Klichéer kan vara bland det tråkigaste som finns. Klichéer i böcker är speciellt smärtsamma, speciellt när författaren i fråga inte är så bra på det här med karaktärer eller händelser. Det är även tradigt när man upptäcker samma klichéer i TV-serier och filmer. Här kommer min topp tio saker jag aldrig mer vill läsa om eller att någon ska skriva om och även de saker jag aldrig mer vill se, någonsin. Detta är för att jag så sällan har läst någon som kan beskriva dessa saker på ett bra eller respektfullt sätt.
7. Färgade karaktärer, när en karaktär är skriven utifrån sin hudfärg, detta innebär oftast att författaren kan ta till varenda rasistisk stereotyp som någonsin har existerat. Exempel på detta är: Rochelle från "Den onda cirkeln", Spider från "Anansi boys" (ja, jag vet det är en bra bok) och självklart varenda karaktär i "En prins i new york". Utöver att karaktärerna är stereotypa betyder det oftast att vita blir normen och att alla karaktärer som inte explicit är utstuderade efter en viss hudfärg, underförstått är vita. Det innebär dessutom oftast underliga sätt att ta upp rasism, rasism blir inte en stor del av samhället, det blir en liten del som endast drabbar vissa människor.
6. "Hjältar", de där människorna som konstant är goda och aldrig ens för en sekund vandrar från den smala vägen. I princip alla klassiska hjältar (Robin Hood, Kung Arthur, Odysseus) har de här dragen men det finns självklart även i annan litteratur. Ett av de mer irriterande exemplen är Oliver Twist, han är så genomgod och varmhjärtad genom hela romanen, trots allt hemskt som har hänt honom under hans uppväxt. Han har inget djup och ingen karaktärsutveckling, han är så platt som man kan vara.
5. Långa, smala, bleka unga män. En karaktär som ser ut så här är nästan alltid lite "djupare" än andra. De har dessutom oftast naturligt svart hår. Ett exempel på detta är Zachary från "Drawing blood" Poppy Z. Brite är en av mina favoritförfattare men denna karaktär gjorde dessvärre att jag knappast stod ut med att läsa boken (som i övrigt faktiskt är riktigt bra och detta var den enda anledningen till att jag fortsatte). Det är ett underligt ideal som är svårt att ta på allvar. I "Edward scissorhands" var det väl acceptabelt men i övrigt är det underligt och borde förpassas. Män kan faktiskt vara attraktiva även om de är färgade, blonda, har lite fett på benen eller är korta. Jag lovar!
4. "Slampiga" kvinnor, de där kvinnorna som alltid är sugna och som man kan objektifiera hur mycket man vill, UTAN att känna skam. Denna kliché är vanligare i filmer och TV-serier än i böcker, men detta innebär inte att jag vill se den mer. Till exempel alla de prostituerade som finns i "Game of thrones" (har inte läst böckerna, bara sett serien) som beskrivs som objekt utan egna känslor eller viljor. Gud vet att sådant bara ställer till med bekymmer.
3. "Tjocka" karaktärer, detta innebär oftast kvinnor som är större än storlek 36, som till exempel Bridget Jones eller Anna-Karin från "Cirkeln", tjockhet är kopplat till att vara oattraktiv, att äta för mycket och oftast till att vara något misslyckad som person. Även män faller självklart in i det här facket, i deras fall handlar det också om att de är oattraktiva och äter för mycket, de försöker bara oftast inte göra så mycket åt det. Kan ni inte skriva bra karaktärer som har lite fett runt midjan kan ni ju låta bli, eller skita i att beskriva folks kroppstyper överhuvudtaget.
2. Jack the ripper inspirerade mord, mord på kvinnor (oftast "promiskuösa" eller prostituerade kvinnor) som är så vidriga och våldsamma i sitt utförande och porträttering att man undrar vad det är för sjukt sinne som har kunnat frammana dessa monster som begår dessa brott. Utöver detta har de dessutom oftast mage att i detalj beskriva hur de förnedrade, plågade och oftast våldtog de stackars kvinnorna och de beskriver händelserna på ett så patriarkalt och vidrigt sätt att man nästan blir förbannad. Jag vet att jag har skrivit om det här innan men jag tycker det känns viktigt att ta upp. Det nekrofila sättet som de uppstyckade och stympade kvinnorna beskrivs är osmakligt och varje människa med lite vett borde bli upprörd över detta. Vi måste sluta integrera våldshandlingar mot kvinnor i populärkulturen och vi måste definitivt sluta behandla dessa handlingar på ett sådant nedvärderande och respektlöst sätt.
1. "Undersköna" kvinnor, fyfan, det kan vara det värsta jag vet, läser jag en bok och en kvinnlig karaktär beskrivs som överjordiskt vacker tappar jag oftast intresset på två sekunder. Denna kliché existerar både i böcker skrivna för och av män och böcker skrivna för och av kvinnor. De är oftast lite annorlunda beskrivna men själva poängen är densamma, en (ung) kvinna som är så vacker att alla tappar andan så fort hon går förbi. Till exempel Bella i "Twilight" böckerna, men denna karaktär existerar i så oändligt många variationer att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Karaktären i fråga är dessutom ofta omedveten om sin egen skönhet och sen måste en man berätta för henne exakt hur snygg hon är. Det finns många fel med den här karaktären men det första är: det sätter extremt mycket press på kvinnor vad det gäller deras utseende, de måste inte BARA vara snygga, de måste vara det helt utan ansträngning och medvetande. För det andra: Det göder den gamla myten om att en kvinna bara är så bra som en man anser henne vara. Man får inte vara snygg för att man själv tycker det, nej snygg är man när en kille tycker det. För det tredje: Vilken kvinna kan relatera till denna varelse som är så snygg att själva naturen känner sig ovärdig i hennes tillvaro? Nej, fy, denna kliché måste dö! Så är det bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar