En äkta manshatare

Som feminist får man ofta höra att man hatar män. Detta är baserat på en falsk idé om att bara för att jag vill ta bort de värderingar som höjer män och manlighetens status på bekostnad av kvinnors så vill jag alla män illa. Detta stämmer naturligtvis inte, varken jag eller en enda feminist jag känner till har någon slags personlig vendetta mot män. Som feminist vill jag att alla ska kunna utvecklas, känna sig behövda och frodas oavsett vilket kön de tillhör. Jag tror att strukturen förtrycker alla under den, bara på olika sätt. Dock så tror jag inte att manshat inte existerar i vårt samhälle, för det är jag säker på att det gör, eftersom jag ser det dagligen.

Jag vet att ni alla säkert börjar bli trötta på mitt gnäll över tjejtidningar (och kultur som riktar sig specifikt till kvinnor överhuvudtaget), och att ni troligen bara vill att jag ska gå vidare och störa mig på viktigare saker. Men problemet är det att de är en del av och följer de maktstrukturer och normer vi har som samhälle till punkt och pricka, och även vad det gäller deras syn på män. Som jag nämnde innan känner jag inte till någon feminist som är manshatare, detta kan dock inte sägas om Cosmopolitan, denna avskyvärda tidskrift som jag tänker mig djävulen själv var med och startade. Här har vi manshatet i kvadrat. Tanken om män som individer existerar inte, tanken om män som något annat än potentiella partners finns inte, budskapet är enkelt: "män är skit, men du måste ha en" trots detta kritiserar de aldrig de strukturer som uppenbarligen gör att män beter sig på detta vis. Man skulle kunna kalla det för dubbelbestraffning: först blir 49% av befolkningen representerade av ett par douchebags, sedan diskuterar man inte någon av de normer eller värderingar som faktiskt gör att de uppenbarligen tycker det är okej att 4,5 miljoner människor i detta land blir representerade så här. Detta gäller självklart inte bara Cosmopolitan, detta vore orättvist att säga, de är inte ens värst enligt mig. Dock är de stora, det är ett namn som alla känner till och de är på något sätt medianen för tjejtidningarna, de är varken särskilt radikala och nytänkande eller extrem-konservativa. Och detta gör det så pass farligt, för deras åsikter anses inte vara "annorlunda" utan de är just normen.

 

Jag ska inte tjata, har jag inte övertalat någon om deras ondska innan lär jag inte göra det nu heller. Det jag dock vill säga är: sättet som de framställer män på är inte rättvist, enligt dem finns det ett antal arketyper av män som i grund och botten alla är likadana. För att summera deras budskap om män "Männen har väl också känslor, i fablernas värld". Att skaffa partner behandlas av Cosmopolitan och deras gelikar som att skaffa husdjur, man ska ta hand om den, sköta om den och uppfostra den. Och detta är inte okej, ingen ska säga till dig hur er relation ska se ut, vad du ska vilja, drömma om och framförallt tycka om, det vet du bara själv, oavsett om du är man eller kvinna.