min personliga lista för tillfället, jag kände att jag inte ville hitta as-hippa band med jätte-snajdade musikvideor bara för detta, för det hade inte varit ärligt. Men tack för att ni har läst, nästa vecka blir det en ny topp fem på ett nytt tema. Glöm nu inte att spana in mina syrrors listor på: tvangstankekedjan.blogspot.se och enpanelhona.blogspot.se

Bubblare:
Screaming Lord Sutch- The train kept a'rollin, som jag innan har nämnt behövde inte den här mannen några "video hos", han kunde vara sin egen
Psy- Gangnam Style Rolig video med bra dans, tack Frida för att du visade mig den!
Of monsters and men- Little talks Fin video med en bra låt till, tack går till Felicia för att du påpekade detta!

Hollywood, drömskaparen?

Efter en dålig vecka ville jag bara koppla av med en film (eller egentligen med att spela TV-spel, men så blev det inte), därför hyrde jag och panelhönan "friends with kids" en lättsam komedi som vi trodde skulle vara lite mer intelligent än många andra filmer i samma kategori. Ack så fel vi hade. Om man bortser från den sunkiga handlingen och filmens totala förutsägbarhet, hade den också en väldigt unken syn på det här med relationer och parförhållanden.

 

Om ni någonsin har sett en enda större film som på något vis tillhör genren "romantisk komedi", vet ni vad jag pratar om. I just denna genre finns det endast ett fåtal möjliga alternativa scenarion för vilka människor som ska få varandra och deras kärlek ska sedan hålla för evigt. Paren eller rättare sagt, de blivande paren, i romantiska komedier är i cirka nio fall av tio alltid vita, medelklassiga, heterosexuella, monogama och unga. Det är därmed sällan man ser en romantisk komedi med folk som är färgade, arbetarklass, homosexuella eller över 50 år gamla. Visst, de karaktärer som tillhör de senare kategorierna finns ofta med som biroller och får ofta vara roliga eller liknande (se: den snabb-käftade färgade karaktären eller "bögkompisen" som ofta porträtteras som en kvinna med penis).

Varför är det här så dåligt då? Jo, om man bortser från det enkla faktum att det sällan förekommer människor från minoriteter i denna sortens filmer, och att det som alltid i hollywood-produktioner finns stora marginaliserade grupper som aldrig syns trots att de inte är minoritetsgrupper visar den här sortens filmer hur normen ska se ut. Det vill säga, genom media ser vi vilket beteende och annat som är "normalt", oavsett hur opåverkade och upplysta vi känner oss blir vi influerade av media. Och vi blir speciellt influerade av den sortens media som är massproducerad och framförallt masskonsumerad.

Det riktiga problemet med den här sortens filmer är dock att de ofta har en väldigt föråldrad syn på relationer. Man ska endast ha en partner, den här partnern kommer dessutom vara den du lever med resten av livet och till sist skaffar (biologiska) barn med. Jag säger inte att det är fel att leva på det här sättet, jag säger inte heller att alla filmer som finns måste porträttera verkligheten exakt som den är, jag förstår att den här sortens filmer fungerar som sagor för vuxna, att det är eskapism från vardagens bekymmer, det är inget fel med det. Det som dock är fel är att i princip alla större filmer som ingår i kategorin "romantiska komedier" aldrig kan vissa några alternativa levnadssätt, det är alltid man-kvinna i ett monogamt förhållande. Verkligheten ser ju inte alltid ut så här. Vore det så hemskt om vi fick se Cameron Diaz i en film om ett lesbiskt par? Eller vore det verkligen världens undergång om "sommarens romantiska komedi" handlade om en skilsmässa som inte slutar med att de hittar varandra igen? Varför ska vi begränsa oss själva och vår kultur med den sortens filmer som vi har sett 200 gånger innan, varför inte pröva något nytt? Något som förhåller sig relativt sanningsenligt till verkligheten men som ändå kan vara lite roligt och så där tokigt som folk uppenbarligen gillar?Eller åtminstone en film som visar att allt inte behöver vara heterosexuellt, sockersött och medelklassigt. Det är okej att vara något annat, faktum är att den sortens filmer redan har gjorts, se till exempel "The kids are all right", en film om ett lesbiskt par som gick tusen gånger bättre än alla sunkiga rom-coms som kom upp samma år. Det är inte ens en chansning på om folk kommer gilla det eller inte, det är bara vanligt, gammalt mögligt stofili.

En öppen fråga om rasism

Jag anser mig själv vara anti-rasist, jag försöker alltid analysera saker utifrån ett flertal olika kriterier och hudfärg och etnicitet är nästan alltid ett kriterie för mig, jag anser att jag själv är helt okej vad det gäller att se och försöka undvika rasistiska strukturer, detta är ju självklart svårt att säga men jag menar bara att jag är medveten om att det finns en hel del både synliga och osynliga strukturer vad det gäller ras som jag anser mig själv vara något medveten om. Men ibland kan detta bli extremt svårt. En ganska lång tid tillbaka dök det upp en diskussion vad det gäller Fazers förpackning av deras "kinapuffar", kritikerna sa att detta var en gammalmodig nidbild av asiater som var kränkande och inte hade någon plats i Sverige på 2010-talet. Detta är jag självklart helt på linje med, om någon känner sig kränkt eller om någonting är så pass tydligt rasistiskt ska det självklart inte finnas i det offentliga rummet. Mitt problem med den här diskussion är dock att den tyvärr stannade där, det blev en diskussion om huruvida Fazer ska ha kvar bilden på förpackningen eller inte, inget mer. Jag önskar att det återigen kunde bubbla upp en diskussion om rasistiska kvarlevor, stereotyper och rasfördomar i övrigt för jag anser detta vara extremt viktigt.

 

Det vi alla borde sträva efter är att vi ska ha ett samhälle där alla kan känna sig trygga, alla ska ha rätt till en egen identitet utan att denna blir hånad och de ska definitivt inte behöva känna sig utsatta för någonting som de inte har valt själva, så som hudfärg. Frågan är bara vilka andra rasistiska strukturer som finns i vårt samhälle utan att vi ser det. Jag har bland annat ofta tänkt på om jag gör fel när jag till exempel använder symboler från andra kulturer, men mitt största bekymmer i den här frågan handlar dessvärre om något så trivialt som min hudfärg.

Det kan kännas fånigt att man som anti-rasist ska ta upp sin hudfärg som ett problem, åtminstone om man är vit, men jag har haft ett problem som jag inte kan sluta tänka på. Nämligen: är det okej för mig att tycka att det är snyggt att vara blek? Jag tycker självklart även att andra hudfärger kan vara minst lika vackra men jag kan säga att jag själv ofta överdriver min blekhet på olika sätt, och har gjort ganska länge. Jag använder till exempel inte rouge, använder i princip alltid svart smink runt ögonen och andra sådana trick för att jag ska se blekare ut än vad jag är. Detta är ett medvetet val och det gör mig lite orolig, får jag tycka att det är snyggt att vara blek utan att känna mig som en rasist? Jag vet att det här är en jätte-fånig fråga för vissa, men för mig är det som sagt viktigt att tänka på rasistiska strukturer och att känna att jag inte förhöjer dem. Jag har även en hel del andra frågor vad det gäller rasism, så som är det okej för mig att läsa en bok eller annat av en författare som är tydligt rasist och tycka att boken är bra även om den innehåller en hel del rasistiska delar?  Finns det något forum för den här sortens frågor, eller kan jag till och med ha en sådan tur att det finns någon slags tumregel eller en färdig teori som besvara mina frågor. Om någon vet får de gärna skriva en kommentar, för jag undrar verkligen!

ajdå

Ni som följer min blogg kanske märkte att det inte lades upp någon torsdagslista den här veckan, detta är för att a) vi kunde inte enas om ett bra tema och b) jag måste byta hårddisk på min dator. Därför tar torsdagstoppen en kort paus och återkommer troligen nästa vecka.

Om man ska ge en recension av tillvaron i övrigt kan jag säga att jag inte är på topp för tillfället. Det är som talesättet säger "en olycka kommer sällan ensam" och det är fan i mig sant. När en sak går fel eller vägrar fungera har det ofta en tendens att axelorera och göra allt till blaj. Jag är alltså nu mera lite som en modern kung Midas, fast istället för att göra allt till guld (och ge guldvärdet en mega-inflation, allvarligt hur tänkte han där?) så blir allt jag tar i bajs. Nej, nu ska jag inte sitta och gnälla för det är hemskt ointressant för er som läser. Men eftersom jag inte orkar skriva något mer substantiellt för tillfället (och jag hoppas ni förstår varför) så får ni här en låt av ett av mina favoritband, ett band jag innan skämdes för att jag lyssnade på men som jag numera skiter i vad folk tycker saker om eftersom hur dålig tillvaron än blir, så är jag åtminstone inte en tonåring som bryr sig så mycket om vad andra tycker att jag anser det vara pinsamt att andas. 

Outsider konst

Jag har redan innan berättat om hur mycket jag tycker om genren outsider art, kan vara en av de bättre konst-genrerna faktiskt, inte för att det alltid är så himla bra gjort eller för att tekniken är så fantastisk, tvärtom så brukar denna sortens konstnärer ha extremt lite skolning. Det är dock detta som gör genren så speciell, det blir så tydligt att konst är ett uttrycks sätt, inte bara ett sätt att återskapa verkligheten, utan ett sätt att faktiskt skapa och visa sin egen verklighet. Många konstnärer inom denna genre är på olika sätt psykiskt sjuka eller åtminstone mentalt instabila på olika sätt. Därför handlar det ofta mer om att försöka få ut sina känslor och beskriva sina egna demoner snarare än att skapa något som ska vara vackert att se på, vill ni läsa mer om det finns det en wikipediartikel om det och även en om psykisk sjukdom och kreativitet. Här har ni hur som helst några favoritexempel:

Minnie Evans

Felipe Jesus Consalvos

Paul Gosch

Alexander Lobanov

Henry Darger

Martin Ramirez

Adolf Wölfli

Nick Blinko

Mary Barnes

Sylvia Convey

Par i terapi

Jag vill passa på om att tipsa om Niklas Wahllöfs krönika om SVTs nya parprogram "Par i terapi", ett program som handlar om att olika par ska gå i parterapi samtidigt som spektaklet blir filmat för TV-publikens låga nöje. Det låter både taskigt och monogami-påtvingande, jag ska inte döma någon och förstår att många säkert vill väl genom att visa att det inte är pinsamt eller svagt att ha problem i ett förhållande, visst jätte bra. Men om det är så jävla jobbigt att leva med en partner att du måste berätta om era intima problem på public service kanske du ska ta dig en rejäl funderare på vad ni håller på med.

Jag har ej sett detta program och kommer inte heller göra det eftersom jag hatar reality-TV och hatar speciellt när folk spiller ut intima detaljer om sig själva för ett visst antal miljoner människor helt utan anledning. Vill ni läsa krönikan hittar ni den här och jag tycker verkligen ni ska göra det. Det kanske låter svin-tråkigt med en TV-krönika om ett program där själva program-idén får en att vilja spy ur näsan och munnen simultant men i sin krönika analyserar han dessutom om det finns något behov av den här sortens "underhållning". Svinbra! Tack Niklas Wahllöf för att du varnar folk om dessa travestier till användning av licens-pengar.

Filmhösten

Idag känner jag mig ganska oinspirerad till att göra något vettigt, därför tänkte jag att vi kunde ta en titt på de olika filmer som kommer i höst. Är som alltid lite osäker på datumet de kommer ut i Sverige men jag har gjort mitt bästa. Jag har bara valt ut ett antal av de många filmer som kommer i höst, detta eftersom det finns så många liknande listor därför har jag försökt att välja ut de som jag personligen tycker känns mest spännande. Hoppas ni håller med eller hittar något ni gillar, listan är utan någon speciell ordning.

1. ParaNorman, kommer till Sverige den 21 september, handlar om en pojke som måste bekämpa onda spöken, häxor och annat för att rädda sin hemstad. Verkar vara en smågullig historia som troligen kommer vara full av populärkulturella referenser, speciellt till diverse skräck-filmer (bara titeln är ju en paranormal referens). En av de filmer jag ser fram emot mest i år.

2. The Master, har redan sagt att detta är den film jag ser absolut mest fram emot, dock kommer den inte till Sverige förrän den 1 Februari nästa år. Får då se om den kan leva upp till mina förväntningar.

3. Hotel Transylvania, ännu en animerad film. Kommer ut den 19:e oktober och kommer handla om ett hotell där alla gäster är monster av olika slag. Vet ej om jag kommer se den på bio men jag kommer nog se den när man kan hyra den.

4. The tall man, skräck-film extremt löst baserad på internet memen "Slender man", finns inget svenskt datum för denna film än och jag antar att SF och co. vill vänta och se hur pass bra den går innan de köper in den (den verkar dock gå väldigt bra än så länge är nummer 44 på IMDBs moviemeter den här veckan och då har den ändå legat högre innan)

5. Smiley, ännu en skräck-film utan svenskt datum ännu. För er som gillar denna sortens filmer är den nog värd att se, själv kommer jag inte att se den eftersom trailern gav mig mardrömmar. Ni kan ju bara gå in på IMDB och kolla på affischen, rätt äcklig!

6. Beasts of the Southern wild, Kommer inte till Sverige förrän den 4:e januari nästa år, men jag ser verkligen fram emot den här social-realistiska fantasy-aktiga filmen. Den är antingen riktigt bra, eller så är den en gigantisk besvikelse á la "Slumdog Millionare"

7. The Imposter, går upp den 12:e oktober, en dokumentär om en ung fransk man som åker till Texas för att berätta för en familj att han är deras son som försvann för tre år sedan.

8. Berättelsen om Pi, går upp den 21 December, Ang Lees senaste film om en indisk pojke som under en båtolycka hamnar på en livbåt tillsammans med en zebra, hyena, orangutang och tiger.

9. De fem legenderna, jag verkar främst se fram emot barn-filmer i år av någon anledning. Går upp den 30:e november.

10.  Amour, Michael Hanekes senaste film blir ett franskt drama. Går upp den 23:e november.

Det var tio av de filmer jag ser fram emot i höst / vinter.

Torsdagstoppen: Ljud

Ja, då var det dags för torsdagstoppen igen, den här veckan är temat topp fem: ljud. Det här är som sagt en kulturblogg, det har inte ändrats men den här veckan var jag inte med och bestämde temat för torsdagstoppen. Därför fick det bli ljud, ljud i allmänhet och vad jag vet finns det inga regler, det är dock en något svår lista eftersom ljud är en så pass relativ sak, ett ljud som man gillar ibland kan under andra omständigheter vara hemskt. Som skratt till exempel, om jag drar ett skämt och någon skrattar åt det är det självklart positivt men i högstadiet om någon skrattade när man gick förbi ville man ju bara sjunka genom golvet (även om det i 99,9999% av fallen faktiskt inte var en själv de skrattade åt kändes det ALLTID som det eftersom världen snurrar runt en själv i den åldern) Med detta sagt har jag försökt välja ljud som jag alltid gillar, så här kommer min lista:

5. Dalek-röst, för er som inte vet vad en dalek är kan jag säga att det är en ras med cyborg-mutanter från Dr. Who,  jag gillar sättet de pratar på för det är så där skönt robot-aktigt men ändå lite mänskligt vilket ger karaktärerna en perfekt finish. Ja, jag vet att de låter lite annorlunda men jag pratar om helheten.

4. Ylande, det är ett fint ljud, tycker det låter lite melankoliskt (även om det finns olika sorters ylningar och att olika hunddjur, raser och kön ylar på olika sätt). Jag hade även en hund som var världs-bäst på att yla, och hon gjorde det gärna och ofta, speciellt till glassbilen av någon anledning, tycker dock att gråvargs-yl är den bästa sorten.

dassigt ljud, jag vet

3. Vågor, kanske inte ett så roligt ljud om man håller på att drunkna eller är långt ute till havs / sjöss och har motorstopp eller liknande, men inget av detta har hänt mig så vågor för mig får mig bara att tänka på varma sommardagar vid stranden. Jag vet även att många människor blir kissnödiga av detta ljud, vilket jag tycker är underhållande eftersom jag inte blir det.

2. Ekande fotsteg, inte vilken sort som helst dock. Jag gillar den sortens fotsteg som hårda sulor gör på stengolv. Vet inte vad det är som är så speciellt med det, antar att det är en vanlig ljudeffekt i filmer eller något. Har hur som helst alltid gillat just detta ljud och kan inte riktigt förklara varför.

1. Bacon som läggs ner i en varm stekpanna, när det riktigt fräser. För mig är det här ljudet av mat, har svårt att lyssna på det och inte bli lite små-hungrig, tror aldrig heller jag har blivit äcklad av detta ljud eller hört det och tänkt på vad bacon egentligen är. Utan detta ljud hade bacon varit en halv upplevelse.

 

Tack för att ni har kollat på även denna upplaga av torsdagstoppen, systrarnas listor hittar ni som vanligt på: tvangstankekedjan.blogspot.se och enpanelhona.blogspot.se det blir inga bubblare den här veckan, eftersom temat är för stort.

kort uppdatering

Jag vet att det är nästan en vecka sedan mitt senaste inlägg, jag ber om ursäkt men livet kom liksom emellan lite. För er som undrar vad som är upp (som kidsen säger) så har jag nu flyttat och går återigen på Uppsala universitet. Med allt som har hänt har bloggandet kommit i kläm, men jag jobbar på en del inlägg som dessvärre tar lite längre tid än vad jag innan har trott.

Hur som helst kan jag säga att skräcktemat kommer att fortsätta ett tag till och att ni fortfarande kan önska inlägg på detta tema, det är bara som vanligt att skriva en kommentar. Och som vanligt kommer det en ny torsdagstopp imorgon.

För att bibehålla temat lite på det här inlägget kan ni få ett läskigt soundtrack från vad som enligt mig är ett av tidernas läskigaste spel: