Torsdagstoppen: Läskigaste stunderna

 

Återigen dags för torsdagstoppen, den här veckan går i skräcktemat för vi ska lista: topp fem; läskigaste populärkulturella upplevelserna. Med detta innebär att man får ta allt som har skrämt en inom populärkultur, det vill säga film, böcker spel och så vidare.

5. Början av "Amnesia, the dark descent" - "Amnesia" har (med rätta!) utnämnts till ett av världens läskigaste spel, och även om jag vanligtvis är en riktig mes vad det gäller allt läskigt och försöker vanligtvis hålla mig borta ifrån läskiga filmer, TV-serier och annat, men just läskiga spel har jag av någon outgrundlig anledning inte lärt mig att hålla mig borta ifrån. Det här spelet tog mig omotiverat lång tid att spela ut, främst på grund av att jag kunde spela max 40 minuter i taget utan vara rädd för att drabbas av någon slags psykos. Det finns mycket läskiga stunder i spelet, men precis i början, innan själva historien har kommit igång, är just det värsta. Stämningen är så himla hemsk och hela jag rös vid tanken på vad som väntade bakom nästa hörn. Tanken om att något osynligt, onämnbart jagade mig skrämde mig något rejält och hade starka funderingar på att inte spela klart spelet. Gjorde det till sist och kan väl säga att jag är nöjd med att ha fått någon slags avslutning, men det är inget jag vill göra om.

4. Hela "The Path" - Jag vet att det blir mycket spel på min lista men som jag sa innan har jag av någon anledning svårt för att hålla mig borta från just skräckspel. Det här är ett av de läskigaste spelen någonsin enligt mig, det är elegant gjort, det är trolskt, eggar fantasin och är förvånansvärt hårt i sin framtoning. Man spelar sex olika systrar som alla får genomgå en slags rödluvan historia, de är på väg till sin farmors hus men går in i skogen på vägen och träffar olika versioner av vargen. Det är ett spel som handlar om att växa upp, förlora sin oskyldighet (dock inte alltid ens oskuld), stämningen är så tät att det känns som att man kan gå in i spelet och ta på luften. Musiken är bland det läskigaste jag har hört och rent generellt kan jag väl säga att den här skogen inte är någon jag hade gått i ensam.

 

3. Psykoserna i "Repulsion" - Roman Polanskis klassiska film om en ung kvinna som lider av diverse mentala störningar. I filmen får vi följa henne och se hur hennes syner blir värre och värre för varje stund som går. Har inte sett den här filmen på väldigt länge så ni får ursäkta att det blir ganska kort. Kommer dock ihåg att jag tyckte den var väldigt obehaglig första gången jag såg den. Därför hamnar den också så pass högt, många av de andra sakerna på den här listan kommer att åldras och kännas gamla men jag tror att folk fortfarande om 20 år kommer tycka att "Repulsion" är en obehaglig film.

 

2. När familjen börjar bli galen i "The color out of space" - Visste att jag ville ha med någon HP Lovecraft novell eller roman, men visste inte riktigt vilken jag skulle välja, det finns så pass många bra att välja mellan. Till sist valde jag en bit ur "The color out of space" eftersom detta är den novell som har skrämt mig mest. I novellen i fråga landar en konstig meteorit i en familjs trädgård, konstiga saker börjar ske och det blir tydligt att denna stenen från rymden inte var ämnad för denna världen. Allt på familjens ägor börjar förvandlas till och täckas av ett slags damm och alla i familjen blir galna. Detta är så fantastiskt välskrivet och så rysligt att jag knappt hittar ord för det. Är man ett skräck-fan är det här definitivt någonting att spana in. Kan fortfarande skrämma folk mer än 80 år efter att den skrevs och det är inte illa.

1. Slutet i "Scratches" - "Scratches" är ett ganska litet spel som jag inte hade hört talats om när jag köpte det, fick det för cirka 2 dollar på Steam och blev förtjust då jag insåg att jag hade hittat ett peka-och-klicka spel i skräck / mysterium - genren. Blev mindre förtjust när jag insåg att 1. Det är svårt som fan (vet inte hur ofta jag behövde fuska för att jag hade försökt hitta någon lösning i vad som kändes som timmar) och 2. att det knappast var så tandlöst som det såg ut. Med lite halvdan grafik och ett ganska långsamt tempo verkade det ganska harmlöst, men ack så fel jag hade. Var konstant övertygad om att för varje gång jag blev rädd kunde det inte bli läskigare, jag hade fel. Till sist kändes varje minut som en slags långsam tortyr, det var läskiga ljud, as-svåra pussel, mycket letande i källare och mörka utrymmen, men jag stod ut och sedan kom slutet. Grejen med "Scratches" är att slutet överraskar en, detta eftersom man först tror att det är slut, andas ut och tror att man är redo att gå. Sedan hör man ett ljud som man måste undersöka, jag tänker inte förklara eller förstöra överraskningen för er men jag kan säga att jag för första gången i mitt liv grät av rädsla. Så fruktansvärt rädd var jag, och för att göra det hela lite mer pinsamt, så var jag faktiskt hela 20 år gammal när jag spelade det här. Vissa blir inte alls rädda av det här, andra säger att det är lite mysrysligt, själv blev jag traumatiserad. Är du lättskrämd är det här verkligen inget att rekommendera, nej det är inte världens bästa spel men med en läskig historia som drar in en och fångar en ända till slutet måste jag säga: bra gjort till spelskaparna, jag var garanterat livrädd. (det första jag gjorde när jag hade spelat klart det var att radera det från min dator och sedan kolla igenom så att inte en enda del av det fanns kvar)

 

Det var veckans lista, ber om ursäkt över de något tråkiga valen och hoppas kunna göra lite bättre ifrån mig i framtiden, tills dess kan ni ju underhålla er med att läsa systrarnas listor på: enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se förhoppningsvis är deras val lite roligare och mer spännande. Inga bubblare den här veckan eftersom jag inte kommer på några. Tack så mycket för att ni har läst och så får vi se om det blir någon lista nästa vecka.

Lucius

I dagarna släpptes det ett nytt PCspel i skräckgenren, utvecklarna är finska Shiver Games och de har nu efter en ganska lång tid av hemlighetsmakeri och tystnad släppt vad som ser ut att kunna vara en av årets mer annorlunda titlar för spelmarknaden. I "Lucius" får du spela djävulens son som har trätt in i den mänskliga världen och som nu vid sitt sjätte levnadsår ska börja uppfylla sitt öde som världens ondska i förmänskligad form.

Utöver att vara ett ganska udda spel (inte riktigt i avant-garde stil men inte helt mainstream) finns det dessutom i Lucius en hel del homager till klassiska skräckfilmer så som Exorcisten och Omen. Väl värt att spana in alltså om man är ett fan av skräckgenren, spelet har dessutom en hel del satanistiska referenser så det kanske inte är årets spel om man är väldigt religiös men för oss andra tror jag det här kan, om kanske inte ett av årets bästa spel, men åtminstone en av årets snackisar.

Jag vet förresten att några av er saknade torsdagstoppen den här veckan, den blev tyvärr inställd på grund av brist på inspiration men den återkommer nästa vecka. Fram tills dess är det helt öppet för förslag som om ni har en lista ni skulle vilja se är det bara att lämna en kommentar.

En tisdag

Spenderade idag mina sista hårt förvärvade Microsoftpoäng, inköpet blev nya låtar till Lips, Karaokespelet som kan förstöra vilken hemmafest som helst (eller höja). Inköpet blev en gammal tonårsfavorit, nämligen "Welcome to the black parade" blev dock slagen på hemmaplan (ledsen smiley)

 

Tråkigt inlägg kanske ni nu tycker. Men som plåster på såren kan jag upplysa er om att ni alla borde läsa Hej Sonjas krönika för nyheter 24 för den är så fruktansvärt bra! Den handlar om media och ideal och om hur vi konstant blir lurade till att ta emot någonting vi inte vill ha! Ni hittar den här och ni går miste om någonting om ni inte läser!

Torsdagstoppen: Magiska djur

Torsdag igen, den här veckan tar vi en titt på topp fem: bästa magiska djur, det vill säga djur med olika magiska egenskaper. Med djur menas en varelse som inte är mänsklig på något sätt och med magisk menar vi att det måste vara på olika sätt erkänt att djuren har vissa magiska egenskaper, så inte djur som alla kan tala eftersom de är som människor eller liknande. Dock får man använda både djur som existerar och såna som inte gör det. Den här listan lär bli en av de sämre på länge, så nu bara kör vi:

5. Fernisulven från nordisk mytologi, Loke och Angerbodas barn som är en gigantisk, argsint varg som ingen kedja kan binda, vid Ragnarök ska han ta sig loss från sin fångenskap och döda Oden och Sleipner. Jag är intresserad av mytologi så då fick det helt enkelt bli honom.

4. Cthulhu från "Call of Cthulhu", Cthulhu är en onämnbar, evig ondska som lurar på botten av havet utanför Chiles kust, han orsakar oro bland människor på ett omedvetet plan och det finns flera kulter som avgudar honom och väntar på dagen då han ska resa sig igen. Cthulhu är väl egentligen inte en bra karaktär i den mån att jag skulle vilja träffa honom men han är ändock intressant att läsa om.

3. Paarthurnax från "The Elder Scrolls V: Skyrim", Paarthurnax är en gammal vis drake som brukade vara ond men som nu hjälper människorna i kampen mot ondskan. Han pratar en hel massa strunt och är något av en filosof, så på det sättet är han rätt jobbig men eftersom det hade varit omöjligt att klara spelet utan honom så han får en ganska hög topp-placering.

 

2. Vingfåle från "Harry Potter-serien", Vingfåle är en hippogriff, det vill säga han är delvis örn och delvis häst. Han är väldigt fin och väldigt stark och det var väl det jag kunde säga om honom. (jag vet att det ser ut som att en tolvåring har skrivit det här)

1. Falkor från "Den oändliga historien", Falcor är en lyckodrake som hjälper båda protagonisterna, Bastian och Atreyu på sin resa genom fantasien, detta var min favoritfilm när jag var liten och Falkor var en av de bästa karaktärerna, han var så vis och modig. Den oändliga historien är bara bäst, så är det.

 

Det var denna veckans lista, tack för att ni har läst och glöm inte gå in på systrarnas bloggar och läsa deras listor på samma tema, adresserna är som vanligt: enpanelhona.blogspot.se  och tvangstankekedjan.blogspot.se det blir inga bubblare den här veckan eftersom det var svårt nog att få ihop fem stycken.

Torsdagstoppen: skurkar

En ny vecka och en helt ny torsdagstopp, denna vecka är temat topp fem: skurkar. Skurkar i det här fallet menas med medvetna antagonister som dessutom måste ha någon slags vilja eller eget medvetande, det vill säga inte saker eller händelser. Ni som har följt min blogg vet att jag redan har gjort en topp fem: bad boys och en topp tre: antagonister i spel. Den här listan kommer dock bli annorlunda eftersom att det inte finns några krav på var karaktären måste vara hämtad ifrån och inte heller att vederbörande måste vara snygg eller ha några andra kvalitéer, vi får alltså hämta karaktärer var i från vi vill vad det gäller kultur. Med detta sagt drar jag igång listan!


5. Loke / Loki från "Thor / The Avengers" jag vet att han var med på min "Bad Boy" lista men han är en väldigt bra karaktär. Han har en väldigt udda syn på moral och styre, han gör saker för att han tycker det är kul att skapa kaos och han vill även göra sin bror avundsjuk. Visst kan man säga att han ofta gör saker och ting för att det ska bli bättre men han är ingen god karaktär, han vet att mycket av det han gör är fel. Han är självklart också snygg!

4. Mr. Scratch, från "Alan Wake / Alan Wake's American nightmare" har redan nämnt honom ett antal gånger och det börjar kännas lite tråkigt. Men dock är han ändå en av de bästa karaktärerna i ett TV-spel någonsin. Mr. Scratch är en helt ond karaktär som inte bryr sig om andras liv eller känslor. Han använder sin charm och sin sexualitet (ärligt hur ofta gör manliga karaktärer det?) för att manipulera dem i sin omgivning.Jag gillar't

3. NegaDuck från "Darkwing Duck", jag har ganska få minnen från den här serien som barn eftersom den inte fick visas i SVT efter 1992 därmed kunde jag endast se den på ett fåtal söndertittade VHS-kassetter. Jag kommer dock ihåg att min granne hade en kassett med båda delarna av "just us justice ducks", där just NegaDuck är med. I vuxen ålder har jag även sett Darkwing Duck på sitt originalspråk, och jag måste säga att NegaDuck är en av de skurkarna som fortfarande håller måttet. Han är väl vad man skulle kunna kalla för en sociopat och det är alltid som mest våldsamt när han är med, men han är också den som är roligast eftersom han inte har en gimmick. Han är dessutom möjligtvis nekrofil eller kannibal eller liknande, det är inte ofta sånt hamnar i barnserier.

Han använder inte motorsågen för att
kapa träd

2. Mårran från "i Mumindalen", Mårran är en varelse som är så kall att var hon än går lämnar hon ett spår av is och frost.  Ingen kan komma nära eller röra henne utan att förvandlas till is, hon är därför väldigt ledsen och ensam och vill egentligen bara ha kärlek. Jag vet att jag sa att karaktären var tvungen att ha gjort ett aktivt val att vara ond men Mårran är så pass läskig att hon var tvungen att hamna på listan. Hon ska dessutom symbolisera det nordiska vemodet och det är verkligen en bra porträttering av denna företeelse.

1.Moriarty från "Sherlock", det finns självklart lika många olika versioner av Moriarty som det finns versioner av Sherlock Holmes, men jag valde så som han porträtteras i "Sherlock" eftersom jag tycker att Andrew Scott gör ett bra jobb i att skapa en karaktär som är en riktig psykopat, han är verkligen obehaglig och otillräknelig. Han är så som man alltid har velat att han ska vara och alla andra versioner bleknar i jämförelse. Han är kaxig, självsäker och alltid lugn, vilket gör att han är den perfekta motparten till den lite mer aspiga Sherlock.

Tack för att ni har läst veckans lista, nästa vecka blir det som vanligt en ny lista på ett nytt tema, tills dess kan ni läsa mina syrrors listor och dessa hittar ni som vanligt på: enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se

Bubblare:
Spike från "Buffy the vampire slayer" en vampyr som innan har dödat två stycken vampyrmördare, men som sedan blir god och allt det där. 

Torsdagstoppen: Vampyrer

Ännu en vecka, ännu ett tema, den här veckan är temat "topp fem favoritvampyrer", är inget stort fan av vampyrgenren, det finns så klart ett antal undantag men de är få. Den här listan kan bli lite komplicerad på grund av det, men jag ska göra mitt bästa. Har ingen aning om hur lika / olika våra olika listor kommer se ut, men jag har en aning om att min och panelhönas lista kommer vara mer lika varandra än min och Es, men vi får se.

Har lite problem med den nuvarande hetsen som finns kring vampyrer då det känns nästintill nekrofilt att sexualisera och objektifiera de odöda. Visst förstår jag fascinationen, att vara evigt ung i utbyte mot att man måste skada andra levande varelse. Det är en moralisk fråga om priset för fåfänga och så vidare. Dessvärre är dagens vampyrer inte det här och vampyrer blir dessvärre oftast en symbol för något helt annat. Som i "True blood" där vampyrer symboliserar att vara förtryckt på grund av att man är annorlunda. Oftast får de symbolisera homosexualitet men de kan ibland symbolisera annat. Det känns extremt dassigt och sunkigt att man måste diskutera minoriteters rättigheter i populärkulturen på det här sättet, men det är en annan fråga. Ett värre exempel är hur vampyrer används i "Twilight", men det tänker jag inte gå in på just nu eftersom jag inte vill förstöra för er som inte har läst / sett klart men ändå vill veta. 

Hur kom jag in på det här? Det här är en topp fem vampyrer inte en "analysera-hur-vampyrer-används-i-populärkulturen-lista" Hur som helst så vet ni nu hur jag känner inför ämnet och då kanske ni förstår min ståndpunkt lite bättre. Med detta sagt, här är listan:

5. Sebastian LaCroix från "Vampire the masquerade - bloodlines", jag har inte spelat något "Vampire the masquerade" spel särskilt mycket och Bloodlines är verkligen inget undantag (dock det spel jag har spelat mest i serien). Kommer dock ihåg den här karaktären vilket jag tog som ett tecken. Sebastian är en riktig överklass-douche som tycker han är så mycket bättre än alla andra, han bryr sig inte om någon och han tycker det är lite för roligt att mörda. Han är dock en av de mer kraftfulla vampyrerna och man vill inte hamna på fel sida om honom, under några omständigheter! Det som dock drar ner hans betyg något är att hans röst är gjord av Andy Midler, vilket jag verkligen inte hade föreställt mig, så nu ser jag bara honom framför mig när Sebastian pratar, inte helt okej. Dock en spännande karaktär.

Bilden är tagen från deviantart eftersom
jag inte hittade någon bra bild från
spelet

4. Otto Von Chriek från "Discworld", orkar inte skriva alla discworld böcker han är med i men hur som helst så är Otto en vampyr som har avgett ett löfte att aldrig mer dricka blod och detta leder självklart till en hel del roliga stunder. Han är mest en "comic relief" karaktär men han är ganska bra på det, han är inte irriterande och får faktiskt bidra till handlingen lite då och då. Han är en fotograf trots sin ljuskänslighet och även detta leder självklart till en hel del humor. Rolig karaktär men inte mycket annat.

Också tagen från deviantart

 3. Drakula från "Nosferatu - nattens vampyr", jag valde den här versionen av Drakula eftersom det är en mest sympatiska. Här blir han vad han borde vara - en ensam figur som aldrig kan se solen mer och som längtar efter att få bli gammal och dö. Han är definitivt ingen Don Juan á la Robert Pattinson och det är bara bra. Han längtar efter att få vara människa igen och få känna alla känslor men han kan inte kämpa emot sitt väsen, han är numera endast ett skal av sitt forna jag och tvingas dricka blod för att överleva. Han kan inte dö på riktigt utan hamnar endast i ett tillstånd där han väntar på att återuppväckas. Werner Herzogs nosferatu är en mycket melankolisk historia, men den är dessvärre lite långsam för min smak. Tyvärr!

2. Count Duckula från "Duckula", va? kanske några av er frågar er nu. Ja, det är förvisso sant att denna barnserie från 80-talet saknade mycket av den estetiska och moraliska ambition som många av dess samtida skapelser i samma genre, men den hade något annat. Jag hade inte så mycket för denna serie som barn, men jag såg om den i vuxen ålder på dess originalspråk och tyckte den var helt fantastisk. Duckula är nämligen något så udda som en sit-com för både barn och vuxna. Serien handlar nämligen om en vampyr som är vegetarian och som bor ihop med sina två betjänter, vi får följa deras vardag och det är hysteriskt roligt. Mycket av humorn är både torr och egentligen något för morbid för barn-tv, hade aldrig sänts idag men det gör det bara så mycket roligare att någon vågade göra den under 80-talet. Greve Duckula är egentligen en av seriens tråkigaste karaktärer men han får ändå vara med på listan.

1. Lestat De Lioncourt från "En vampyrs bekännelse",  innan någon frågar, nej jag har inte läst böckerna, bara sett filmen. Lestat är vampyren som får huvudkaraktären att bli en av dem. Han gör detta genom att först bita honom och sedan fråga om han vill dö eller bli vampyr. Lestat är den viktigaste bi-karaktären, han är ganska extravagant och är den som diskuterar moral och levnadsvillkoren för att vara vampyr med vår protagonist- Louis de Pointe du Lac, det är igenom honom vi förstår vilka uppoffringar de ställs inför och även om han själv inte verkar ha några problem med det han gör är han ändå viktig för att vi ska förstå huvudkaraktärens problem. Han är även mycket mer minnesvärd än Louis. Visst kan man säga att det är mycket symbolism och övertydliga metaforer med i båda böckerna och i filmen men jag tycker ändå man måste uppskatta det här eftersom Anne Rice var bland de första som tog med Vampyrerna in i populärkulturen. Hon är dessutom en tuff tant trots att hon är kristen. (Jag har en känsla av att jag skulle gilla böckerna för jag har endast hört bra saker om dem. Någon som har läst som har en åsikt?)

Tom Cruise har aldrig varit snyggare

Det var denna veckans lista, glöm inte spana in systrarnas på enpanelhona.blogspot.se och tvangstankekedjan.blogspot.se tack så mycket för att ni har läst och nästa vecka kommer det en ny topp fem på ett nytt tema.

+ Bubblare: Det har ju annonserats att Jim Jarmusch håller på att göra en vampyrfilm som kommer att komma ut nästa år, den kommer heta "Only lovers left alive" och i den kommer Tom Hiddleston spela en roll, vet dock ej om han kommer spela en vampyr men om han gör det kan det ju inte bli annat än legendariskt. Eftersom jag inte vet detta än vågade jag inte sätta honom på listan, men om han spelar en vampyr kommer han ju få Tom Cruises Lestat att se ut som en hög med spyor i jämförelse.

Och för er som undrar var alla kvinnor är: jag vet inte!

Asylum

Skaparen till spelet "Scratches" håller just nu på att utvecklar ett till spel som sägs kommer ha samma känsla, det vill säga skräck med mycket atmosfär och med en spännande historia. Spelet kommer utspela sig på ett institut för mentalt sjuka och titeln kommer därför att vara "Asylum", de säger just nu att spelet kommer ut nästa år men det får man ta med en nypa salt eftersom det första datumet för när spelet skulle släppas var redan 2011. Dock har det nu kommit en demo så det verkar ju åtminstone lovande. Här är trailern, tycker det ser ganska spännande ut men den säger inte så mycket:

Har dock spelat demon och vissa saker kommer ju självklart att ändra sig men än så länge kan jag säga att mycket utav atmosfären tyvärr går förlorad eftersom de har blandat in en del billiga skrämseltekniker, vi får dock se hur det blir i det riktiga spelet. Dock finns det helt klart fortfarande en hel del känsla i det och historien verkar intressant.

Ja, historien vet vi just nu inte så mycket om, det enda vi vet är att man ska spela en karaktär som försöker undersöka exakt vad det är som har hänt på "Hanwell mental institute" men mycket mer än så vet vi inte riktigt än. Om du vill veta mer om spelet eller själv spela demon finns allt detta och lite till på: www.facethehorror.com jag vet iallafall att jag ser fram emot detta spel!

Alan Wake Vs. American Nightmare

Ja nu tjatar jag om detta förbannade spel igen, men jag tänkte att nu när jag har spelat ut båda spelen till fullo med extratillägg och allt att jag kunde göra en snabb jämförelse. Ja, jag vet att American nightmare inte är en egentlig uppföljare till Alan Wake, men det är lättare att jämföra än att göra en hel recension. Jag har delat upp olika kategorier och jag ger varje spel betyg för varje kategori, jag använder en 10-gradig skala där 10 är bäst och 1 är sämst. Innan varje betyg kommer en kort diskussion och motivation.Jag har dessutom aldrig gjort en spelrecension innan så vi får se hur det blir

 

Grafik: "Alan Wake" har extremt bra grafik. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att säga att den är bland den bästa jag har sett. I "American nightmare" har inget vad det gäller grafik förändrats men eftersom den var så pass snygg i första spelet kan jag inte annat än ge 10 av 10 till båda spelen.

Spelandet / kontroller: Precis som innan är det egentligen ingen större skillnad mellan "Alan Wake" och "American nightmare" men det finns ett fåtal förändringar. I originalspelet fanns det färre vapen och batteriet i ens ficklampa var ganska segt i det att det laddades extremt långsamt och man behövde därför byta batterier stup i kvarten. Dock kunde man bära med sig mer grejer än vad man kan i "American nightmare". Kontrollerna kunde också vara lite sega när man till exempel skulle ducka, springa eller kasta saker. Detta har dock inte förändras och det drar självklart ner betyget. Det som dock måste prisas är att jag bara har fått en enda glitch / bugg i hela spelet. Detta är inte dåligt!  Som betyg ger jag "Alan Wake" 7 och "American nightmare" får också en sjua. I övrigt är det ganska mycket detsamma, ganska lätt att lära sig men en del knappar att hålla reda på.

Vapen: Som jag sa innan finns det en större variation av vapen i "American nightmare" och därför blir betyget något högre. Den största besvikelsen var dock spikpistolen, de hade gått ut med att det var värsta grejen att man kunde ha spikpistol sen fick man typ aldrig använda den. Visst håller jag med om att det ser coolt ut men det var ganska lamt. Det var dock bra att det fanns lådor med ammunition och batterier lite överallt då man ibland fick hålla sig helt utan ammunition stora delar av "Alan Wake", eller egentligen inte stora delar men det blev ganska irriterande ibland när man var mitt ute i skogen och hade tre skott kvar, men det tillhörde dock känslan lite. Men jag måste ändå ge "American nightmare" något högre betyg på grund av variationen av vapen. en sjua till "Alan Wake" och en åtta till "American nightmare"

Historien: Det som gör "Alan Wake" så pass bra är dock dess historia. Den drar stor inspiration från författare som Stephen King och H.P Lovecraft. Vissa säger att den har alldeles för mycket och för komplicerad historia för ett spel men jag tycker faktiskt att historien är det som gör den speciell. Amerivcan nightmare är mer en spin-off av historien än en uppföljare. Vi får klarhet i vissa saker men den leder inte direkt någonstans. Det är ju dock det som är meningen eftersom det bara är just en spin-off men dock tycker jag inte historien är lika välskriven som den i "Alan Wake" även om historien i den blev något förstörd på grund av att captain obvious gjorde en kameo i tillägget, men det behöver vi inte låtsas om. Det finns däremot ingen subtilitet vad det gäller historien i American nightmare, detta drar ner betyget. Som slutbetyg ger jag Alan Wake 9 av 10 medan American nightmare bara får en sexa, detta eftersom handlingen fortfarande är bättre och mer uttänkt än många andra spel.

Karaktärer: Alan Wake som karaktär förändras lite mellan de två spelen. I "Alan Wake" är han en vanlig man som blir indragen i hemska omständigheter och måste göra sitt bästa för att överleva. Han är ganska tjurig och kan vara ganska otrevlig. Men det är därför vi gillar honom, i "American nightmare" har han dock förändrats, vilket man bara kan tycka är naturligt efter två år i ett så hemskt ställe men dessvärre har han utvecklats till en slags action hjälte och är inte alls lika mänsklig som han var i det första. Sidokaraktärerna var faktiskt riktigt bra i det första spelet också, de är fortfarande bra i "American nightmare" men det finns färre, vilket inte bara är av ondo, de är dessutom hjälpsamma vilket man inte kan säga om de i det första. Man har dock mer av ett förhållande till de i "Alan Wake" än vad man har till de i "American nightmare", antagonisten är dock mycket mer framträdande och karismatisk i "American nightmare" än i "Alan Wake". Det är en ganska svår sak att bedöma men jag ger ändå en nia till "Alan Wake" och en sjua till "American nightmare".

Fiender: Det finns viss skillnad mellan fienderna. I just det här fallet måste jag säga att det är till "American nightmare"s fördel, detta eftersom det finns en större variation av fiender och man slipper dessutom de förbannade fåglarna. Det är mycket roligare att kämpa mot fiender i "American nightmare" än i "Alan Wake". Fienderna är helt enkelt bättre och mer kreativa. Därför får "Alan Wake" bara en sexa på grund av de repetitiva fienderna och "American nightmare" får hela åtta av tio möjliga. 

Miljöer: Sista kategorin. Precis som med grafiken är miljöerna i båda spelen helt slående. Det jag dock kan säga är att det är större variation på miljöerna i "Alan Wake" eftersom det helt enkelt är ett större spel, det finns mer att utforska och detta är välkommet. Ökenmiljöerna i "American nightmare" är självklart också snygga som tusan men de är inte riktigt lika stora och de är mer enformiga. Det finns självklart uppenbara anledningar till det här men jag måste ändå döma i "Alan Wakes" fördel. tio av tio till "Alan "wake" och 8 av tio till "American Nightmare"

Sammanfattning: Vilken var bäst då? Av 70 möjliga poäng fick "Alan Wake" 58 och "American nightmare" fick 54, detta innebär att "Alan Wake" är segraren med fyra poäng i ledning. Detta är självklart bara mina åsikter och om ni undrar mer över spelen finns det hur många recensioner som helst att titta på om ni skulle undra. Nu blir det nog inget mer om "Alan Wake" på ett tag, men jag ser självklart fram emot att höra mer om tvåan som sägs vara under utveckling. Jag kommer troligen att uppdatera så fort jag får veta något mer om spelserien.

Tema!

Idag känner jag mig som om jag vore cirka 82 år. Detta är eftersom jag för någon dag sedan äntligen hittade ett peka-och-klicka-äventyrsspel som var värt namnet, det var trevligt, tänkte jag. Ack, så fel jag hade! Efter att ha spelat "Scratches" cirka två dagar i rad, nästan helt ensam i huset, var sömn ganska omöjligt. Lägg till en hund som ville ha mat klockan fyra på morgonen och sömnlösheten är komplett! Jag har bara mig själv att skylla, så jag letar inte efter sympati, vill bara komma fram till vad jag vill säga.

Ja, jag är lätt-skrämd av mig, men jag har ändå en slags fascination och beundran inför skräck som genre. (Det finns liksom en anledning till att en H.P Lovecraft bok är med i min header). Detta innebär att jag konstant läser / ser på / spelar saker jag egentligen inte vågar, vad passar då bättre än att dela min makabra vördnad med mina läsare (och världen) på min blogg? Mycket troligen, men nu gör vi så här iallafall. Som sagt kommer temat på bloggen ett tag framåt att vara skräck. Detta innebär att jag främst kommer recensera skräck / thriller-böcker ett tag framöver. Angela Carter boken får alltså vänta. Jag kommer fortfarande skriva om annat, men det blir en del inlägg om skräck och här är lite vad ni kan förvänta er (som vanligt kommer detta troligen ändras):

1. Recension av "Alan Wake" och "Alan Wake's American nightmare", inte så läskigt kan ni tänka, men det är ändå ett thriller-spel.
2. Bokrecension av "Zombie" av Joyce Carol Oates
3. Något inlägg om H.P Lovecraft, har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra där riktigt än
4. Torsdagstoppen kommer vara på något slags skräck-tema (ni får se)
5 En bokrecension av något av Algernon Blackwood, har inte bestämt vilken bok än, men om ni vill se en speciell är det som vanligt bara att skriva en kommentar
6. Något slags inlägg om Poppy Z Brite, vet inte hur jag ska göra där heller.

Det blev ganska vagt, det kommer självklart tillkomma andra inlägg på samma tema, det är bara de här jag har planerade för tillfället. Och som sagt: Det kommer komma inlägg om icke-skräckrelaterade saker också, det kommer bara bli ganska många inlägg på samma tema så ni är beredda. Just nu måste jag dock fila lite på idéer men som sagt så lär det dyka upp inlägg på temat ganska omgående (skulle förvåna mig om inte redan nästa inlägg var på skräcktemat) Vill ni se ett inlägg på detta tema, eller har andra idéer kan ni skriva en kommentar och så får jag fundera på huruvida det är genomförbart eller inte.

Fick bli Skeletor igen, varför inte?

Allvar om spel!

Som sagt har jag den senaste tiden skrivit väldigt mycket om TV-och data-spel. En annan som har tagit upp det här är ämnet är Anita Sarkeesian, känd från Feminist Frequency. Som många nog vet drog hon igång en ny web-serie som heter "Tropes Vs. women in video games", ett intressant projekt som kan verka ganska harmlöst. Hatet som mötte henne när hon började med det här projektet var dock något helt annat! Vi måste snacka om det här.

Okej, du kanske inte är feminist. Du kanske har vissa anledningar till det, vem vet? Men bara för att du INTE är feminist betyder INTE att du har RÄTT till att trakassera, hota eller på något annat sätt vara allmänt otrevlig mot de som inte delar dina åsikter. Jag tänker inte lägga upp någon av kommentarerna som de här förbannade trollen lade upp eftersom de inte förtjänar någon slags uppmärksamhet. Visst, är det en eller två som tycker de är skit-roliga när de drar skämt om att kvinnor hör hemma i köket, så är de fortfarande helt puckade, men det är inte på något sätt ens hälften så illa som det här är. Det här var inte en eller två eller ens tre idioter som tyckte de var roliga, det här var horder av dem! Och mycket av det de skrev kan verkligen inte tyckas vara roligt. Förstår ni inte att denna sortens beteende bara bevisar hur mycket feminism behövs? Det gäller inte bara kvinnors rätt att inte bli trakasserade, det gäller även mäns rätt att inte behöva såra eller nedvärdera andra för att känna sig "manliga" eller känna "gemenskap" med andra män. Många ryckte på axlarna åt det här och sa att "det är helt enkelt så killar är", nej, nej och åter nej! Detta kan inte och får inte vara sant! Jag vet på grund av ett faktum att alla män inte är så här jag vet att många män tar avstånd från det här och jag kan inte tacka er tillräckligt för det (det här gäller alla, både kvinnor, män och andra som står upp mot denna sortens maktbeteende) men det gör det inte mer okej att några av er får förstöra allt vad yttrande-frihet heter genom att hota och trakassera alla som inte delar era åsikter in i en sådan absurdum att många inte ens vågar uttrycka sig!

Det här kommer inte bli ett brandtal om varför feminism behövs och varför sexism är diskriminering för det är helt slösat i detta medium, det jag vill komma fram till är min EXTREMA besvikelse över spelföretagens roll i det här. Visst, man kan tycka att Sarkeesian inte direkt gör er en tjänst när hon granskar era produkter men i hennes försvar vill hon ju faktiskt bara förbättra eran industri genom att få er att förstå vilka brister det finns. Men frågan är varför inget företag har tagit avstånd från allt detta hat som riktas mot henne? Ni måste ha hört talas om det! Varför gör ni inte bara ett litet uttalande om att "detta sortens beteende är inte okej och vi vill inte bli förknippade med det", jag lovar detta är allt som krävs! Hur länge till tror ni att ni kan gömma huvudet i sanden från den misogyna syn som uppenbarligen finns och för tillfället är förknippad med era produkter? Besvikelsen är total! Speciellt eftersom det finns en liknande händelse som skedde för inte så länge på E3, när den kvinnliga värden fick utstå trakasserier av den värsta sorten, både sexistiska och rasistiska. Ni sa heller inte emot den gången, trots att i princip alla stora företag och namn inom er industri fanns på plats gick ni inte ut och sa: hej nördar, det här är inte okej. Jag vill inte verka passiv-aggressiv men det här är banne mig inte rätt! Det är inte heller okej att kvinnliga gamers ska känna sig hotade på spelforum och annat. Jag gillar spel, det är en rolig, kreativ del av kulturen som har i princip oändliga möjligheter. Men det blir hela tiden bevisat för mig att jag som kvinna inte får gilla era produkter. Ni utesluter mig konstant, genom att inte göra kvinnliga karaktärer, genom att använda er av sexistiska karikatyrer och inte ta bort kränkande kommentarer på era forum. Ni måste faktiskt som industri ta tag i det här och visa att ni inte står bakom de hatiska åsikter som vissa uttrycker och faktiskt göra någonting åt det. Alla är inte lika skyldiga, det vet jag, men själva industrin måste förändras, måste lära sig ta ansvar.

Jag vill också ta tillfället i akt och tala till alla er så kallade feminister (återigen jag nämner inga namn eller exempel, ni vet vilka ni är) som tycker ni räddar ert eget skinn när ni dissar andra feminister för att visa: nej men titta jag är cool, hacka inte på mig hacka på någon annan feminist som har annorlunda (dessvärre oftast mer radikala) åsikter än mig! FY SKÄMS! Om du verkligen är feminist skadar du inte andras rykte eller nedvärderar någon annan feminists åsikter för att de inte delar exakt dina! Vem är det som är fienden här? Nej, för att skapa någon slags rörelse måste vi hålla ihop och SEN kan vi ta detaljerna. Det är väl den patriarkala makten som vi vill åt? Inte varandra? Eller har jag missat något, tro mig det vore inte första gången.

Jag ber om ursäkt över att jag låter så arg men jag ser inget försonande över denna omständighet!

Torsdagstoppen: Tv/data-spelskaraktärer

Välkommen till upplaga två av torsdagstoppen, bloggsamarbetet som pågår mellan mig och mina två systrar. Den här veckan är temat topp fem bästa karaktärer från TV/data-spel. Ni som har varit trogna läsare under en viss tid vet nog att jag redan har gjort ett antal listor och inlägg med TV/data-spels teman. Därför kan jag nog tyvärr inte bjuda på några överraskningar vad det gäller den här listan. Innan jag börjar med listan vill jag påpeka några regler som vi har satt för den här listan:

1. Endast EN karaktär per spel
2. Inga karaktärer som man själv får modifiera, det vill säga man kan inte skriva "Min familj i The sims" eller "Min hjälte i Fable"
3. Karaktären måste vara åtminstone lite viktig för handlingen, det vill säga den ska helst ha ett namn och eventuellt lite dialog.
4. Inga karaktärer från spel baserade på filmer.

Med detta sagt, här är listan:

5. Psycho Mantis från "Metal gear solid". Ja, vi börjar direkt med en repris från förra veckans lista. Jag sa redan då att Psycho Mantis troligen var en av Tv-spelsvärldens mest kreativa fiender och detta står jag fast vid. Utöver att vara ganska svår som fiende kan han dessutom läsa av ens hårddisk och kan se vilka spel man har spelat innan och han kan dessutom se hur många gånger man har sparat och hånar en med det. Om detta inte var nog byter han plats på en kontroller så att den första kontrollen blir nummer två och vice versa, skitjobbigt! Men minnesvärt. 

Från "L.A Noire"

 4. Courtney Sheldon från "L.A Noire". Vet inte riktigt hur mycket jag kan säga om honom utan att spoila alldeles för mycket för er som inte har spelat än. De allra flesta karaktärer i L.A Noire är riktigt välskrivna och känns äkta med alla brister och fel som även finns hos riktiga människor. Grejen med Courtney är att han blir en dålig människa bara genom att försöka göra en bra sak och man tycker genuint synd om honom eftersom man förstår hans situation. Han vill bara få en del av det som han anser samhället är skyldig honom, vilket gör honom mycket mer mänsklig och relaterbar än både Cole Phelps och Jack Kelso.

Från "Alice: Madness returns"

 3. Alice från "American McGee's Alice" och "Alice: Madness returns". Det är väldigt skönt att för en gångs skull i historien se ett spel med en kvinnlig karaktär som inte är sexualiserad och objektifierad. I American McGees version av Alice i underlandet är Alice psykiskt sjuk och har därmed uppfunnit en fantasivärld hon kan fly in i. Hon är en riktigt bra skriven karaktär som känns äkta, hon är ganska bräcklig och det är fräscht i ett medium där så många karaktärer blir starka macho-män. Vill ni läsa mer om vad jag har skrivit om Alice och American McGee kan ni göra det här

Från "American nightmare" och nej grafiken är inte
så fantastisk, det är ett foto

2. Mr. Scratch från "Alan Wake" och "Alan Wake's American Nightmare". Jag har redan skrivit om honom, det är svårt att skriva något nytt, vill ni veta mer vad jag tycker om honom kan ni läsa det här. En rent ond karaktär som verkligen tycker om att plåga andra, man vet dessutom att man har lyckats skapa en karismatisk antagonist när han är den mest populära karaktären i hela spelet.

Från "The testament of Sherlock Holmes"

1. Sherlock Holmes från "The mystery of the mummy", "The silver earring", "The awakened", "Sherlock Holmes Vs. Arsene Lupin", "Sherlock Holmes Vs. Jack the ripper" och "The testament of Sherlock Holmes". Jag har redan skrivit om Frogwares Sherlock Holmes-serie men jag får väl upprepa mig själv lite. I Sherlock Holmes spelen spelar man den världsberömde detektiven som konstant letar efter nya mysterier att lösa, oftare än inte går något litet och trivialt oftast att spåra till något mycket större och komplicerat. I Frogwares version av Sherlock Holmes är han dock något modernare i sitt tankesätt och han använder sin intelligens och förmåga till att hjälpa de som har de sämre ställt än honom på det sätt han vet bäst, genom att lösa brott och hitta de riktiga skurkarna, de som utnyttjar andra för sin egen vinning. Han har dessutom inga problem med att sätta Watson på plats när han uttrycker sig klumpigt, vilket man ju gillar! De här spelen är dessutom min favorit sort, nämligen peka och klicka. Dessutom: vill du ha chansen att spela den mest awesome litterära figuren någonsin? Ja tack!

Det var veckans lista, vill ni läsa mina systrars finns de som vanligt på: enpanelhona.blogspot.se och: tvangstankekedjan.blogspot.se och för er som undrar över bristen av kvinnor på min lista: Ja, det var svårt att hitta några kvinnliga karaktärer jag egentligen tycker om. Det är inte precis som att spelvärlden kryllar av starka kvinnliga karaktärer som dessutom har en framträdande roll i spelet.

Bubblare:
"Jack" från "Bioshock", det var egentligen meningen att han skulle vara med på listan men han fick gå av den enkla anledningen att man får göra vissa moraliska val som honom. Men han har faktiskt en riktigt fascinerande bakgrundshistoria, som man under spelets gång får reda på lite i taget, man längtar hela tiden efter att få veta mer. När man sedan får hela bilden ger det historien en helt ny dimension. Han har dessutom ett par schyssta tatueringar.

Torsdagstoppen fortsätter

För er som helt enkelt inte kunde få nog av torsdgastoppen har jag nu bra nyheter: Den tredje systern har nu gått med i torsdagsgänget. Ni kan läsa hennes lista på: http://tvangstankekedjan.blogspot.se/

Som en rolig analys kan jag säga att ålderskillnaden mellan de tre systrarna visar sig genom listorna. Hennes kanske inte är riktigt lika bra som min (men det vore omöjligt) men hon kör lite mer oldskool på sin lista.

Jag tänkte här ta tillfället i akt och lägga upp Max Payne soundtracket som inte kom med i torsdags, av den enkla anledningen att jag tycker det förtjänas att lyssnas på, jag blev alldeles till mig när jag såg trailern låten var med i. Rockstar är rena rama genier vad det gäller både spel och marknadsföring och med en låt som det här kan det inte gå fel.

Dishonored

Till hösten kommer Bethesdas nya spel "Dishonored" ut. I Dishonored spelar man som en lönnmördare som mördar i rättvisans tjänst och som kämpar för att avslöja det korrupta styret som finns i staden. Till skillnad från många spel i samma kategori uppmanar dock det här spelet en att ta till icke-våldsamma lösningar på problemet och det till och med belönar en om man hittar icke-dödliga sätt att ta bort sina mål. Detta tycker jag känns fräsch och nytänkande, jag kanske inte kommer köpa det eftersom 1. det lär vara fullt av glitchar och 2. det ser svårt ut. Men om jag köper det kommer det vara för att man har möjligheten att vara "moralisk" och för att trailern ser awesome (men något blodig) ut:

På tal om spel: är det någon som känner till något bra gammaldags peka och klicka spel? (det ska helst finnas till XBox, men det funkar även med PC versioner) jag gillar äventyrsspel men hittar sällan något särskilt bra som inte är alldeles för lätt.

Torsdagstoppen: Topp fem: TV/data-spelssoundtrack

Som jag sa redan igår har jag och min syster dragit igång ett projekt som går ut på att vi varje torsdag framöver ska ha en topp fem-lista där vi båda två har samma tema på våra listor men vi har ingen aning om vad den andra har satt på sin topp fem. Den här vecka är temat TV-och-dataspelssoundtrack.

Ja, ett bra soundtrack kan verkligen höja upplevelsen och känslan av ett spel, det sägs oftast att den bästa bakgrundsmusiken är den man inte märker förrän den är borta och i de här fallen skulle man verkligen sakna den om den försvann, här är min topp fem data-och-tv-spelssoundtrack:

5.  Temamusiken till "Dead space". Skräckelementen i detta spel består mest av att olika saker hoppar fram och chockar en, detta blir lite tråkigt efter ett tag och efter någon halvtimme blir man inte ens chockad eller rädd längre utan tycker bara det är jobbigt. Musiken är däremot något helt annat, musiken till detta spel är faktiskt bättre än själva spelet, jag är inte så mycket för den här sortens shooter-spel men musiken är riktigt bra. Jason Graves har lyckats komponera ett stämningsfullt soundtrack som klarar av att stå för sig självt utanför spelet, faktiskt mycket bättre än vad spelet hade stått utan musiken.

4. "Mantis' hymn" från "Metal gear solid". Psycho mantis kan vara en av de mest kreativa Tv-spelsfienderna någonsin. Han har en sorglig bakgrundshistoria, han har ett underligt motiv för det han gör och han bryr sig verkligen inte om de människor han skadar, men trots detta är han minnesvärd eftersom man förstår och sympatiserar med honom. Han är framförallt känd för att bryta den fjärde väggen så mycket att den behåller sig bruten en lång tid efteråt. Jag har valt den hypnotiska musik som han spelar för att kunna kontrollera någons tankar, detta eftersom musiken är så pass bra använd och välkomponerad att man inte tänker på den innan någon påpekar den för en. När man sedan lyssnar märker man att det är en något obehaglig melodi som är djupt rotad i en melankolisk känsla. Vacker och efterhängsen, den här låten stannar kvar hos lyssnaren långt efter det att man har hört den.

3. "Children of the elder god" från "Alan Wake", ja, jag ska sluta tjata om det här spelet någon gång. Men det som gör att den här låten kom med är kanske inte så mycket att själva låten är så fantastiskt bra, utan sättet den är interagerad i historien. Den här låten spelas under det roligaste "uppdraget" under hela spelet, med den här musiken i bakgrunden känns det extra coolt när man kämpar för sitt liv på en upplyst scen. Jag är inget stort "Poets of the fall"-fan men musiken de gjorde för både "Alan Wake" och "American nightmare" är riktigt bra. I spelet gör de låtarna åt ett fiktivt rockband från 70-talet som heter "Old gods of Asgard" och därför har soundtracket en 70/80-tals känsla över sig och detta är inte fy skam.

2.  Temat från "Fable 2". Komponerat av det musikaliska geniet Danny Elfman, den här låten har verkligen en storslagen känsla över sig, man blir riktigt taggad på att spela spelet när man hör inledningsmusiken. Speldosan man hör i början är ett mycket bra sätt att starta spelet på eftersom det ger en hint om historien som snart ska utspela sig. Det känns som ett riktigt fantasysoundtrack, det är vimsigt, roligt, allvarligt och lätt allt på samma gång. Det är vackert, distinkt och minnesvärt utan att vara pråligt och kräva uppmärksamhet.

1.Temat från "The elder scrolls V: Skyrim". Den här låten kan vara definitionen av ordet episkt, varje gång den spelas får jag gåshud och vill ut och uträtta heroiska stordåd. Det är en låt som verkligen sätter känslan för spelet i sig och man känner verkligen hur äventyrslustan inom en väcks. Vad mer kan jag säga? Det här är ett perfekt soundtrack, lyssna och njut.

Det var min lista, vill ni kolla in min syrras lista finns den på: enpanelhona.blogspot.se, hoppas ni har tyckt om min topp fem! Har ni förslag på listor ni skulle vilja se är det bara att skriva en kommentar.

+ bubblare: "Torched song" från "L.A Noire", jag gillade den här låten så mycket att jag direkt efter att ha hört den för första gången var tvungen att kolla upp vad det var för låt. Blev riktigt imponerad när jag såg att den var specialskriven, den passar verkligen in i tiden perfekt. Sångerskan som sjunger är dessutom riktigt talangfull. Rockstar är kända för att ha bra musik i sina spel och det här är verkligen inget undantag.
Och självklart ska även Jarboes soundtrack till "The Path" få en eloge, detta spel är så läskigt att musiken till det räcker för att ge mig mardrömmar.
Healths soundtrack till "Max Payne 3", hur bra som helst! Det var egentligen meningen att det här skulle hamna på femte platsen men den fick ge vika av den enkla anledningen att jag inte har spelat det tredje Max Payne ännu,jag vill hellre ha med låtar där jag vet hur det känns när de spelas i spelet. Jag gillar speciellt den förföriska låten Tears, lyssna på den!

Uppdatering: Ja, tvåan har blivit etta och ettan har blivit tvåa, detta är eftersom det var så här jag gjorde från början men i sista sekunden ändrade jag mig av någon underlig anledning, jag har nu rättat till mitt misstag och satt den rättmätiga vinnaren på den plats den förtjänar. Och det heter torsdagstoppen nu och inte topptorsdag.

ToppTorsdag!

I morgon börjar jag och min syster panelhönan med ett samarbetsprojekt, varje vecka hädanefter ska vi varje torsdag lägga upp topp fem-listor på samma teman, varje vecka kommer vi ha ett nytt tema (så om ni vill se ett speciellt tema är det bara att skriva en kommentar) vi kommer länka till varandras listor så ni kan se vilka likheter och skillnader det finns och kanske även få lite inspiration eller tips på vägen. I morgon drar vi igång och vi fortsätter på speltemat jag har haft på min senaste topp tre med topp fem data/TV-spels soundtrack. Missa inte det!

Topp tre: TV-spels antagonister

För en tid sedan gjorde jag ett inlägg där jag listade mina topp tre snyggaste manliga TV-spels protagonister. Detta var ett ganska bra tag sedan men nu kommer fortsättningen. Jag har dock här en regel som jag måste få sagd:  Jag har inte valt att använda något spel baserat på filmer eftersom jag redan har en topp fem bad boys från filmer och listorna skulle troligen blir för lika. Med detta sagt ger jag er nu MIN lista över topp tre snygga, manliga TV-spels antagonister:

 3. Gary Smith från "Bully" Jag var ganska osäker på om han skulle få vara med på listan eller inte, inte för att han är för ful eller något, men eftersom han bara är 15 år (Jail bait FTW, nej usch) Men anledningen till att han till sist hamnade på listan var på grund av att han till skillnad från de två andra faktiskt känns som en karaktär som man kan hitta i verkligheten. Han är vad man skulle kunna kalla ett "problembarn" och har skickats till och från olika skolor i princip hela sitt liv. Han är den sortens person som man hatar när man går i skolan men tycker lite synd om när man blir vuxen. Han är dessutom den sortens kille som många tjejer är lite småkära i.

 2. Kung Logan från "Fable 3", Logan är hjältens äldre bror och är en hemskt osympatisk person men man får senare veta att allt det hemska han har gjort har gjorts av en anledning. Anledningen till att han hamnar på listan är dock väldigt enkel- hans röst, han är spelad av Michael Fassbender, en man som skulle kunna läsa telefonkatalogen och behålla allas intresse. Utöver detta har han en ganska snygg utstyrsel.

1. Mr. Scratch från "Alan Wake" och "Alan Wake's American nightmare". Nu kanske vissa av er undrar varför Mr Scratch är nummer ett på denna lista när Alan Wake inte ens var med på min protagonistlista, därför kan jag nu säga att Alan Wake är den officiella fyran på den listan. Varför är Mr Scratch etta då? Båda karaktärerna är gjorda efter den stiliga finska skådespelaren Ilkka Villi, som spelar dem båda i de olika TV-klipp som finns spridda i hela "Alan Wake" och "American nightmare". Alla dessa klipp är riktiga filmer, vi vet alltså hur båda karaktärerna ser ut i "verkligheten", detta är ett ganska stort plus.
Mr. Scratch är skolexemplet på en klassisk psykopat, han är en narcissist, han är otillräknelig, han bryr sig bara om sig själv, han gillar att plåga andra för sitt egna höga nöjes skull och framför allt verkar han vara väldigt manipulativ. Han påminner mig väldigt mycket om Moriarty från "Sherlock" och detta är bara positivt. Vad mer kan man säga? Snygg, har bra klädstil, tar väl hand om sitt yttre och är helt livsfarlig! Mr Scratch är en riktig tiopoängare.

Jag vill bara påminna er om att det här bara är mina åsikter och inte är baserade på statistik eller intervjuer av något slag. Fröken panelhöna får gärna göra en liknande lista om hon vill, även om det här inte är en officiell "samarbetslista". Samma sak gäller självklart för er andra. Frågan är om jag nu när jag har gjort både antagonister och protagonister inom TV-spelsvärlden måste göra en topp fem svärmorsdrömmar inom filmvärlden? Vad tycker ni? Lämna gärna en kommentar!