Barnens dag och ersättningen

Ja, idag den 20:e november är det barnens dag, en dag som säkert är väldigt trevlig för många barn och deras familjer.(beroende på vilken kommun man bor i finns det olika barnvänliga aktiviteter) Men vi måste komma ihåg att dagen inte bara handlar om trevligheter. för det finns många barn i världen som far illa, som inte blir betrodda, som blir mobbade och som blir ignorerade hemma, det är dem och deras rättigheter dagen ska handla om.

Affisch från första barnens dag

Jag är själv vuxen och har inga barn i min direkta omgivning, min uppväxt var inte särskilt märkvärdig, men det ska inte handla om mig. Det ska handla om några som inte har varit barn på ett ganska bra tag, nämligen de finska krigsbarnen som kom till Sverige under åren 1939-1945.

Igår såg jag på SVTplay (ja, är en SVT-junkie) en dokumentär som heter "adresslapp okänd" som handlade om några av de 70 000 finska barn som kom till Sverige under krigsåren, även om de flesta av barnen som kom hit har bra erfarenhet av Sverige är det här inte fallet för alla. Dokumentären handlade nämligen om de som fick utstå trakasserier, våld och sexuella övergrepp i sina fosterhem. Detta är så klart hemskt, men vad som gör saken ännu värre är att den Svenska staten inte erkänner dessa människors rätt till ersättning.

Staten gav förra året ersättning och en offentlig ursäkt under en stor ceremoni till många av de barn som vanvårdats i fosterhem och på barnhem under åren 1930 till 1980 i Sverige till följd av en lag som infördes 1924 som gav fosterhemmen större juridisk makt och inflytande på barnets uppfostran. Denna ceremoni eller ersättningen gällde dock endast barn födda i Sverige, vilket innebär att trots att de finska krigsbarnen kom hit under "rätt" tid för att få ersättning och även om de var den Svenska statens skyddslingar och dessutom var omyndiga när de var skyddade av den svenska staten finns de ingen som tar ansvar för deras lidande. Denna ersättning och ceremonin var endast till för de barn som hade blivit tvångsomhändertagna och eftersom de finska vårdnadshavarna hade skickat sina barn hit frivilligt gäller stödet inte dem. Samma sak gäller för barn som har adopterats och är födda utanför Sveriges gränser.

Att båda länder hade ett utbyte av krigsbarnen är ganska självklart: Finlands vuxna befolkning avlastades och kvinnorna behövde inte vara hemma och ta hand om barnen och kunde därför hjälpa till med kriget. Sverige hade under 30-talet det längsta nativitetstalet på länge (har ingen aning om varför, hittar ingen pålitlig källa) och tanken var därför att desto mer barn som kommer hit desto större chans att några av dem stannar eller blir adopterade. Att därmed lägga över ansvaret för barnen på den finska staten är därmed helt bakvänt, Sverige erbjöd hjälp, Finland tog den, den Svenska staten har därmed en juridisk skyldighet gentemot barnens välbefinnande då det inte var i Finland övergreppen skedde.

Om ni vill se dokumentären hittar ni den här och ligger den uppe några veckor till men det måste sägas att den är lite väl kritisk mot krigshjälpen, de säger själva att de allra flesta av barnen faktiskt hade det väldigt bra i Sverige, och detta finns det flera vittnesmål som kan understryka. De flesta som tog emot barn gjorde detta av välvilja, detta måste vi komma ihåg. Dock finns det alltid de som utnyttjar situationen, det finns alltid de som självklart inte borde ha barn i sin närhet eftersom de inte har en aning om hur man uppfostrar eller behandlar ett barn. Detta finns nästan alltid, oavsett om föräldrarna är biologiska eller inte och vi måste komma ihåg hur svårt livet var under krigsåren, både i Finland och Sverige. Därför tycker jag det är lite dumt att dra slutsatsen att "Barnen borde ha stannat hemma", bara på grund av att ett fåtal for illa. Det är klart att den sortens förflyttning är traumatisk, att det är svårt att komma till ett nytt land, en ny familj, lära sig ett nytt språk som är helt annorlunda från ens modersmål, men om alternativet är att stanna i ett fullskaligt krig där de vuxna dör, blir sårade, försvinner och allmänt inte har tid eller ork att ta hand om barn på grund av att de blir beskjutna dag och natt borde valet vara ganska enkelt. Alla som förstår något om krigföring vet till exempel att skolor är väldigt populära mål för bomber, det kan inte finnas något som är mycket värre än att konstant behöva oroa sig för sin avkomma när man bekämpar en ockuperande stormakt. Nej, de vuxna hade nog tillräckligt att tänka på, det är lätt att vara efterklok men frågan är: är det bättre att ett fåtal individer för illa i eller att Sovjet hade ett strategiskt läge att använda befolkningens barn som strategiska mål för sina egna syften?  Nej, kritisera hur det sköttes, kritisera de som betedde sig illa, kritisera agerandet från staten, kritisera dock inte de Finska föräldrarna eller de som faktiskt hjälpte en hel generation att överleva.