Under de senaste åren har det kommit en ny skräckvåg inom europeisk film. En våg där filmens ”skurkar” inte är enstaka psykopater, monster, aliens eller något annat klassiskt. Nej, det är inget övernaturligt eller lättförklarligt, utan det är dina grannars barn. Japp, de där jobbiga människorna som föddes med färre privilegier än dig och som kallas för ”arbetarklassen”.
Med filmer som F, heartless och Eden Lake har den så kallade ”Hoodie horror” genren etablerat sig inom media. Handlingen är simpel, ungdomar utan motiv går runt och mördar och torterar folk i stora grupper. De kan alla springa som atleter men har en hjärnkapacitet som är likvärdig en klassisk Romero zombie. För er som inte vet så är ”hoodie” en slags slang för en viss ungdomskultur som startade i England och som utmärks av att de ofta har hoodtröjor. Ur detta kom det äckligaste, vidrigaste och mest klassfientliga modern kultur har sett under de senaste femtio åren. Den här sortens filmer målar upp hela arbetarklassen som känslolösa psykopater, de har inget motiv för sina brott och faktumet att den här subkulturen uppstod under en tid av stora klassklyftor, hög arbetslöshet och vid införandet av avgifter för universitet nämns inte en enda gång. För att göra en lång historia kort: filmskaparna tar flera hundra år av klassförtryck, ompaketerar det till någon slags underhållning och säljer det.
För det första: brott ökar inte, det är en internationell sänkning som bara fortsätter neråt och har fortsatt så under de senaste 40 åren.
För det andra: Visst får vi ibland, vissa år en ökning av vissa brott. Men den här sortens brott som filmarna porträtterar är så absurda att de knappast aldrig händer. Det gör det självklart inte bättre när eller om de händer men att måla upp en stor grupp med ungdomar som laglösa ligister gör knappast saken bättre.
För det tredje: Många har redan en stor skräck inför arbetarklassen och den så kallade underklassen (människor vars föräldrar och farföräldrar inte har haft fasta jobb eller utbildning, tillexempel människor som föds hemlösa eller till utsatta minoriteter som inte kan få jobb). Sluta exploatera människors rädsla som är grundad i en oförståelse och sluta sprida lögner för att bre på deras helt absurda fobier. Jag blir äcklad vid blotta tanken på att någon fick idén att ta en verklig grupp med redan utsatta människor och sedan spä på hatet för dem.
Hoodie hooror genren gör det som skräckgenren redan har gjort flera gånger förut. Den tar människors rädsla för det de inte förstår eller känner till och gör det ännu mer mystifierat och sprider lögner. En av de värsta sakerna är lögnerna skräckgenren har spridit om schizofrena och människor med andra sorters psykiska sjukdomar, låt oss rätta till det här en gång för alla, nej, alla som är schizofrena är inte farliga, våldsamma eller mer mordiska än någon annan. Studier visar faktiskt att schizofrena är underrepresenterade i brottsstatistik. Filmindustrin gör alltså om samma sak igen, fast med en annan grupp nu när folk är maximalt rädda för alla med psykiska sjukdomar. Det bara råkade bli arbetarklassen eftersom folk redan är lite rädda för dem.
Och visst, det verkar (tack gode gud) inte som att hoddie horrorn är här för att stanna, intresset har redan avtagit och jag antar att anledningen till att det gjordes så många filmer under så pass kort tid var på grund av nyhetens behag. Jag skulle verkligen vilja att filmbolagen slutade använda folks fördomar som en bra grund för att skapa sina monster på för till såna här filmer kan jag bara ge ett betyg: ett stort, blodrött F.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar