Anledningen till att jag tar upp det nu är för att jag igår var i Kristianstad och såg på Ernest Coles utställning. Ernest Cole var en fotograf som levde i Sydfrika under 60-talets apartheid och han dokumenterade sin och andra färgade människors vardag i form av fotografier. För att göra detta var han tvungen att gömma sin kamera, skaffa pass och ID-handlingar som gjorde att han kunde röra sig och han var konstant tvungen att ta hjälp av vänner och bekanta, det som är så beundransvärt med det här är att han gjorde detta endast för att visa hur apartheidregimen var för de färgade människorna i Sydafrika. Cole visar upp ett samhälle med stora orättvisor och skillnader. Hur Vita människor kan leva i lyx och överflöd medan det fanns svarta som inte hade mat för dagen och hur regimen rättfärdigade detta med sin rasistiska retorik.
Fotografierna målar upp en hemsk bild av modern historia. Det är svårt att beskriva med ord vad bilderna visar och jag tycker därför ni borde kolla upp hans verk eftersom det inte bara är historiska dokument det är estetiskt sätt väldigt bra bilder också. Ernest Cole visar upp sin vardag ur ett perspektiv som ofta glöms bort, nämligen ur de fattiga färgades perspektiv. Det som dessutom är så vackert med hans bilder är att trots många av dem porträtterar nöd och svält finns det en hel del som visar glädje och detta ger honom en extra dimension som fotograf. Han visar att detta är människor som också kan vara lyckliga när de väl får. Det är därför människor som Cole är riktiga hjältar: de som verkligen vill förändra och tar varje chans de har till att visa sitt budskap och göra världen till en bättre plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar