Rasism, vitprivilegier och att omvärdera sig själv

Jag levde länge med den gamla villfarelsen att man kunde spåra människors etniska ursprung genom att kolla på deras ansiktsdrag, en gammal myt som daterar långt tillbaka. Jag erkänner att detta var dumt eftersom desto mer jag tänker på det, desto mindre logiskt är det. Tanken på att en Italienare ser ut på ett visst sätt och en fransman på ett annat för att de föddes i olika länder är helt absurt. Mobiliteten är ganska stor i världen och har varit ett ganska bra tag och folk har därmed kunna blanda sig ganska bra. Anledningen till att jag trodde det här har nog med att göra med att jag ofta har fått höra dessa fördomar från olika håll, när jag sedan har hört att någon är till exempel spanjor har jag därför gjort vissa mentala kopplingar som sa att "han ser spansk ut".  Jag inser ju nu att om samma spanjor skulle ha fötts i Umeå och hetat Karl-Fredrik hade jag definitivt inte tyckt han "såg spansk ut", han hade varit som vilken svenne-banan som helst. En relativt oskyldig fördom kan man tycka, eftersom jag faktiskt inte la någon värdering i det. Men det är är just ofta i dessa små fördomar och missförstånd som den riktiga rasismen växer.

återanvänder bilden från inlägget om
Ernest Cole

Hudfärg är ett ämne som är väldigt svårt att tala om utan att stampa någon på tårna, det är ett känsligt ämne som fortfarande idag ställer till med problem, både på stora och små skalor. Vi kunde till exempel för några veckor sedan läsa att hudcancerfonden kritiserade H&Ms val av att använda en solbrun modell eftersom den sortens ideal skapar problem när vita människor solar sönder sina kroppar. I den här diskussionen kunde de flesta dock konstatera att hudcancerfonden var brunast eftersom de kritiserade användandet av EN specifik fotomodell istället för att kritisera idealet i stort. På andra ställen i världen kan vi se det motsatta problemet, där idealet är att man ska vara blek förstör många människor sin egen och sina barns hud genom att använda blekmedel för att få en ljusare hy. Hudfärg skiljer oss åt, dessvärre, det är egentligen en så liten del av oss men eftersom det är den delen som syns blir det viktigt. Den västerländska delen av världen har länge styrt och därmed koloniserat andra delar av världen med sina ideal och tankesätt, rasismen blev därmed ett sätt att rättfärdiga det de gjorde. Kvarlevorna av det här påverkar oss även idag och folk pratar fortfarande om ras och etnicitet som om det vore en faktor för någons människovärde.

När man pratar om det här måste man dock reda ut vissa begrepp, för det första är det skillnad på nazism och rasism, nazism är nationalism och då handlar det om nationen, folket och kulturen, det är det som ska framhävas och bevaras. I det här inlägget ska jag diskutera rasism, rasism framhäver en viss "rastillhörigheten" eller "etniciteten" framför andra. Saker så som hudfärg och "genetik" (jag använder ordet ironiskt eftersom den sortens genetik är bullshit) spelar roll. Det handlar inte bara om kultur eller landstillhörighet, det handlar om att en sorts människor rent biologiskt skulle vara överlägsna någon annan. Vad man måste förstå dock är att anledningen till att vi ser ut som vi gör, har ingenting med "överlägsenhet" eller "förfining" att göra, det handlar om att människor med blek hy behöver mycket mindre D-vitamin än de med färgad hy. Desto blekare hy, desto mindre behov av D-vitamin, eftersom solen är vår främsta källa till just denna näring. Det går dock att få i sig den på andra sätt, så det är inget argument för någonting, det är bara fakta om varför vår hudton förändrades. Det är dessutom bättre för genpoolen om man blandar sig med människor som har så olika DNA från ens egen som möjligt.

Nu när vi har rett ut vad rasism är för något, och varför man inte ska vara rasist, så kommer den naturliga frågan om vad som menas med "vitprivilegier". Vitprivilegier är en förlängning av rasismen som innebär att människor som benämns som vita har vissa fördelar i vissa situationer som INTE är kopplade till biologi, i jämförelse med människor som betecknas som färgade.Detta är eftersom vita människor då anses vara "normen" även om de är i minoritet. Ett extremt exempel på det här är Apartheid regimen i Sydafrika, där färgade människor lärdes upp att leva som slavar till de vita. Allt skedde på de vitas villkor och trots att de färgade var en stor majoritet kunde de inte ens rösta. Men man ska inte tro att rasism och vitprivilegier inte existerar runt oss, för det gör de. I alla skalor och aspekter finns de med som ett konstant medvetande. Som vit (läs: i princip albino) är det här någonting man inte märker själv så ofta, men om man börjar tänka på det kan man se olika tecknen på det överallt.

Jag skrev innan om kolonialism och om hur vita är normen. Som vit innebär detta att den kultur och ideal jag representerar och är en del av ofta anses vara "finare". Men det existerar också på andra sätt, om jag till exempel vill köpa puder är det ganska garanterat att de har en nyans som iallafall liknar min hudfärg, går jag till frisören har de produkter som är till för min hårtyp, den hudfärgen jag har visas ofta upp i filmer, TV och reklam och jag behöver i princip aldrig oroa mig för att vara underrepresenterad i varken media eller politiken. Utöver detta behöver jag aldrig oroa mig för att bli trakasserad för att jag är en "blatte" och jag behöver inte höra att jag ska "dra hem dit jag kommer ifrån", polisen antar inte att jag kommer begå brott och skulle troligen behandla mig med respekt och värdighet även om jag var misstänkt för det. Dessutom har jag en ganska stor rörlighet inom den största delen av västvärlden eftersom jag inte kommer bli behandlad som en "invandrare" var jag än kommer. Allt detta är saker som de flesta vita människor aldrig ens märker av, de tar sin frihet för given och tänker därmed att alla andra har det så (lite som när män tror att bara för att de kan göra / gör en viss sak utan problem så kan alla kvinnor göra det). Problematiken här är stor eftersom det innebär att man måste få folk att se vad de har, istället för vad de inte har. Hudton är en faktor som vi bär med oss hela livet, det är svårt att byta ut sin hudfärg och det är svårt att se hur det är från olika synvinklar. Därför måste vi försöka förstå och leva oss in i hur det är på "den andra sidan" av problematiken och inte göra antagandet att alla har det likadant som jag själv. Vi får inte heller glömma bort att alltid se människan bakom huden.