Ja, nu är ju OS i gång och den här gången tar den plats i London, jag har redan nämnt att jag är en anglofil så självklart kollade jag på invigningen. Invigningen är för övrigt det mest kulturella som sker under OS, är man inte intresserad av sport är det alltså där man har mest att hämta. Resterande delarna av OS intresserar mig inte särskilt mycket, jag har ju inte en kulturblogg utan anledning.
Hur var invigningen då? Jo, i början kändes den lite mycket. Det kändes som att de bara hade slängt in allt brittiskt de kunde tänka på och byggt upp en by runt det. Men när det sedan kom igång var jag helt trollbunden. Det var ett bra sätt att visa brittisk historia på och det var kul att de lade så mycket tyngdpunkt i den brittiska kulturen och framför allt den brittiska litteraturen. Danny Boyle var ett alldeles utmärkt val till att regissera denna kväll och jag tycker britterna ska vara mycket stolta över invigningen. Alla farhågor om att det skulle bli för patriotiskt lyckades undvikas och det blev en lättsam början på OS, ett evenemang som annars så lätt blir nationalistiskt och för allvarligt.
Höjdpunkter:
1. Självklart att Kenneth Branagh fick öppna invigningen med talet från "Stormen". Jag kan inte tänka mig att någon skulle göra det bättre eller att någon förtjänar den äran mer än honom.
2. Hyllningen av den brittiska sjukvården. Jag vet inte riktigt hur den brittiska sjukvården är, men eftersom en av mina närmaste vänner pluggar till att bli sjuksköterska kan jag förstå hur hårt de som jobbar inom vården sliter, det känns bra att de får ett erkännande.
3. Hyllningen till den brittiska barnlitteraturen, barnkultur överses ofta, detta är synd eftersom barn faktiskt är de viktigaste människorna i världen. Därför är det speciellt kul när ett land som har så pass mycket kultur väljer att visa upp sin barnkultur. Och britter ska definitivt vara stolta över sin barnlitteratur.
4. Att Arctic Monkeys fick spela efter atleternas intåg. Det hade varit väldigt lätt att ta ett klassiskt band så som Rolling stones, men det kändes fräscht att de valde ett så pass ungt band.
5. Paul McCartney, ja det var ju knappast oväntat men mannen är ju faktiskt större än Jesus.
Det här är dessutom ett historiskt OS, det är inte bara det att det går av stapeln i den stad där flest OS har hållits, det är dessutom det första OS där alla länder har både manliga och kvinnliga deltagare med i sina trupper. Hellz yeah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar