Återigen dags för torsdagstoppen, den här veckan går i skräcktemat för vi ska lista: topp fem; läskigaste populärkulturella upplevelserna. Med detta innebär att man får ta allt som har skrämt en inom populärkultur, det vill säga film, böcker spel och så vidare.
5. Början av "Amnesia, the dark descent" - "Amnesia" har (med rätta!) utnämnts till ett av världens läskigaste spel, och även om jag vanligtvis är en riktig mes vad det gäller allt läskigt och försöker vanligtvis hålla mig borta ifrån läskiga filmer, TV-serier och annat, men just läskiga spel har jag av någon outgrundlig anledning inte lärt mig att hålla mig borta ifrån. Det här spelet tog mig omotiverat lång tid att spela ut, främst på grund av att jag kunde spela max 40 minuter i taget utan vara rädd för att drabbas av någon slags psykos. Det finns mycket läskiga stunder i spelet, men precis i början, innan själva historien har kommit igång, är just det värsta. Stämningen är så himla hemsk och hela jag rös vid tanken på vad som väntade bakom nästa hörn. Tanken om att något osynligt, onämnbart jagade mig skrämde mig något rejält och hade starka funderingar på att inte spela klart spelet. Gjorde det till sist och kan väl säga att jag är nöjd med att ha fått någon slags avslutning, men det är inget jag vill göra om.
4. Hela "The Path" - Jag vet att det blir mycket spel på min lista men som jag sa innan har jag av någon anledning svårt för att hålla mig borta från just skräckspel. Det här är ett av de läskigaste spelen någonsin enligt mig, det är elegant gjort, det är trolskt, eggar fantasin och är förvånansvärt hårt i sin framtoning. Man spelar sex olika systrar som alla får genomgå en slags rödluvan historia, de är på väg till sin farmors hus men går in i skogen på vägen och träffar olika versioner av vargen. Det är ett spel som handlar om att växa upp, förlora sin oskyldighet (dock inte alltid ens oskuld), stämningen är så tät att det känns som att man kan gå in i spelet och ta på luften. Musiken är bland det läskigaste jag har hört och rent generellt kan jag väl säga att den här skogen inte är någon jag hade gått i ensam.
3. Psykoserna i "Repulsion" - Roman Polanskis klassiska film om
en ung kvinna som lider av diverse mentala störningar. I filmen får vi
följa henne och se hur hennes syner blir värre och värre för varje stund
som går. Har inte sett den här filmen på väldigt länge så ni får
ursäkta att det blir ganska kort. Kommer dock ihåg att jag tyckte den
var väldigt obehaglig första gången jag såg den. Därför hamnar den också
så pass högt, många av de andra sakerna på den här listan kommer att
åldras och kännas gamla men jag tror att folk fortfarande om 20 år
kommer tycka att "Repulsion" är en obehaglig film.
2. När familjen börjar bli galen i "The color out of space" - Visste att jag ville ha med någon HP Lovecraft novell eller roman, men visste inte riktigt vilken jag skulle välja, det finns så pass många bra att välja mellan. Till sist valde jag en bit ur "The color out of space" eftersom detta är den novell som har skrämt mig mest. I novellen i fråga landar en konstig meteorit i en familjs trädgård, konstiga saker börjar ske och det blir tydligt att denna stenen från rymden inte var ämnad för denna världen. Allt på familjens ägor börjar förvandlas till och täckas av ett slags damm och alla i familjen blir galna. Detta är så fantastiskt välskrivet och så rysligt att jag knappt hittar ord för det. Är man ett skräck-fan är det här definitivt någonting att spana in. Kan fortfarande skrämma folk mer än 80 år efter att den skrevs och det är inte illa.
1. Slutet i "Scratches" - "Scratches" är ett ganska litet spel som jag inte hade hört talats om när jag köpte det, fick det för cirka 2 dollar på Steam och blev förtjust då jag insåg att jag hade hittat ett peka-och-klicka spel i skräck / mysterium - genren. Blev mindre förtjust när jag insåg att 1. Det är svårt som fan (vet inte hur ofta jag behövde fuska för att jag hade försökt hitta någon lösning i vad som kändes som timmar) och 2. att det knappast var så tandlöst som det såg ut. Med lite halvdan grafik och ett ganska långsamt tempo verkade det ganska harmlöst, men ack så fel jag hade. Var konstant övertygad om att för varje gång jag blev rädd kunde det inte bli läskigare, jag hade fel. Till sist kändes varje minut som en slags långsam tortyr, det var läskiga ljud, as-svåra pussel, mycket letande i källare och mörka utrymmen, men jag stod ut och sedan kom slutet. Grejen med "Scratches" är att slutet överraskar en, detta eftersom man först tror att det är slut, andas ut och tror att man är redo att gå. Sedan hör man ett ljud som man måste undersöka, jag tänker inte förklara eller förstöra överraskningen för er men jag kan säga att jag för första gången i mitt liv grät av rädsla. Så fruktansvärt rädd var jag, och för att göra det hela lite mer pinsamt, så var jag faktiskt hela 20 år gammal när jag spelade det här. Vissa blir inte alls rädda av det här, andra säger att det är lite mysrysligt, själv blev jag traumatiserad. Är du lättskrämd är det här verkligen inget att rekommendera, nej det är inte världens bästa spel men med en läskig historia som drar in en och fångar en ända till slutet måste jag säga: bra gjort till spelskaparna, jag var garanterat livrädd. (det första jag gjorde när jag hade spelat klart det var att radera det från min dator och sedan kolla igenom så att inte en enda del av det fanns kvar)
Det var veckans lista, ber om ursäkt över de något tråkiga valen och hoppas kunna göra lite bättre ifrån mig i framtiden, tills dess kan ni ju underhålla er med att läsa systrarnas listor på: enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se förhoppningsvis är deras val lite roligare och mer spännande. Inga bubblare den här veckan eftersom jag inte kommer på några. Tack så mycket för att ni har läst och så får vi se om det blir någon lista nästa vecka.
