Ja, jag vet att jag har varit dålig på att uppdatera på senare tiden, den sorgliga sanningen är att jag har varit lat. Men idag har jag tagit mig i kragen och har skrivit ett inlägg om det konstanta heta ämnet om kvinnors vikt och utseende.
Om jag skulle kolla på en ”manlig” skyltdocka och säga saker som: Buhu, fy vad äckligt, tjejer vill inte ha killar som ser ut så här, usch, det ser helt onaturligt ut, ingen man kan leva upp till sådant här och så vidare skulle ni alla tro att jag har fått en mental kollaps. Det är väl inget att häkta upp sig över? Den är gjord för att kläder ska sitta på den, inget annat. Men när en kille säger samma sak om en ”kvinnlig” skyltdocka får han beröm och blir prisad för att han tar upp ett sånt ”viktigt” ämne.
Okej, jag känner att jag måste ta det här från början, Gina Tricot hade en skyltdocka som såg anorektisk ut, jag kan inte säga att jag tyckte det var hundra procent smakfullt (eftersom det skickar ut budskapet att man måste se ut så här för att passa i deras kläder). Folk blev självklart upprörda och en kille la upp en bild av dockan på facebook och skrev hur fult han tyckte det var med smala kvinnor. Tyvärr började och slutade diskussionen där, med en skyltdocka, en bit plast som är till för att kläderna ska synas i skyltfönstret, en docka med varken huvud eller ben blev huvudpunkten för hela diskussionen.
Nej, jag tycker inte det är rätt att skyltdockorna blir smalare och smalare och jag anser dessutom att klädkedjor såsom Gina Tricot, där huvudgruppen av deras köpare är unga tjejer, har ett ansvar för att visa att deras kläder faktiskt är gjorda för människor och inte plastbitar. Men det är ju inte riktigt här problemet ligger, skyltdockorna hade gärna fått vara som vandrande pinnar, problemet är samhället och idealet som vi blir påtvingande, överallt vart vi än går är väggarna fulla av bilder på ”perfekta” kroppar, speciellt kvinnor. Dag som natt får vi konstant veta hur vi ska se ut för att passa in i normen. Ändå sedan barnsben har jag fått veta hur jag ska se ut för att anses vara ”attraktiv” i samhällets ögon. Problemet är att indoktrineringen aldrig slutar, var jag än går bär jag konstant med mig kunskapen att jag inte duger, att jag förtjänar att bli bedömd, att min kropp är egentligen aldrig helt min.
Någon sa en gång något i stil med: i en anarki skulle alla människor vara vackra (min gissning är att det var John Stuart Mill, men jag skulle inte ta mitt ord på det, det kan vara Emma Goldman också). Detta innebär inte att bara för att alla skulle anamma den anarkistiska filosofin skulle alla se ut som supermodeller, det innebär att i en anarki finns inga normer, regler eller ideal, alla är fria och ingen dömer. Alla skulle vara vackra i sin egen rätt eftersom ingen skulle jämföra den ena med den andra och det skulle inte finnas några mallar eller ramar som dikterar villkoren. Jag förstår att detta är utopiskt och naivt eftersom alla dömer efter utseende, det är ganska grundläggande eftersom det är så självklart att vi alla är med på noterna och vet vad som är attraktivt och vad som inte är det. Vi kan försöka koppla av det och styra våra tankar och vi kan självklart tänka om och förändra vår uppfattning allt eftersom. Men problemet är att för att uppnå någon slags förändring åt det bättre måste vi alla konstant analysera, säga ifrån, ifrågasätta och tänka om varje gång vi ser ett budskap om vad skönhet är. Vi kan inte tillåta modehusen att använda smalare och yngre modeller allt eftersom åren går, och vi måste alla vara med. Vi måste börja på en grundläggande nivå och fråga oss, varför tycker jag det här är snyggt och att det här inte är det? Förändring börjar dessvärre med dig och ingen kan acceptera att det är som det är och följa efter flocken. Vi kan aldrig mer acceptera något för att ”det är så”. Alla måste utbilda sig själva och se till att de istället för att säga: ”Jag önskar jag var två storlekar mindre” eller ”Modeller är så vackra, jag önskar jag såg ut så”. Så måste man säga: ”Jag är fan nöjd med mig själv och om du tycker jag är ful kan du dra åt helvete” och ”Varför ser modeller ut som de gör? Inte för att de är mindre attraktiva än någon annan utan för att idealen som modehusen signalerar saknar både variation och representativ förmåga.” Men för att detta skulle hända måste alla läsa in på ämnet och konstant tänka. Det räcker alltså inte med att ni kommer och säger saker som "Jag gillar "kurviga" kvinnor" och så vidare, nej ni måste konstant vara vakna och konstant tänka om. Det gör att förändring inte kommer ske, det är alldeles för lätt att bara följa med strömmen och vara den döda fisken som varken ifrågasätter eller ställer till med problem.
(Jag vet dessutom att det är svårt att säga emot, idealen är en knivig rävsax vilket innebär att om man säger emot är det för att man är ”ful” och bara är avundsjuk, men låt tillexempel super-snygga Christina Hendricks (ja, man får egentligen inte säga så, men ni vet vad jag menar) vara ett sorgligt exempel på en kvinna som dessvärre konstant måste försvara sitt utseende trots att hon är helt makalöst vacker, om det kan vara så här är det faktiskt normen och idealen det är fel på, inte dig!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar