Från sunk till hunk

Ibland kan jag få filmcravings. Det är som när man är sugen på någon speciell maträtt, fast istället för mat man vill verkligen se en film av någon anledning. Detta behov är svårt att stilla och kan vara ganska irriterande. Av någon underlig anledning har jag ganska konstiga cravings vad det gäller filmer. Det är oftast inte mina favoritfilmer, det är oftast filmer jag gillar av andra anledningar än att jag faktiskt tycker de är bra. Musikaler är ett typiskt sådant exempel, jag kan sitta igenom hela "My fair lady" bara för vissa låtars skull (det är inte samma att bara se dem ur sitt sammanhang), på samma sätt såg jag om "Inglourious basterds" säkert tre gånger under ett halvår bara för att se slutscenen. Nu har jag återigen fått en craving, och denna gången är det en film som av någon underlig anledning oftast är den jag suktar efter när jag får perioder då det är en speciell film som jag bara måste se, detta är "Stardust".

Jag vet, den är skitfånig, full med onödiga comic-release stunder och är så ostig att man kan ha den på mackan. Men ändå gillar jag den så mycket! Men i filmens försvar måste jag säga att Neil Gaiman är en förbannat bra författare (en av mina favoritförfattare faktiskt) och så har ju filmen en annan styrka, den har nämligen världens bästa "från sunk till hunk" stund.

För er som inte känner till uttrycket betyder från sunk till hunk exakt vad det låter som, det är när en kille går från att vara not till hot, när han kommer ut ur sitt töntiga skal och blir allt han var menad att vara. Detta är relativt ovanligt i filmer, det är mycket vanligare med den kvinnliga versionen där tjejer går från att vara töntiga till att bli snygga. Just därför gillar jag "Stardust", det är dessutom en ganska spännande och fantasifull historia och så vidare, men detta är inte ens hälften så intressant som från sunk till hunk momentet.

Jag kunde inte hitta någon bra bild på honom när
han var sunk, så ni får bara en hunk bild

Men kolla bara på honom! Det perfekta håret, huden, ansiktsdragen, kroppen, allting! Det är detta som gör det så intressant, för i den här filmen har de faktiskt lyckats få en förändring som syns och märks på karaktären. Till skillnad från till exempel "She's all that" där hon som blir omgjord så tydligt är ap-snygg redan från början, är det faktiskt lite svårare att se i det här fallet. Visst syns det att han är snygg innan förvandlingen, men inte så här snygg. Det är också detta jag gillar med Neil Gaiman (som skrev boken som filmen är baserad på) han kan hur lätt som helst få för sig att vända på könsrollerna utan att göra en stor deal av det. Har ni inte sett "Stardust" borde ni göra det, kanske inte för att den är så fantastiskt bra, men för att det är en lite mysig äventyrsfilm för hela familjen.