Efter en ganska lång tids uppehåll är torsdagstoppen nu tillbaka! Den här veckan spanar systrarna in topp fem: de bästa kärlekslåtarna. Det vill säga låtar om kärlek, så enkelt var det. Det finns inga regler den här veckan mer än att man måste kunna motivera sitt val. Då sätter vi igång och vi börjar som vanligt nedifrån med plats fem:
5. Legendary pink dots- I love you in your tragic beauty. Hade jätte-länge svårt att bestämma mig för vad jag tyckte om den här låten, en del av mig sa att den var lam som tusan en annan del sa att den ändå var rätt fin. Nu har jag landat i att jag gillar den, starkt! Även om man kan tycka att kvinnosynen som framgår i texten kanske inte är den bästa (man ska vara passiv, vara svår att få) tycker jag ändå att det är en fin, melankolisk och framförallt sann historia om hur livet och förälskelse känns ibland. Man har sett någon på avstånd, blir intresserad, är för jävla mesig för att ta kontakt och personen är alldeles för innesluten i sig själv för att märka en. Man finner sedan att förälskelsen inte har avtagit, utan blivit starkare, trots att man är total-ignorerad, då har man snarare blivit kär i en idé om en person än själva personen i sig. Istället för att överkomma sin rädsla isolerar man sig och mår skit för att man tror att en person som skulle kunna förstå en och kanske till och med rädda en från ens situation går en förbi. Personen blir ett ideal och därmed extremt svåråtkomlig. (Och nej, detta beteende är inte hälsosamt!)
4. The Smiths- There is a light that never goes out, Har älskat denna låt sedan jag hörde den för första gången, då var jag tretton år gammal och hade precis börjat på högstadiet, var osäker som tusan och kände att någon för första gången förstod mig. Älskar den fortfarande, speciellt eftersom låten nu har fått en annan innebörd för mig. Den här låten har också framställts som en slags visa för homosexuella tonåringar (kan inte visa sina känslor för personen de är kära i, känner sig isolerade från familjen och omvärlden) men det jag framförallt tycker är väldigt fint med den är att den inte behöver handla om romantisk kärlek, för mig gör den nog det men den kan också handla om vänskap. För mig handlar dock texten om helvetet som är när man är för blyg för att visa sitt intresse för någon, att personen i fråga ser en som en "vän", men trots detta är man nöjd eftersom man bara vill vara nära hen, man drömmer om när man ska träffas, att personen helt plötsligt ska se en ur ett annat ljus, fantiserar om hur man ska förklara sin kärlek men i slutändan kan man ändå finna sig i att det kanske aldrig blir vi två, men jag har hen ändå nära. Då kan det finaste som finns bara vara att åka i samma bil och vara tysta tillsammans och veta att om jag dör nu, får vi åtminstone vara tillsammans i slutet, och det är starkare och vackrare än någon förälskelse-eufori.
3. Rauli Somerjoki- Ikkunaprinsessa, nu kommer ett lite konstigt val, det är en finsk jazzlåt från 80-talet (tror jag), men detta val är eftersom jag ville ha med någon jazz-låt men kunde inte välja vilken. Jag ville också ha med åtminstone en låt som inte framförs på engelska, och tadaa! Även om texten till den här kanske är lite stalkig, titeln betyder "fönsterprinsessa" och handlar om hur en ung man ser en kvinna i ett fönster och han blir väl snarare fysiskt attraherad än kär, men aja. Handlar väl också lite om att vara kär i en idé om en person snarare än personen i fråga. Tyvärr kunde jag av okända anledningar inte välja den versionen jag ville ha, men om ni vill höra versionen med en av världens vackraste män, nämligen Ville Valo, ligger länken till videon här och jag skulle rekommendera det, eftersom jag gillar den versionen mer, men här får ni istället originalversionen eftersom jag vet hur jobbigt det är att trycka på länkar och att ni troligen bara skulle skita i att lyssna på låten hellre än att behöva gå in på en ny sida och sedan gå tillbaka.
2. Björk- Pagan poetry, en låt som tar upp den fysiska kärleken snarare än den emotionella, men den framställs här på ett väldigt rent sätt, den fysiska kärleken är inte bara en del av förälskelsen, den är väsentlig. Har innan nämnt hur mycket jag gillar Björk och då framförallt hennes sätt att framställa män i sina texter, det är män som är vackra, fragila, känsliga och passiva och detta återfinns självklart även i "Pagan poetry". Tycker bara det är förbaskat bra framfört, hennes röst väcker något i mig och det är så mycket känslor och det är så storslaget och jag kan inget annat än applådera hennes briljans!
1. The Smiths- I won't share you, nu kanske ni säger, Va!? En till The Smiths låt och ja, de har varit min favoritgrupp ett väldigt bra tag (sedan jag var cirka 12) och därför är det bara naturligt att jag har svårt att välja. Tycker hur som helst väldigt mycket om den här eftersom den beskriver hur oerhört dum man kan bli av sina känslor ibland. Man beter sig konstigt och får ett förhållande till sig själv och till sin relation till en annan människa som är helt skev. Man ser sig själv som att man på något sätt har "förtjänat" att ha en relation med denna underbara människa och detta blir aldrig bra. Ingen kan leva upp till de här förväntningarna och personen kan ofta inte ha fel, det blir speciellt jobbigt om personen i fråga inte vill ha en tillbaka. Då känns det som att världen är hemskt orättvis och man straffar sig själv för att vara fel helt enkelt. Och man mår så kasst! En slags tröst till alla som inte kan det här med romantiska förhållanden, och nej, man växer inte av dem, men man lär sig att leva med det och även om det känns för jävligt och det känns som om någon har rykt ut stora delar av ens själ och ja, det gör ont och det tar tid att läka, man vill under en lång tid gå i kloster, gömma sig, sluta vara så ynklig och pinsam och tycka synd om sig själv, men det går inte! Men man vet åtminstone att man lever! Och kan inte detta vara vackert i all sin svärta?
Det var veckans lista som nu är tillbaka efter en lång tids uppehåll, tack för att ni har väntat så tålmodigt och tack för att ni har läst, nästa vecka blir det kanske en ny lista, vågar inte lova något men medan ni väntar på det kan ni ju spana in systrarnas listor på: enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se och nej det är kanske inte de mest upplyftande låtarna jag har valt men jag är inte en väldigt upplyftande person. Jag önskar att jag kunde fylla min lista med massa gulliga låtar om pojke möter flicka och säga att de påminde mig om en hel del lyckliga stunder, men jag är ärlig och detta tycker jag betyder någonting.
Bubblare: The Cure- Love song, väldigt fin och melankolisk
Morrissey och Siouxsie Sioux- Interlude, en av världens bästa duetter
(och jag vet att jag publicerar lite väl tidigt men jag är redan klar och vet inte om jag kommer ha tid/ komma ihåg att lägga upp den senare och det är ju faktiskt torsdag, bara väldigt tidigt på torsdagen)
Torsdag igen, den här veckan tar vi en titt på topp fem: bästa magiska djur, det vill säga djur med olika magiska egenskaper. Med djur menas en varelse som inte är mänsklig på något sätt och med magisk menar vi att det måste vara på olika sätt erkänt att djuren har vissa magiska egenskaper, så inte djur som alla kan tala eftersom de är som människor eller liknande. Dock får man använda både djur som existerar och såna som inte gör det. Den här listan lär bli en av de sämre på länge, så nu bara kör vi:
5. Fernisulven från nordisk mytologi, Loke och Angerbodas barn som är en gigantisk, argsint varg som ingen kedja kan binda, vid Ragnarök ska han ta sig loss från sin fångenskap och döda Oden och Sleipner. Jag är intresserad av mytologi så då fick det helt enkelt bli honom.
4. Cthulhu från "Call of Cthulhu", Cthulhu är en onämnbar, evig ondska som lurar på botten av havet utanför Chiles kust, han orsakar oro bland människor på ett omedvetet plan och det finns flera kulter som avgudar honom och väntar på dagen då han ska resa sig igen. Cthulhu är väl egentligen inte en bra karaktär i den mån att jag skulle vilja träffa honom men han är ändock intressant att läsa om.
3. Paarthurnax från "The Elder Scrolls V: Skyrim", Paarthurnax är en gammal vis drake som brukade vara ond men som nu hjälper människorna i kampen mot ondskan. Han pratar en hel massa strunt och är något av en filosof, så på det sättet är han rätt jobbig men eftersom det hade varit omöjligt att klara spelet utan honom så han får en ganska hög topp-placering.
2. Vingfåle från "Harry Potter-serien", Vingfåle är en hippogriff, det vill säga han är delvis örn och delvis häst. Han är väldigt fin och väldigt stark och det var väl det jag kunde säga om honom. (jag vet att det ser ut som att en tolvåring har skrivit det här)
1. Falkor från "Den oändliga historien", Falcor är en lyckodrake som hjälper båda protagonisterna, Bastian och Atreyu på sin resa genom fantasien, detta var min favoritfilm när jag var liten och Falkor var en av de bästa karaktärerna, han var så vis och modig. Den oändliga historien är bara bäst, så är det.
Det var denna veckans lista, tack för att ni har läst och glöm inte gå in på systrarnas bloggar och läsa deras listor på samma tema, adresserna är som vanligt: enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se det blir inga bubblare den här veckan eftersom det var svårt nog att få ihop fem stycken.
Nu är det dags för veckans andra lista, den här gången är den tillbaka på sin vanliga tid och nu ska vi ta en titt på topp fem: de bästa svenska filmerna. Jag tror inte det här ämnet kräver någon vidare introduktion så då börjar vi direkt.
5.Apflickorna, riktigt bra film om förhållandet mellan två tjejer. Har du inte sett den ska du definitivt göra det. Skådespelet är fantastiskt, musiken är fenomenal och hela filmen är bara väldigt välgjord.
4. Det sjunde inseglet, riktig klassiker som jag av någon anledning undvek en väldigt lång tid, hade fått uppfattningen om att den skulle vara seg, tråkig och mossig men istället visade det sig vara en riktigt bra film om livet, döden och de andra svåra frågorna.
3. Populärmusik från Vittula, visst kan man säga att den inte är lika bra som romanen och visst är det inget cinematografiskt mästerverk av kosmiska mått, men jag tycker ändå att det är en fin skildring och att den dessutom har lyckats väldigt bra med att just översätta boken till filmmediet.
2. Pelle Svanslös, en av de bästa animerade filmer som någonsin gjorts. Det finns ju en anledning till att jag flyttade till Uppsala. Filmen är dessutom inte lika sexistisk som böckerna är.
1. Den enfaldige mördaren, en väldigt bra, om än något vinklad, film om klassamhället i Sverige, eller egentligen om klassamhället överhuvudtaget. Visst kan man tycka att den ibland är lite övertydlig men den är ändock en av de bästa svenska filmerna som någonsin har gjorts.
Det var veckans andra lista, torsdagstoppen är tillbaka nästa vecka på samma tid som vanligt, tills dess går det självklart bra att önska teman och ni får inte glömma att spana in systrarnas listor på samma tema, de finns som vanligt på: enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se och som vanligt får ni några bubblare.
Hets, en sevärd film om maktpositioner och annat
Sebbe, också en riktigt bra skildring av klassamhället i Sverige
Ondskan. jag föredrar faktiskt filmen framför boken, den svenska film som jag av någon anledning har sett flest gånger.
Som ni vet blev det ingen torsdagstopp förra veckan, därför får ni den här veckan två listor istället, en nu på tisdag och en på den vanliga tiden på torsdag, denna veckas första tema är temat topp fem: de bästa tecknade TV-serierna. Det finns inga egentliga regler för den här veckans lista så därför får ni bara sitta och njuta av nostalgi och annat bra när vi dyker ner i animations-träsket.
5. I Mumindalen, kanske inte helt otippat, en av mina favoritserier när jag var mindre och jag tycker ju fortfarande att finlandssvenska är bland det finaste som finns. Har dessutom sett om denna serie som äldre och den håller fotfarande eftersom det finns så många olika nivåer hos karaktärerna och historierna i Tove Janssons berättelser.
4. Beatrix Potters värld, är faktiskt inte helt säker på vad den här serien heter på svenska men jag tror det här är rätt. Kommer ihåg att jag älskade den här när jag var mindre. Den var så vackert ritad och den var alltid spännande och sorglig på samma gång. Det var troligen även här min förkärlek för England och det förra sekelskiftet började. De hade så fina kläder och deras hem såg så himla mysiga ut. Det fanns inget som inte var mega-vackert med den här serien.
3. Luftens hjältar, en Disney-serie som kanske inte är helt otippad, också en favorit från barndomen. Den här serien var också väldigt spännande men också mycket rolig.
2. The Simpsons, inte så konstigt, min absoluta favorit komediserie alla kategorier. Väldigt lite kan jämföra sig med Simpsons.
1. Tintin, älskar Tintin, kanske inte helt okej att säga i dessa tider men den diskussionen kan jag ta en annan gång. Den här serien var väldigt snyggt ritad i exakt samma stil som seriealbumen som är förlaga. Dock hade de här den goda smaken att ta bort de lite mer kontroversiella historierna, det vill säga ingen Tintin i Kongo finns med här. Utöver att vara väldigt spännande var den här serien dessutom väldigt lärorik
Det var den här veckans första lista, vill ni läsa systrarnas listor på samma tema finns de som vanligt på: enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se tack för att ni har läst och glöm inte att nästa lista kommer redan på torsdag, då är torsdagstoppen tillbaka på sin ordinarie dag.
Som vanligt får ni några nämnvärda bubblare som dock inte riktigt kom med på listan: Phineas And Ferb, ett mycket roligt Disney-program som handlar om två styvbröder som uppfinner och bygger saker hela tiden. Ducktales, det här borde ha varit med på listan eftersom det också är en riktig barndomsfavorit men den fick helt enkelt inte plats Darkwing Duck, har redan nämnt att jag gillar den här serien starkt och det står jag fast vid.
En ny vecka och en helt ny torsdagstopp, denna vecka är temat topp fem: skurkar. Skurkar i det här fallet menas med medvetna antagonister som dessutom måste ha någon slags vilja eller eget medvetande, det vill säga inte saker eller händelser. Ni som har följt min blogg vet att jag redan har gjort en topp fem: bad boys och en topp tre: antagonister i spel. Den här listan kommer dock bli annorlunda eftersom att det inte finns några krav på var karaktären måste vara hämtad ifrån och inte heller att vederbörande måste vara snygg eller ha några andra kvalitéer, vi får alltså hämta karaktärer var i från vi vill vad det gäller kultur. Med detta sagt drar jag igång listan!
5. Loke / Loki från "Thor / The Avengers" jag vet att han var med på min "Bad Boy" lista men han är en väldigt bra karaktär. Han har en väldigt udda syn på moral och styre, han gör saker för att han tycker det är kul att skapa kaos och han vill även göra sin bror avundsjuk. Visst kan man säga att han ofta gör saker och ting för att det ska bli bättre men han är ingen god karaktär, han vet att mycket av det han gör är fel. Han är självklart också snygg!
4. Mr. Scratch, från "Alan Wake / Alan Wake's American nightmare" har redan nämnt honom ett antal gånger och det börjar kännas lite tråkigt. Men dock är han ändå en av de bästa karaktärerna i ett TV-spel någonsin. Mr. Scratch är en helt ond karaktär som inte bryr sig om andras liv eller känslor. Han använder sin charm och sin sexualitet (ärligt hur ofta gör manliga karaktärer det?) för att manipulera dem i sin omgivning.Jag gillar't
3. NegaDuck från "Darkwing Duck", jag har ganska få minnen från den här serien som barn eftersom den inte fick visas i SVT efter 1992 därmed kunde jag endast se den på ett fåtal söndertittade VHS-kassetter. Jag kommer dock ihåg att min granne hade en kassett med båda delarna av "just us justice ducks", där just NegaDuck är med. I vuxen ålder har jag även sett Darkwing Duck på sitt originalspråk, och jag måste säga att NegaDuck är en av de skurkarna som fortfarande håller måttet. Han är väl vad man skulle kunna kalla för en sociopat och det är alltid som mest våldsamt när han är med, men han är också den som är roligast eftersom han inte har en gimmick. Han är dessutom möjligtvis nekrofil eller kannibal eller liknande, det är inte ofta sånt hamnar i barnserier.
Han använder inte motorsågen för att
kapa träd
2. Mårran från "i Mumindalen", Mårran är en varelse som är så kall att var hon än går lämnar hon ett spår av is och frost. Ingen kan komma nära eller röra henne utan att förvandlas till is, hon är därför väldigt ledsen och ensam och vill egentligen bara ha kärlek. Jag vet att jag sa att karaktären var tvungen att ha gjort ett aktivt val att vara ond men Mårran är så pass läskig att hon var tvungen att hamna på listan. Hon ska dessutom symbolisera det nordiska vemodet och det är verkligen en bra porträttering av denna företeelse.
1.Moriarty från "Sherlock", det finns självklart lika många olika versioner av Moriarty som det finns versioner av Sherlock Holmes, men jag valde så som han porträtteras i "Sherlock" eftersom jag tycker att Andrew Scott gör ett bra jobb i att skapa en karaktär som är en riktig psykopat, han är verkligen obehaglig och otillräknelig. Han är så som man alltid har velat att han ska vara och alla andra versioner bleknar i jämförelse. Han är kaxig, självsäker och alltid lugn, vilket gör att han är den perfekta motparten till den lite mer aspiga Sherlock.
Tack för att ni har läst veckans lista, nästa vecka blir det som vanligt en ny lista på ett nytt tema, tills dess kan ni läsa mina syrrors listor och dessa hittar ni som vanligt på: enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se
Bubblare: Spike från "Buffy the vampire slayer" en vampyr som innan har dödat två stycken vampyrmördare, men som sedan blir god och allt det där.
Nu är det återigen dags för torsdagstoppen, efter förra veckans uppehåll kommer vi tillbaka med topp fem: Musikvideor. Just musikvideor är ju ett ämne som jag inte är jätte-bra på. Jag är inte riktigt rätt generation eftersom MTV slutade visa musikvideor när jag var i mina tidiga tonår, senaste gången jag såg en musikvideo som jag inte letade upp själv var väl i gymnasiet och redan då hade musikvideon börjat dö ut. Därför kanske inte det här blir en helt fantastisk lista men jag ska göra mitt bästa, jag har ju ändå sett en del musikvideor och jag vet ju vad jag tycker om. Den här listan kommer dessutom inte bli så där extremt mega up-to-date eftersom de flesta band jag lyssnar på nu för tiden är för små för att göra musikvideor så länge de inte gör sunkiga live-videor där de bara lägger till musik eller liknande. Därför blir det här mest en kompott av olika musikvideor från tidigt 2000-tal och det är väl inte alltid det sämsta. Den här veckan har jag faktiskt ingen aning om hur lika eller olika våra listor kommer vara, jag antar att de kommer vara väldigt olika eftersom det ändå finns en generationsklyfta mellan oss och att vi dessutom har olika smak. Så det ska bli spännande att se vad syrrorna har på sina listor, för jag har ingen aning. Här kommer hur som helst listan och jag måste återigen understryka att detta är min personliga topplista för tillfället, om ni frågar om en vecka kommer den troligen se helt annorlunda ut.
5. HIM-Funeral of hearts. Nu hör jag folk säga: äru gäj elle? Men lyssna här, HIM var ett band som jag gillade när jag var cirka 11 till 15 år, har knappt hört dem sedan dess. Jag tänkte på den här videon eftersom jag kommer ihåg första gången jag såg den. Jag var elva eller tolv år, gick i mellanstadiet, det bästa TV-programmet som gick var självklart Spinn, musikvideoprogrammet som sändes i SVT. Jag älskade den här sortens program när jag var yngre. Hur som helst så kommer jag ihåg att den här låten var en bubblare till den tio-i-topp lista som de hade varje vecka, där man fick rösta på den musikvideo man tyckte bäst om för tillfället. Och lilla jag gick självklart och röstade på den här låten, den enda gången jag vet att jag har röstat på något sådant här program. Utöver att jag tyckte att låten var fantastiskt bra (något som jag kanske inte tycker nu) så tyckte jag självklart att sångaren var ur-snygg! (Jag har ju redan nämnt att det var i denna ålder som jag upptäckte att bärare av Y-kromosomen besitter vissa estetiska egenskaper.) Hur eller hur så kom den inte vidare särskilt långt (låg bara på listan någon vecka tror jag, på en ganska låg placering dessutom) men därför får den komma med här. Dessutom så är jag fortfarande inte den som är den vad det gäller snygga androgyna karlar med för mycket smink som poserar (för helt ärligt, den här musikvideon handlar bara om hur snygg han är, de försöker dölja det med lite arty-farty bilder på gamlingar och hästar, men det är ganska genomskinligt)
4. P!nk- Stupid Girls, den här videon kom nog när jag var cirka 14 år, tyckte den var svin-rolig och gillade redan då dess feministiska budskap. Det är ett roligt sätt att ta upp ett så pass allvarligt problem som köning av individer faktiskt är och dessutom hur kvinnor representeras och uppmuntras att bete sig. Jag tycker det är kul att en så pass stor kvinnlig artist som P!nk faktiskt vågar stå på sig för sina åsikter och vågar ta tag i en sådan här fråga som kanske inte alltid är den mest populära. Gillar dessutom den läskiga Barbie-tanten i slutet.
3. Take that- Pray, såg den här videon på VH1 när jag gick i högstadiet tror jag, kommer inte ihåg vad jag tyckte om den, tyckte nog den var rätt dassig eftersom det här inte är riktigt min musiksmak, och det var det definitivt inte på den tiden. Senare återupptäckte min syrra den och jag insåg genialiteten i den, fasiken vad bra den är. Den är snygg, enkel och allt det där sen är det en massa halvnakna män i den. Kanske ska sluta skriva om den här videon innan det blir läskigt, men den är sjukt bra, det är fantastiskt att någon vänder på könsrollerna och att det är män som är objekt. Vad mer kan jag säga? Jag gillar't!
2. Radiohead- There there, nu börjar vi komma in på territorium där saker och ting faktiskt är bra, på riktigt. Radiohead är ett av de där verkligt ikoniska banden, allt de gör blir älskat och uppskattat och så även deras musikvideor. När det dessutom är ett band där så många har utbildningar inom konst måste de ju göra rätt ibland och de har verkligen träffat rätt vad det gäller den här. Låten blandat med bilderna skapar en mystisk, nästan mytisk känsla och framför oss utspelar det sig en slags saga. Bildspråket med de vildvuxna träden, söta djuren och udda ljussättningen gör att vi träder in i en magisk värld där allt inte är som det verkar. Man kan tycka att låten och videon egentligen inte hör ihop, men grejen med radiohead är just att man själv får tolka deras musik, med denna videon skapas det dessutom ett stort antal möjligheter för vad låten kan handla om. För mig har det här blivit en slags kortfilm snarare än en musikvideo, en film om att vara vilsen och träda på främmande mark, att vara nyfiken och göra misstag. Thom Yorkes röst är ju dessutom så otroligt vacker att man får rysningar.
1. Sigur ros- Untitled, en av nutidens bästa videokonstnärer har gjort denna musikvideo, nämligen Floria Sigismondi. Denna video börjar ganska normalt, trots att det finns en del ledtrådar om att allt inte står rätt till kan man inte förbereda sig på vad som kommer visas, den utspelar sig nämligen i ett post-apokalyptiskt landskap, vi får se detta ur några barns synvinkel och vi får aldrig veta varför det är så här. Fotot och ljussättningen är ur-tjusigt och det skapar en viss känsla av att allt är nersmutsat, förlorat och borta för alltid. Historien som utspelar sig är ganska sorglig och man blir ganska nedstämd. Det är helt enkelt en svinbra video med en riktigt fin låt till, precis som det ska vara. Det här är dessvärre en nerkortad version men ni borde försöka hitta den riktiga långa versionen, väl värt det!
Sådär, det var veckans torsdagstopp, kanske inte den bästa någonsin men som sagt, det är min personliga lista för tillfället, jag kände att jag inte ville hitta as-hippa band med jätte-snajdade musikvideor bara för detta, för det hade inte varit ärligt. Men tack för att ni har läst, nästa vecka blir det en ny topp fem på ett nytt tema. Glöm nu inte att spana in mina syrrors listor på: tvangstankekedjan.blogspot.se och enpanelhona.blogspot.se
Bubblare: Screaming Lord Sutch- The train kept a'rollin, som jag innan har nämnt behövde inte den här mannen några "video hos", han kunde vara sin egen Psy- Gangnam Style Rolig video med bra dans, tack Frida för att du visade mig den! Of monsters and men- Little talks Fin video med en bra låt till, tack går till Felicia för att du påpekade detta!
Ni som följer min blogg kanske märkte att det inte lades upp någon torsdagslista den här veckan, detta är för att a) vi kunde inte enas om ett bra tema och b) jag måste byta hårddisk på min dator. Därför tar torsdagstoppen en kort paus och återkommer troligen nästa vecka.
Om man ska ge en recension av tillvaron i övrigt kan jag säga att jag inte är på topp för tillfället. Det är som talesättet säger "en olycka kommer sällan ensam" och det är fan i mig sant. När en sak går fel eller vägrar fungera har det ofta en tendens att axelorera och göra allt till blaj. Jag är alltså nu mera lite som en modern kung Midas, fast istället för att göra allt till guld (och ge guldvärdet en mega-inflation, allvarligt hur tänkte han där?) så blir allt jag tar i bajs. Nej, nu ska jag inte sitta och gnälla för det är hemskt ointressant för er som läser. Men eftersom jag inte orkar skriva något mer substantiellt för tillfället (och jag hoppas ni förstår varför) så får ni här en låt av ett av mina favoritband, ett band jag innan skämdes för att jag lyssnade på men som jag numera skiter i vad folk tycker saker om eftersom hur dålig tillvaron än blir, så är jag åtminstone inte en tonåring som bryr sig så mycket om vad andra tycker att jag anser det vara pinsamt att andas.
Ja, då var det dags för torsdagstoppen igen, den här veckan är temat topp fem: ljud. Det här är som sagt en kulturblogg, det har inte ändrats men den här veckan var jag inte med och bestämde temat för torsdagstoppen. Därför fick det bli ljud, ljud i allmänhet och vad jag vet finns det inga regler, det är dock en något svår lista eftersom ljud är en så pass relativ sak, ett ljud som man gillar ibland kan under andra omständigheter vara hemskt. Som skratt till exempel, om jag drar ett skämt och någon skrattar åt det är det självklart positivt men i högstadiet om någon skrattade när man gick förbi ville man ju bara sjunka genom golvet (även om det i 99,9999% av fallen faktiskt inte var en själv de skrattade åt kändes det ALLTID som det eftersom världen snurrar runt en själv i den åldern) Med detta sagt har jag försökt välja ljud som jag alltid gillar, så här kommer min lista:
5. Dalek-röst, för er som inte vet vad en dalek är kan jag säga att det är en ras med cyborg-mutanter från Dr. Who, jag gillar sättet de pratar på för det är så där skönt robot-aktigt men ändå lite mänskligt vilket ger karaktärerna en perfekt finish. Ja, jag vet att de låter lite annorlunda men jag pratar om helheten.
4. Ylande, det är ett fint ljud, tycker det låter lite melankoliskt (även om det finns olika sorters ylningar och att olika hunddjur, raser och kön ylar på olika sätt). Jag hade även en hund som var världs-bäst på att yla, och hon gjorde det gärna och ofta, speciellt till glassbilen av någon anledning, tycker dock att gråvargs-yl är den bästa sorten.
dassigt ljud, jag vet
3. Vågor, kanske inte ett så roligt ljud om man håller på att drunkna eller är långt ute till havs / sjöss och har motorstopp eller liknande, men inget av detta har hänt mig så vågor för mig får mig bara att tänka på varma sommardagar vid stranden. Jag vet även att många människor blir kissnödiga av detta ljud, vilket jag tycker är underhållande eftersom jag inte blir det.
2. Ekande fotsteg, inte vilken sort som helst dock. Jag gillar den sortens fotsteg som hårda sulor gör på stengolv. Vet inte vad det är som är så speciellt med det, antar att det är en vanlig ljudeffekt i filmer eller något. Har hur som helst alltid gillat just detta ljud och kan inte riktigt förklara varför.
1. Bacon som läggs ner i en varm stekpanna, när det riktigt fräser. För mig är det här ljudet av mat, har svårt att lyssna på det och inte bli lite små-hungrig, tror aldrig heller jag har blivit äcklad av detta ljud eller hört det och tänkt på vad bacon egentligen är. Utan detta ljud hade bacon varit en halv upplevelse.
Tack för att ni har kollat på även denna upplaga av torsdagstoppen, systrarnas listor hittar ni som vanligt på: tvangstankekedjan.blogspot.se och enpanelhona.blogspot.se det blir inga bubblare den här veckan, eftersom temat är för stort.
Jag vet att jag inte har publicerat någonting sedan förra torsdagstoppen men jag har faktiskt varit upptagen (jag vet, chockerande) den här veckan är temat topp fem Harry Potter-karaktärer, ett tema som ligger alla systrarna varmt om hjärtat. Harry Potter bokserien innehåller några av mina absoluta favoritböcker och jag blev trollbunden redan från det att jag var nio år gammal och läste första boken för första gången. Det som gör böckerna riktigt speciella är att de har följt mig under hela min uppväxt, jag var sexton när sista boken kom ut och jag var elva när första filmen kom och så vidare. För mig är Harry Potter den perfekta blandningen av nostalgi och kvalitet. Med detta sagt, här är listan:
5. Albus Dumbledore, nu kanske många frågar sig varför han hamnar så långt ner, han är ju trots allt en av de viktigaste personerna och han är dessutom väldigt omtyckt. Visst, han är en av mina favoriter också men både som barn och i vuxen ålder har jag alltid stört mig på att han favoriserar Harry Potter så himla mycket. Om man frågar Dumbledore kan Harry inte göra något fel. Detta fjäskande är ganska irriterande och det som är värre är att han favoriserar och i princip dyrkar allt Harry gör, visst är Harry begåvad och allt det där men man behöver ju inte dyrka marken han går på för det. Harry Potter är också en människa och kan också göra fel, men trots allt det här tycker jag väldigt mycket om Dumbledore. Han är en bad-ass gammal gubbe som trots sin höga ålder inte bävar för att sparka röv när han kan. Han är dessutom vis och modig och allt det där men det är framförallt att han är så förbannat cool som göra att han hamnar på listan.
Dumbledore- badassador
4. Harry Potter, ja den här listan vore ju inte riktigt komplett utan honom, dock hamnar han inte särskilt högt eftersom han är något platt som karaktär. Han har inte enormt mycket personlighet och han är så förbannat god och präktig hela tiden. Visst, han har en del mörka stunder men överlag är det så självklart att han kommer ta den smala vägen. Han är dessutom förbannat lillgammal i tid och otid. Jag förstår dock varför hans karaktär är så pass rättskaffens, det hade inte varit mycket till bok om huvudpersonen var ett ondskefullt barn som gick över till Voldemorts sida så fort han fick chansen. Harry Potter är en väldigt bra hjälte och mer tredimensionell än många andra figurer i barnlitteratur.
Daniel Radcliffe visar upp sina icke- befintliga skådespelartalanger
3. Draco Malfoy, ända sedan jag läste första boken har han varit en av mina favoritkaraktärer, en sådan som jag på något lustigt sätt kan förstå och relatera till, han var alltid intressant att läsa om och i stereotypt kvinnlig anda antar jag att jag kände att han bara var en vilsen själ som behövde vägledning. (en alternativ förklaring vore att jag är sociopat light, vilket hade förklarat ganska mycket) Det jag älskar så mycket i Harry Potter-böckerna är att J.K Rowling kan det här med att göra mänskliga karaktärer, under Dracos snobbiga yta finns det ett hav av känslor. Vad som från början är en platt karaktär som bara är elak blir senare en viktig del av historien, Draco är komplex i sitt känsloliv och det fina är att i takt med att läsarna blir mognare och mognare, desto mer får man veta om honom. Jag kommer dessutom ihåg att jag, när jag var cirka elva, tolv (och precis hade börjat upptäcka pojkar) tyckte Tom Felton som spelar honom var as-snygg, kanske inte tycker det nu, för det vore inte helt okej att tända på ett tretton/fjortonårigt mans-barn. Dock tycker jag nog inte riktigt han ser så illa ut nu för tiden som mina båda systrar gör.
Puberteten-inte alltid ens vän
2. Professor McGonagall, den tuffa tanten som är lärare i förvandlingskonst, hon är bestämd och barsk men godhjärtad, hon är närmare bestämt som en favoritlärare man har i högstadiet. Jag har alltid varit imponerad av hennes rakryggade moral sinne för rättvisa. Jag tror bestämt att hon är den bästa förebilden en ung flicka kan ha. Även om hon ibland vacklar och låter sina fördomar styra hennes beslut försöker hon alltid göra det rätta (eller åtminstone det bästa av situationen). Dock har jag lite samma problem med henne som jag har med Dumbledore, det känns nämligen lite som att hon favoriserar Gryffindor framför de andra elevhemmen. Detta drar självklart ner henne lite på listan.
Varning för tuff tant
1. Professor Severus Snape, ganska självklar första placering för mig. Snape är en av de mest minnesvärda karaktärerna i hela bokserien, han är komplex och det finns många spännande twistar i historien tack vare honom och han är spännande som person fram till slutet. Jag tror aldrig jag har blivit så ledsen eller upprörd över en fiktiv karaktärs död som när Snape dog. Han är dessutom en lite lurig karaktär eftersom man aldrig riktigt vet var man har honom, så många i Harry Potter-universumet är antingen helt onda eller helt goda men Snape har båda sidorna i sig. Enligt mig är han sol-klart den bästa karaktären i hela bokserien och kanske till och med en av de bästa karaktärerna i litteraturen någonsin.
Alan Rickman- en 60-åring som försöker spela en 31-åring
Det var min lista för den här veckan, tack så mycket för att ni har läst och som vanligt kommer det en ny topp fem nästa vecka på ett nytt tema, systrarnas listor på samma tema hittar ni som vanligt på deras respektive bloggar: enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se
Som vanligt blir det några bubblare eftersom den här listan egentligen hade behövt vara en topp 50 för att jag skulle få med alla mina favoritkaraktärer:
Sirius Black, Harrys gudfader som bara skriker godhet och förståelse var han än är
Molly Weasley, Rons mamma som egentligen är den stereotypa hemmafrun men som även visar att hon har en annan sida
Bellatrix LeStrange, jag gillar henne mest för att hon är spelad av Helena Bonham Carter, en av mina favoritskådespelare, men jag gillar även att de har fått till en så extremt ond karaktär. Hon har dessutom en fabulös stil-känsla
Lucius Mafloy, Dracos DILF till farsa
Ännu en vecka, ännu ett tema, den här veckan är temat "topp fem favoritvampyrer", är inget stort fan av vampyrgenren, det finns så klart ett antal undantag men de är få. Den här listan kan bli lite komplicerad på grund av det, men jag ska göra mitt bästa. Har ingen aning om hur lika / olika våra olika listor kommer se ut, men jag har en aning om att min och panelhönas lista kommer vara mer lika varandra än min och Es, men vi får se.
Har lite problem med den nuvarande hetsen som finns kring vampyrer då det känns nästintill nekrofilt att sexualisera och objektifiera de odöda. Visst förstår jag fascinationen, att vara evigt ung i utbyte mot att man måste skada andra levande varelse. Det är en moralisk fråga om priset för fåfänga och så vidare. Dessvärre är dagens vampyrer inte det här och vampyrer blir dessvärre oftast en symbol för något helt annat. Som i "True blood" där vampyrer symboliserar att vara förtryckt på grund av att man är annorlunda. Oftast får de symbolisera homosexualitet men de kan ibland symbolisera annat. Det känns extremt dassigt och sunkigt att man måste diskutera minoriteters rättigheter i populärkulturen på det här sättet, men det är en annan fråga. Ett värre exempel är hur vampyrer används i "Twilight", men det tänker jag inte gå in på just nu eftersom jag inte vill förstöra för er som inte har läst / sett klart men ändå vill veta.
Hur kom jag in på det här? Det här är en topp fem vampyrer inte en "analysera-hur-vampyrer-används-i-populärkulturen-lista" Hur som helst så vet ni nu hur jag känner inför ämnet och då kanske ni förstår min ståndpunkt lite bättre. Med detta sagt, här är listan:
5. Sebastian LaCroix från "Vampire the masquerade - bloodlines", jag har inte spelat något "Vampire the masquerade" spel särskilt mycket och Bloodlines är verkligen inget undantag (dock det spel jag har spelat mest i serien). Kommer dock ihåg den här karaktären vilket jag tog som ett tecken. Sebastian är en riktig överklass-douche som tycker han är så mycket bättre än alla andra, han bryr sig inte om någon och han tycker det är lite för roligt att mörda. Han är dock en av de mer kraftfulla vampyrerna och man vill inte hamna på fel sida om honom, under några omständigheter! Det som dock drar ner hans betyg något är att hans röst är gjord av Andy Midler, vilket jag verkligen inte hade föreställt mig, så nu ser jag bara honom framför mig när Sebastian pratar, inte helt okej. Dock en spännande karaktär.
Bilden är tagen från deviantart eftersom
jag inte hittade någon bra bild från
spelet
4. Otto Von Chriek från "Discworld", orkar inte skriva alla
discworld böcker han är med i men hur som helst så är Otto en vampyr som
har avgett ett löfte att aldrig mer dricka blod och detta leder
självklart till en hel del roliga stunder. Han är mest en "comic relief"
karaktär men han är ganska bra på det, han är inte irriterande och får
faktiskt bidra till handlingen lite då och då. Han är en fotograf trots
sin ljuskänslighet och även detta leder självklart till en hel del
humor. Rolig karaktär men inte mycket annat.
Också tagen från deviantart
3. Drakula från "Nosferatu - nattens vampyr", jag valde den här versionen av Drakula eftersom det är en mest sympatiska. Här blir han vad han borde vara - en ensam figur som aldrig kan se solen mer och som längtar efter att få bli gammal och dö. Han är definitivt ingen Don Juan á la Robert Pattinson och det är bara bra. Han längtar efter att få vara människa igen och få känna alla känslor men han kan inte kämpa emot sitt väsen, han är numera endast ett skal av sitt forna jag och tvingas dricka blod för att överleva. Han kan inte dö på riktigt utan hamnar endast i ett tillstånd där han väntar på att återuppväckas. Werner Herzogs nosferatu är en mycket melankolisk historia, men den är dessvärre lite långsam för min smak. Tyvärr!
2. Count Duckula från "Duckula", va? kanske några av er frågar er nu. Ja, det är förvisso sant att denna barnserie från 80-talet saknade mycket av den estetiska och moraliska ambition som många av dess samtida skapelser i samma genre, men den hade något annat. Jag hade inte så mycket för denna serie som barn, men jag såg om den i vuxen ålder på dess originalspråk och tyckte den var helt fantastisk. Duckula är nämligen något så udda som en sit-com för både barn och vuxna. Serien handlar nämligen om en vampyr som är vegetarian och som bor ihop med sina två betjänter, vi får följa deras vardag och det är hysteriskt roligt. Mycket av humorn är både torr och egentligen något för morbid för barn-tv, hade aldrig sänts idag men det gör det bara så mycket roligare att någon vågade göra den under 80-talet. Greve Duckula är egentligen en av seriens tråkigaste karaktärer men han får ändå vara med på listan.
1. Lestat De Lioncourt från "En vampyrs bekännelse", innan någon frågar, nej jag har inte läst böckerna, bara sett filmen. Lestat är vampyren som får huvudkaraktären att bli en av dem. Han gör detta genom att först bita honom och sedan fråga om han vill dö eller bli vampyr. Lestat är den viktigaste bi-karaktären, han är ganska extravagant och är den som diskuterar moral och levnadsvillkoren för att vara vampyr med vår protagonist- Louis de Pointe du Lac, det är igenom honom vi förstår vilka uppoffringar de ställs inför och även om han själv inte verkar ha några problem med det han gör är han ändå viktig för att vi ska förstå huvudkaraktärens problem. Han är även mycket mer minnesvärd än Louis. Visst kan man säga att det är mycket symbolism och övertydliga metaforer med i båda böckerna och i filmen men jag tycker ändå man måste uppskatta det här eftersom Anne Rice var bland de första som tog med Vampyrerna in i populärkulturen. Hon är dessutom en tuff tant trots att hon är kristen. (Jag har en känsla av att jag skulle gilla böckerna för jag har endast hört bra saker om dem. Någon som har läst som har en åsikt?)
Tom Cruise har aldrig varit snyggare
Det var denna veckans lista, glöm inte spana in systrarnas på enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se tack så mycket för att ni har läst och nästa vecka kommer det en ny topp fem på ett nytt tema.
+ Bubblare: Det har ju annonserats att Jim Jarmusch håller på att göra en vampyrfilm som kommer att komma ut nästa år, den kommer heta "Only lovers left alive" och i den kommer Tom Hiddleston spela en roll, vet dock ej om han kommer spela en vampyr men om han gör det kan det ju inte bli annat än legendariskt. Eftersom jag inte vet detta än vågade jag inte sätta honom på listan, men om han spelar en vampyr kommer han ju få Tom Cruises Lestat att se ut som en hög med spyor i jämförelse.
Och för er som undrar var alla kvinnor är: jag vet inte!
