Författare: Joyce Carol Oates
År: 1995 / 2009
Sidantal: 181
Förlag: Harper Collins
Skräcktemat fortsätter med en thrillerroman av en av nutidens bästa författare, nämligen Joyce Carol Oates.
I "Zombie" följer vi en seriemördare vid namn Quentin P. Quentin är en amerikansk man i trettioårsåldern och romanen består av hans dagboksanteckningar, där skriver han om sitt liv, sina drömmar, sina känslor och hans begär. Quentin är en dömd sexförbrytare som har en dröm om att skapa sin egen zombie, en partner som inte har ett eget känsloliv alls, som aldrig blir gammal och som gör exakt allt vad han ber den om. Under historiens gång får vi följa honom i hans jakt på offer, i hans mord och i hans misslyckande, för att skapa en zombie är svårare än vad det först verkade. Quentin är definitivt ingen vanlig man, han kan inte knyta an emotionellt till någon, han känner ingen empati och han har egentligen inga drömmar eller mål utöver att skapa sin zombie. Det blir tydligt redan i början av boken att Quentin har en begåvning för det som är logiskt, så som matte, fysik och biologi men han har svårare att förstå saker som inte kan mätas eller förklaras på ett rationellt sätt, så som känslor och språk, hans språk i boken är nämligen grammatiskt felaktigt och han beskriver sällan några känslor mer ingående. Han går till en psykolog och äter någon slags medicin men trots att detta beskrivs får vi aldrig veta exakt varför han går dit eller vad för medicin han äter.
Quentin i romanen delar vissa likheter med den riktiga seriemördaren Jeffrey Dahmer, en man som också mördade på grund av att han ville skapa en slav som aldrig skulle lämna honom. Detta är dock ingen biografi eller ens ett försök att förklara de hemska brott som Dahmer begick, detta är en fiktiv roman om en seriemördare som till viss del är inspirerad av en riktig person.
För mig handlar Oates bok om en slags karikatyr av den amerikanska mannen, konstant missförstådd och med en libido som jämt är på topp. Han som inte har några känslor eller högre ambitioner än att ha en egen slav som lyder hans minsta order. Han ser andra människor som sina egna privata ägodelar och män som han tycker är attraktiva blir aldrig mer än saker (objekt) för honom. Han är stolt över att vara amerikan utan att han riktigt förstår innebörden av det, han har en gigantisk amerikansk flagga som pryder hans bil och detta är mycket viktigt för honom utan att han någonsin förklarar varför. Man får under romanens gång ta del av många av hans tankar, detta är ganska humoristiskt eftersom han inte riktigt förstår innebörden av en hel del saker, han tänker bland annat att en man utan penis ungefär är en kvinna och att en kvinna utan bröst nästan är en man. Hela romanen är full med missförstånd av detta slag, den sortens missförstånd som man ibland ser i vår kultur men som i romanformat blir skrattretande och uppenbart felaktiga.
Quentin är alla manliga egenskaper dragna till sin spets, det blir därmed till sist tydligt att den enda zombien som existerar i denna roman är Quentin själv, en slav för idealet om maskulinitet, en som aldrig drömmer, känner eller förstår saker som inte går att räkna ut matematiskt.
En fantastisk roman, den greppar tag i en från den första meningen och släpper inte taget innan den sista sidan. Dock måste jag ge ett litet minus för det irriterande språket, var flera gånger tvungen att läsa om en mening tre eller fyra gånger bara för att förstå vad innebörden var. Trots detta är den extremt läsvärd och jag ger den därmed fyra av fem
Betyg: 4 / 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar