5. Legendary pink dots- I love you in your tragic beauty. Hade jätte-länge svårt att bestämma mig för vad jag tyckte om den här låten, en del av mig sa att den var lam som tusan en annan del sa att den ändå var rätt fin. Nu har jag landat i att jag gillar den, starkt! Även om man kan tycka att kvinnosynen som framgår i texten kanske inte är den bästa (man ska vara passiv, vara svår att få) tycker jag ändå att det är en fin, melankolisk och framförallt sann historia om hur livet och förälskelse känns ibland. Man har sett någon på avstånd, blir intresserad, är för jävla mesig för att ta kontakt och personen är alldeles för innesluten i sig själv för att märka en. Man finner sedan att förälskelsen inte har avtagit, utan blivit starkare, trots att man är total-ignorerad, då har man snarare blivit kär i en idé om en person än själva personen i sig. Istället för att överkomma sin rädsla isolerar man sig och mår skit för att man tror att en person som skulle kunna förstå en och kanske till och med rädda en från ens situation går en förbi. Personen blir ett ideal och därmed extremt svåråtkomlig. (Och nej, detta beteende är inte hälsosamt!)
4. The Smiths- There is a light that never goes out, Har älskat denna låt sedan jag hörde den för första gången, då var jag tretton år gammal och hade precis börjat på högstadiet, var osäker som tusan och kände att någon för första gången förstod mig. Älskar den fortfarande, speciellt eftersom låten nu har fått en annan innebörd för mig. Den här låten har också framställts som en slags visa för homosexuella tonåringar (kan inte visa sina känslor för personen de är kära i, känner sig isolerade från familjen och omvärlden) men det jag framförallt tycker är väldigt fint med den är att den inte behöver handla om romantisk kärlek, för mig gör den nog det men den kan också handla om vänskap. För mig handlar dock texten om helvetet som är när man är för blyg för att visa sitt intresse för någon, att personen i fråga ser en som en "vän", men trots detta är man nöjd eftersom man bara vill vara nära hen, man drömmer om när man ska träffas, att personen helt plötsligt ska se en ur ett annat ljus, fantiserar om hur man ska förklara sin kärlek men i slutändan kan man ändå finna sig i att det kanske aldrig blir vi två, men jag har hen ändå nära. Då kan det finaste som finns bara vara att åka i samma bil och vara tysta tillsammans och veta att om jag dör nu, får vi åtminstone vara tillsammans i slutet, och det är starkare och vackrare än någon förälskelse-eufori.
3. Rauli Somerjoki- Ikkunaprinsessa, nu kommer ett lite konstigt val, det är en finsk jazzlåt från 80-talet (tror jag), men detta val är eftersom jag ville ha med någon jazz-låt men kunde inte välja vilken. Jag ville också ha med åtminstone en låt som inte framförs på engelska, och tadaa! Även om texten till den här kanske är lite stalkig, titeln betyder "fönsterprinsessa" och handlar om hur en ung man ser en kvinna i ett fönster och han blir väl snarare fysiskt attraherad än kär, men aja. Handlar väl också lite om att vara kär i en idé om en person snarare än personen i fråga. Tyvärr kunde jag av okända anledningar inte välja den versionen jag ville ha, men om ni vill höra versionen med en av världens vackraste män, nämligen Ville Valo, ligger länken till videon här och jag skulle rekommendera det, eftersom jag gillar den versionen mer, men här får ni istället originalversionen eftersom jag vet hur jobbigt det är att trycka på länkar och att ni troligen bara skulle skita i att lyssna på låten hellre än att behöva gå in på en ny sida och sedan gå tillbaka.
2. Björk- Pagan poetry, en låt som tar upp den fysiska kärleken snarare än den emotionella, men den framställs här på ett väldigt rent sätt, den fysiska kärleken är inte bara en del av förälskelsen, den är väsentlig. Har innan nämnt hur mycket jag gillar Björk och då framförallt hennes sätt att framställa män i sina texter, det är män som är vackra, fragila, känsliga och passiva och detta återfinns självklart även i "Pagan poetry". Tycker bara det är förbaskat bra framfört, hennes röst väcker något i mig och det är så mycket känslor och det är så storslaget och jag kan inget annat än applådera hennes briljans!
1. The Smiths- I won't share you, nu kanske ni säger, Va!? En till The Smiths låt och ja, de har varit min favoritgrupp ett väldigt bra tag (sedan jag var cirka 12) och därför är det bara naturligt att jag har svårt att välja. Tycker hur som helst väldigt mycket om den här eftersom den beskriver hur oerhört dum man kan bli av sina känslor ibland. Man beter sig konstigt och får ett förhållande till sig själv och till sin relation till en annan människa som är helt skev. Man ser sig själv som att man på något sätt har "förtjänat" att ha en relation med denna underbara människa och detta blir aldrig bra. Ingen kan leva upp till de här förväntningarna och personen kan ofta inte ha fel, det blir speciellt jobbigt om personen i fråga inte vill ha en tillbaka. Då känns det som att världen är hemskt orättvis och man straffar sig själv för att vara fel helt enkelt. Och man mår så kasst! En slags tröst till alla som inte kan det här med romantiska förhållanden, och nej, man växer inte av dem, men man lär sig att leva med det och även om det känns för jävligt och det känns som om någon har rykt ut stora delar av ens själ och ja, det gör ont och det tar tid att läka, man vill under en lång tid gå i kloster, gömma sig, sluta vara så ynklig och pinsam och tycka synd om sig själv, men det går inte! Men man vet åtminstone att man lever! Och kan inte detta vara vackert i all sin svärta?
Det var veckans lista som nu är tillbaka efter en lång tids uppehåll, tack för att ni har väntat så tålmodigt och tack för att ni har läst, nästa vecka blir det kanske en ny lista, vågar inte lova något men medan ni väntar på det kan ni ju spana in systrarnas listor på: enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se och nej det är kanske inte de mest upplyftande låtarna jag har valt men jag är inte en väldigt upplyftande person. Jag önskar att jag kunde fylla min lista med massa gulliga låtar om pojke möter flicka och säga att de påminde mig om en hel del lyckliga stunder, men jag är ärlig och detta tycker jag betyder någonting.
Bubblare:
The Cure- Love song, väldigt fin och melankolisk
Morrissey och Siouxsie Sioux- Interlude, en av världens bästa duetter
(och jag vet att jag publicerar lite väl tidigt men jag är redan klar och vet inte om jag kommer ha tid/ komma ihåg att lägga upp den senare och det är ju faktiskt torsdag, bara väldigt tidigt på torsdagen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar