Bokrecension: Golem

Titel: Golem
Författare: Gustav Meyrink
Originaltitel: Der Golem: Ein roman
Utgivningsår: 1915

Golem var den andra delen av Vertigos Gotiska skräckklassiker, ett projekt som gick ut på att Vertigo förlag helt enkelt skulle ge ut nya svenska upplagor av gotiska klassiker. Det var väl ett ganska ambitiöst projekt, men det slutade redan efter två böcker. En superb ny-översättning med illustrationer av H.P Lovecrafts "Fallet Charles Dexter Ward" som jag verkligen kan rekommendera och Golem. De flesta av er har troligen lite hum om vem H.P Lovecraft var, men ni har nog aldrig hört talats om varken Gustav Meyrink eller en gammal roman som heter Golem för den delen. Och om ni har så kan jag väl bara säga: grattis!

En Golem är, för er som inte redan visste, en mytisk varelse som finns med i Judendomens lära om "kabbala". En Golem är ett liv som är skapat av en präst tillhörande den här grenen av Judendomen, precis som Gud skapade Adam ur en lerklump vill prästerna kunna skapa något människo-liknande ur lera och sen genom att stoppa en pappersbit med några magiska ord på i munnen på varelsen ska den kunna vakna till liv och fungera som en slags betjänt åt mystikern som skapade den.

Nu skulle ni kanske kunna tro att det är detta monster romanen handlar om, men nej. Huvudpersonen Athanasius Pernath bor i det Judiska gettot i Prag under tidigt nittonhundratal. Eller det var troligen tidigare men jag orkar inte bry mig. Det första han gör är iallafall att name-droppa varenda jude i hela jävla Prag, han beskriver sedan hur rödhåriga och fula de alla är och hur äcklad han blir när han ser dem. Även de som är snygga och inte alls är rödhåriga äcklas han något enormt av. Sen händer det massa skit och han dras in i Kafka-liknande situationer där massa mystiska grejer uppenbarar sig för honom och han tror ibland han har blivit galen för han förstår ingenting. Det är han dock inte ensam om, jag fattade inte och orkade allvarligt talat inte bry mig efter cirka halva boken. Något som han själv borde slutat göra också, så hade boken blivit mycket kortare. Ja, jag är väl inte riktigt rättvis här eftersom den första delen av boken faktiskt är riktigt spännande och stämningsfull men efter ungefär 140 sidor tappar författaren helt spåret och börjar skriva en helt annan bok som inte har någonting med den första, bra delen att göra. Det är bara massa existentiellt och filosofiskt babbel som inte har någonting med varken skräck eller gotik att göra. Jag har ingenting emot filosofi eller existentiella frågeställningar, tvärtom "Demian" av Herman Hesse är tillexempel en av mina favoritböcker. Problemet uppstår när den filosofiska skiten är dålig och därmed förstör intrycket jag hade av den första delen av boken.

Problemet med boken är dock inte bara innehållet, kolla liksom bara på framsidan! Det ser inte alls ut som en bild av en mytisk lervarelse, det ser ut som ett fotografi av bajs-demonen i "Dogma", rökandes en dåligt handrullad cigarett där all tobak har trillat ut. Så står han där och försöker dölja detta pinsamma faktum att han inte kan rulla cigaretter genom att ta till sin bästa "John Wayne"-imitation. Och dessutom så ljuger dem på baksidan. Den första meningen är "I Prags judiska getto vandrar det kabbalistiska monstret Golem", nej, det gör det inte alls. Kanske i verkligheten, men om de syftade på romanen kunde de inte haft mer fel. Läste de boken innan de skrev denna texten undrar jag. Om de inte gjorde förstår jag dem, jag gav nästan upp efter tio sidor. Som sagt hade boken fortsatt på samma spår hade det varit en klassiker i klass med H.P Lovecraft och Edgar Allan Poe. Men eftersom den inte gjorde det får den två av fem gingers.