Varför feminister gillar Björk

Björk är troligen en av mina favoritartister. Hon är dessutom ikonisk på ett sätt som få kvinnliga artister är. Hon är inte känd för att vara sexig (mycket hon gör har sexuella anspelningar men i hennes musikvideor har hon inte minimala kläder på sig). Hon har väl egentligen ingen klassiskt vacker röst heller. Ni kanske undrar varför jag skriver om det här nu, hon är inte särskilt het för tillfället och är ju knappast ny inom musikvärlden. Men det är det som gör henne så speciell, det är svårt att beskriva vilka kvalitéer hon egentligen besitter som gör att hon har kunnat hålla på så länge.

Det här är bara min analys av saken men jag tror att Björk för många är en slags bild av den självständiga kvinnan. Någon som är fri från samhällets förväntningar och normer och som ändå lyckas vara framgångsrik. Hon framgår som väldigt stark och intelligent och det jag tror folk gillar speciellt med hennes musik är att dessa egenskaper framställs som typiska kvinnliga egenskaper. I Björks musik är det kvinnor som är de starka stöttepelarna och männen som är sköna och fragila och måste skyddas. Det är lite samma känsla som jag får när jag lyssnar på Kate Bush. Jag tror att de attraherar samma slags publik om jag ska vara helt ärlig, i båda kvinnornas texter känns det så självklart att världen är konstruerad så som de säger att den är att man för ett tag kan glömma bort sig. Som sagt så kanske det här inlägget inte var det mest up-to-date någonsin men här får ni lite exempel så ni kanske förstår och hör själva vad jag menar.

Pagan poetry är min favoritlåt av henne men jag tycker inte videon passar, men kunde dessvärre inte hitta någon version utan video som inte var live, lyssna hellre bara på låten.