Det ser dessutom ut som att Joaquin Pheonix äntligen är tillbaka i rampljuset, och det ser dessutom ut som att han har fått en väldigt bra roll som verkligen passar honom, flera Oscarsnomineringar är nog något att förvänta sig. Jag har innan skrivit att jag inte är så mycket för macho-filmer, något som många skulle kunna säga att Anderson gör, men för mig är Anderson undantaget som bekräftar regeln. Trots det faktum att han, för det mesta, gör filmer om män, gör han dem inte endast för män. Kvinnor i hans filmer är inte bara en del av dekoren och istället för att lyfta upp manliga ideal, ifrågasätter Anderson manlighet och värderingar. Våld är inget glamoröst i hans filmer och våldsverkare är inga hjältar. Gränsen mellan antagonist och protagonist suddas ut och någon som publiken från början sympatiserade med kan väldigt lätt gå över flera moraliska gränser för att förvandlas till filmens "skurk". Trots detta finns det alltid en mänsklighet med i Andersons karaktärer, vi kan förstå varför de gör vissa val och vi är med dem varje steg på vägen. I slutändan är man ofta förvirrad eftersom den man trodde var på ett visst sätt visade sig vara något helt annat.
Det är dock väldigt lätt att bli förförd av hans filmer, allt från scenografin, till musiken, till de oftast helt fantastiska skådespelarprestationerna, gör att hans filmer får en helt unik helhet som vi sällan ser i dagens Hollywood-produktioner. Filmerna är både storslagna och snygga, samtidigt som de har ett budskap som inte är gjort för femåringar *host* Avatar *host*. Kort och gott: Paul Thomas Anderson gör filmer för VUXNA, något som är relativt ovanligt i dagens kulturella klimat. Han nedvärderar aldrig sin publiks intelligens eller slutledningsförmåga, utan han låter oss själva välja vad vi vill ta med oss av en filmupplevelse.
Jag vet iallafall att "The master" för mig är årets mest efterlängtade film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar